Livet från utsidan

Det var skymning en dag som andra dagar. En grå ruggig skymning med duggregn och ett löfte om en blöt och kall natt. En sådan där kväll när man inte vet vad som får en att frysa mest: duggregnet eller dimman. Eller den kyla man redan bär inom sig?

Han gick på gatan som så många gånger förr. Prydligt klädd och paraplyet uppfällt. Ett vänligt leende mot dem han mötte men inga utväxlade ord. På väg till ett sammanträde kanske? Eller ett möte av annan sort? Kanske en romantisk middag?

Inne i husen var man varma och ombonade. Skratten ekade runt middagsborden. Ljuset var lika omfamnade varmt i husen som det var grådaskigt kallt utanför. Mannen såg in. En kort stund stod han stilla utanför ett fönster och kikade in på livet där inne. En mamma står vid spisen. Pappa och barn tumlar runt i något slags vild lek på golvet. Skulle han ta disken sedan medan mamman la barnen? Familjelyckans stereotyper fullbordade. Mannen gick vidare.

Många år innan hade han ofta gått samma gata. Han hade tittat in i husen och hissnat över möjligheten att också han en dag skulle få vara med där inne i det liv som människor lever. Det hade verkat otroligt. Han? Där inne? Nej det skulle aldrig hända. Det kunde han inte föreställa sig. Sådant hände andra men inte honom. Han hade varit lite mindre prydligt klädd på den tiden och ofta slagit ner blicken då han mötte folk. Inga vänliga leenden utan istället en blyg blick ner i asfalten. Men paraply hade han haft i regnet då också. Ständigt detta paraply.

Han hade sett in i livet utifrån gatan och drömt om att han skulle bjudas in. Smygande från fönster till fönster. Ett kort stopp för att kika in samtidigt som man låtsas läsa en affisch som någon satt upp helt olagligt. Sedan vidare. Ingen ska behöva känna sig utstirrad i sitt eget liv tänkte han. Och ingen ska förstå att jag står och längtar in. Då kan de ju känna sig tvingade att bjuda in honom. Så smög han vidare mot vuxenliv och ansvar.

Mannen tittade sig omkring. Var hade han hamnat? Ungdomsminnena hade tagit över och den yttre resan blivit slumpartad. Aha. Vid den korsningen. Då får det bli höger.

Plötsligt en dag hade mannen funnit sig vara på insidan. Han slogs av att det trots att det ibland kunde kännas kallt av kalldraget från fönstren så var det i stort precis så där varmt och ombonat som det hade sett ut utifrån. Han hade ofta stått med en kaffekopp vid fönstret och tittat ut. Människor gick förbi på gatan utanför. Säkert på väg till sitt. Det var en trevlig del av livet att se ut i höstrusket. Det gjorde liksom det hemtrevliga i livet ännu lite mer hemtrevligt. Livet, det riktiga livet det man lever på insidan, var varmt och fullt av närhet. Man slapp frysa. Och var man ute i slasket en liten stund så gjorde det inget. Livet har en värme som snabbt botar frusna tår.

Nu hade han satt sig på en parkbänk. Det började bli mörkt, men där han satt kunde han ana flera liv inne i olika hus utan att han behövde känna sig som en som kikar in i folks liv. Det var en bra bänk att sitta på men han ångrade ändå att han satt sig ner för den var våt.  Ena skon var tydligen inte helt tät heller. Fukten kröp inpå honom och mörkret kom smygande.

En gång hade mannen varit med på livets insida. Men det blev bara en kort parantes. Nu var han tillbaka på utsidan. Livet leker, tänkte mannen, men jag får inte vara med. Istället var han dömd till att ständigt betrakta livet genom en glasruta avskuren från den mänskliga gemenskap som verkligt liv innebär.

Mannen reste sig från bänken och vandrade vidare. Vidare i livet. Vidare mot natten. Inne i husen där livet pågick var det varmt och ombonat. Ute duggade det. Mannen fällde upp kragen på rocken och försvann lätt haltande runt ett gathörn.

(Maj 2015)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: