Har Stockholms stift utträtt ur den Evangeliskt-Lutherska Svenska Kyrkan?

I första paragrafen i första kapitlet i Svenska Kyrkans kyrkoordning slås fast vilka urkunder som definierar Svenska Kyrkans ”tro, bekännelse och lära”. Dessa urkunder är förutom Bibeln och de tre huvudtrosbekännelserna de skrifter från reformationstiden som erkänns av de kyrkor som kallas evangeliskt Lutherska och särskiljer dessa främst från den romerskt katolska kyrkan. Nu visar det sig dock, genom beslut i domkapitlet, att Stockholms stift inte längre anser dessa bekännelseskrifter vara normerande för kyrkans verksamhet och därmed kan inte längre stiftet anses vara Evangeliskt Lutherskt.

På inte mindre än två utmärkta bloggar, Ad orientem versus och Kyrkliga Betraktelser, har idag rapporterats om hur ett liturgiskt agerande som fördömts av Stockholms domkapitel och renderat diciplinära åtgärder mot de utövande prästerna, praktiseras av biskopen i Linköpings stift. På den senare bloggen kommenterar en av de inblandade Stockholmsprästerna och kommer samtidigt med uppgifter som gör att man allvarligt måste ifrågasätta om Stockholms stift längre tillhör den Evangelisk Lutherska kyrkogemenskapen. Men låt oss börja med vad som officiellt gäller inomsvenska kyrkan, kyrkoordningen.

Vad har domkapitlet att utgå från då i diciplinmål mot präster? Jo det slås fast i 31 kapitlets 11:e och 12: paragrafer.

11 § En präst ska förklaras obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst om han eller hon

1. har övergett Svenska kyrkans lära,
2. genom en egen ansökan begär det, eller
3. har utträtt ur Svenska kyrkan.

12 § Domkapitlet får förklara en präst obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst, besluta om prövotid för fortsatt behörighet eller tilldela prästen skriftlig erinran, om prästen

1. har brutit de löften som han eller hon har givit vid vigningen,
2. har brutit sin tystnadsplikt i fråga om sådant som han eller hon har fått veta under bikt eller enskild själavård,
3. på grund av sjukdom eller av annan liknande anledning har förlorat förmågan att rätt utöva vigningstjänsten, eller
4. genom brottslig gärning, på grund av sitt levnadssätt eller på annat sätt i avsevärd mån har skadat det anseende en präst bör ha.

Om domkapitlet beslutar om prövotid ska den pågå tre år. Om prästen under prövotiden på nytt visar sig olämplig för sitt uppdrag ska han eller hon förklaras obehörig.

Nu var det ”avvikelse från Svenska kyrkans lärotradition” den nämnde prästen anklagats och fällts för. Rättsvidrighetenslår omedelbart emot en då detta enligt paragraf 11 borde lett till omedelbar ”avkragning”, men utfallet blir prövotid i enlighet med paragraf 12. Kanhända menar man att avvikelsen är ringa och endast ett brott mot vigningslöftena i enlighet med paragraf 12?

Så vad är då ”Svenska kyrkans lärotradition”? Det hittar vi i kyrkoordningens första kapitel.

1 § Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära,
som gestaltas i gudstjänst och liv,
är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter,
är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1530,
är bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut år 1593,
är förklarad och kommenterad i Konkordieboken
samt i andra av Svenska kyrkan bejakade dokument.

Det intressanta är att då den berörda prästen till sitt försvar oberopar dessa av kyrkoordningen erkända bekännelseskrifter så avfärdas detta av Stockholms stifts domkapitel skriftligen.

NN citerar till sitt försvar Luther och bekännelseskrifterna, vilket domkapitlet anser vara irrelevant.

Kan man från detta göra en annan tolkning än att Stockholms stift officiellt förkastar de bekännelseskrifter som Svenska Kyrkans kyrkoordning definierar? Är då Stockholms stift ens längre en del av Svenska Kyrkan? Är då Stockholms stift ens Evangelsikt Lutherskt? Så mycket tydligare blir brytrningen mellan stiftet och kyrkan om man betänker att varje ledamot av domkapitlet, i enlighet med 9:e paragrafen i kyrkoordningens 9:e kapitel, svurit följande ed.

Jag NN lovar och försäkrar på heder och samvete att jag i trohet mot kyrkans lära och ordningefter bästa förstånd ska fullgöra det uppdrag som ledamot av domkapitlet vilket har anförtrotts mig […]

Men läran och ordningen var tydligen irrelevant. Tydligen skäms den nya svenska kyrkans män och kvinnor inte ens för att svära falskt.

Ps. En pikant detalj är att HM Konungen enligt grundlagen måste bekänna sig till den rena evangeliska tron såsom denn tolkas i de ovan nämnda dokumenten. Såsom boende inom Stockholms stift är det således tveksamt om monarken fortsättningsvis kan tillhöra Svenska Kyrkan.

Annonser

10 svar to “Har Stockholms stift utträtt ur den Evangeliskt-Lutherska Svenska Kyrkan?”

  1. Anders Gunnarsson Says:

    Kul och dräpande logik…

  2. Br. Nikolaus Says:

    En annan märklighet i sammanhanget är det faktum att en domkapitelledamot svär ”på heder och samvete” – varför inte vid Gud? Snacka om kyrkans inre sekularisering…

  3. Erik Å Says:

    En liten detalj om PS:et: HM Konungen är medlem av Hovförsamlingen, som formellt står utanför stiftsindelningen, vad jag vet.

    Tack och lov, för honom! 🙂

  4. Populisten Says:

    @Anders Gunnarsson
    Inget konstigt med korset; överhovpredikanten är ”biskops vederlike”. Dessutom är nuvarande biskop em samt att kungen enligt innevarande kyrkoordning (vilken han antagligen till skillnad från Stockholms domkapitel högaktar) har att uste överhovpredikant bland biskoparna. Allt enligt Wikipedia.

    Det blev en lärorik dag detta. 🙂

    • Anders Gunnarsson Says:

      Faktum är att kungen kan utse andra än biskopar. Martling var det länge och han vart ju aldrig biskop, pga ”vissa åsikter”…

      mvh
      Anders

      • Populisten Says:

        Det verkar ändrat. Kap 8 i Kyrkoordningen:

        4 § Ur kretsen av biskopar utser Konungen en överhovpredikant.
        Överhovpredikanten får, i den ordning som Konungen bestämmer, fullgöra de uppgifter
        beträffande hovförsamlingen som för andra församlingar ankommer på stiftsstyrelsen eller
        domkapitlet.

        Hur nu kyrkomötet kan tala om för HM Konungen vad han kan göra?

      • Erik Å Says:

        Några reflektioner kring denna förändring – om den nu, som sagt, egentligen gäller – återfinns i Martlings artikel ”Några kungliga minnen” i SPT 2/2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: