Exemplet Helmuth von Moltke

The anti-Nazi resistance within Germany took different forms: some fought against Hitler, and some thought against Hitler […]
(The Times, 5:e januari 2010)

En av dem som ägnade sig åt det senare var Helmuth James von Moltke, Greve von Moltke om vi ska vara korrekta, som tidigt bestämde sig för att inte sälja sin själ till nazismen utan istället motarbeta den med intellektuella medel. Redan kort efter sin juristexamen 1934 blev von Moltke erbjuden en domartjänst men avböjde då medlemskap i Nazistpartiet hade krävts. Istället öppnade han advokatbyrå inriktad på internationell rätt samt skaffade sig både kontakter och engelsk utbildning genom resor till London och Oxford. Vid krigsutbrottet blev han inkallad och får man anta p.g.a. sitt kunnande i internationell rätt placerad i militära underrättelsetjänsten, Abwehr.

Krigsplaceringen gav inte bara von Moltke ytterligare bevis för naziregimens ondska utan också ökade möjligheter till legalistiskt motstånd genom t.ex. författande av officiella skrivelser med krav att Tyskland skulle följa Genevé- och Haagkonventionerna. Krav som naturligtvis avvisades. Under denna tidreviderar också von Moltke sin syn på motståndet mot nazismen; han kommer fram till att sann motståndare till nazismen kan endast den Gudstroende vara.

Det är dock inte för sina skrivelser baserade på internationell lag eller sina kontakter med britterna som von Moltke dömdes till döden utan då domare Freisler i Folkdomstolen, Volksgerichtshof, avkunnar domen är den helt baserad på von Moltkes tankar om hur Tyskland ska kunna återuppbyggas efter nazismen. Freisler menade att redan spekulationer om en tid efter nazismen är att betrakta som föräderi. von Moltke verkar notera med stoltet att det som det Tredje Riket fruktar hos honom inte är något annat än hans tankar.

von Moltke hade runt sig samlat en krets regimkritiker för att diskutera frågor som hur kyrkan och utbildningssystemet hade misslyckats med att förhindra nazismens framväxt och Tyskland efter nazismen. Men detta var också allt vad von Moltke gjorde. Han motsatte sig ett attentat mot Hitler eftersom det riskerade att avslöja de goda krafter som skulle behövas för att bygga upp landet efter nazismen om det skulle misslyckas (vilket också var vad som skedde då 5000 nazimotståndare avrättades efter 20 Juli-attentat) och riskera att göra Hitler till martyr om det skulle lyckas.

I en värld där det våldsamma hjälteidealet hyllas är det befriande att möta ett intellekt som så klart tar avstånd från våld och vedergällning. För endast den som liksom von Moltke bekämpar tyranner med tanken allena kan med visshet säga att de står fria från skuld och att de har klivit av det ekorrhjul av ondska som vår värld är.

I ett brev till sina söner motiverade von Moltke själv sitt agerande:

Seitdem der Nationalsozialismus zur Macht gekommen ist, habe ich mich bemüht, seine Folgen für seine Opfer zu mildern und einer Wandlung den Weg zu bereiten. Dazu hat mich mein Gewissen getrieben – und schließlich ist das eine Aufgabe für einen Mann

Sedan nationalsocialismen kom till makten, har jag sökt mildra konsekvenserna för dess offer och bana väg för en förändring. Till detta drevs jag av mitt samvete – och det är slutligen den enda uppgiften för en man. [Min översättning med viss hjälp av motsvarande citat på engelskspråkiga Wikipedia]

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: