Den farliga men nödvändiga kärnkraften

Egentligen är det väl paradoxalt att då en naturkatastrof just berövat minst 10000 människor livet så oroar vi oss för vad som ska hända med ett kränkraftverk som ens i värsta fall knappast kan komma upp i sådana dödssiffror. Delvis handlar det nog om människans önskan att greppa situationen; det tröstar att tala om den människoskapade faran så vi för ett ögonblick slipper minnas att naturen är just så skoningslös som den är. Men den smygande strålningen och de oerhörda tidsperspektiven skrämmer med kärnkraften. Och det hjälper inte att ha teknisk bildning som gör att man kan förstå mer av det som sker än andra, även min mage har en stor klump av oro för hur det ska gå.

Likväl är jag övertygad om att kärnkraften är nödvändig som samhället kommit att se ut. Men den är en nödvändighet som måste hanteras med yttersta försiktighet. Därmed inte sagt att man gjort något fel i Japan. Det är en grundläggande lärdom inom säkerhets för tekniska system att det är olyckorna som driver fram nya säkerhetsbarriärer. Det sägs t.ex. att det krävdes att två tåg frontalkrockade innan man kom på att lokförare inte borde vara färgblinda. Men säkerhetsarbetet inom kärnindustrin behöver ändå ta ett eller två steg framåt nu.

Kanske beror det på okunskap, jag ligger egentligen på den där luriga mellannivån där man kan se faror men inte vet hur de hanteras, men jag har alltid tyckt att kokvattenreaktorer känns lite mindre säkra. Att vattnet ska kunna koka bort och därmed blotta härden just som det antagligen skett i Japan är en rätt uppenbar risk. Visserligen framstår då tryckvattenreaktorer som säkrare, men målet måste sättas högre än så. I fjärran ser vi ju möjligheten att bygga reaktorer som arbetar med underkritisk massa och hålls igång av ett externt neutronflöde. En sådan reaktor stannar av sig själv om strömmen går.

Som vanligt är det alltså mer kunskap och inte mindre som behövs. Det forskningsförbud vi hafti Sverige framstår också som idiotiskt. Vi bör, ja vi måste, forska på nya bättre reaktortyper och en framtida effektivare och säkrare kärnkraft. Särskilt som dessa nya reaktortyper har potential att gå på uttjänt bränsle och därigenom förkorta en 100000 år lång föärvaringsmardröm till en 500-årig.

En stilla undran bara för att avrunda: varför har inte japanerna lagt sina reaktorer på maximalt avstånd från jordbävningar och tsunamis, på landets västkust? Kanske är det som med förgseende hos lokförare att det behövde hända en olycka…

Annonser

2 svar to “Den farliga men nödvändiga kärnkraften”

  1. Anders Gunnarsson Says:

    Vad är nu halveringstiden på plutonium; 24 110!

    Tror knappast man kan relativisera problemen i Japans kärnkraftsverk. Tre härdsmältor och mellanlagrat bränsle. Börjar skiten brinna, vill inte jag vara på plats!

  2. Populisten Says:

    Nej det är verkligen obehagligt det som händer där borta. Ryktet gör ju gällande att det är nåt slags blandbränsle m,ed uran och plutonium som man använder i dessa reaktorer också. Plutonium är f.ö. ett riktigt otäckt ämne som är så oerhört giftigt att det faktum att det också är radioaktivt inte är mycket att oroa sig för om man kommer i kontakt med det: man dör av giftverkan.

    Ändå måste man ställa det i relation med Tsunamin. Kanske är det 100000 döda läste jag igår. Om inte annat för att inrikta resurserna åt rätt håll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: