Gordon Brown avslöjar vad politiker tycker om väljare

Premiärminister Gordon Brown går från klarhet till klarhet när det gäller att visa britterna varför de borde ha en annan man på  10 Downing Street. Nu har han lyckats glömma att han var mickad när han fäller mindre smickrande omdömen om den väljare han just mött. Damen ifråga hade velat diskutera saker som angick henne: pensionerna, brottsligheten och invandringen. Efter att ha svarat artigt så levererar dock Brown vad han tycker om människor som bryr sig om sådant. De är trångsynta (”bigott”).

Problemet vore litet om detta endast vore Browns åsikt. Att han slår sista spiken i sin egen kistan strax före valet gläder mig bara. Tyvärr gjorde sig Brown i den stund han öppnade munnen till språkrör för hela den Europeiska vänsterpolitikerkåren (och då ska läsaren ha minnet att det i t.ex. Sverige bara finns vänsterpolitiker). Det är symptomatiskt att en väljare som för fram de problem som är viktiga för henne, som hon ser i sin vardag, avfärdas som trångsynt.

Den moderna politiken har helt slutat hadla om vanliga människors problem. I bästa fall lyfts problemen fram för att vinna röster under valår, men ofta struntar man i de verkliga problemen även då. Felet är de politiska ideologierna. Ty en ideologisk politiker kommer alltid att agera på detta sätt. Verkligheten och dess invånare, deras liv och deras problem är nämligen irrelevant. Det verkligt Sanna står inte att finna i sinnevärden utan finns i Ideologin. Varför fråga mannen på gatan om samhällets problem när Karl Marx eller Adam Smith redan har gett både problemformulering och lösning en gång för alla? Ideologin är på samma gång  problemsbeskrivning och ritning för vägen till idealsamhället. Att detta är trams är lika självklart som att det tas för Sanning av den moderna politikern.

Om problembeskrivningen är given varför då lyssna på medborgaren? I bästa fall kommer ju endast medborgaren att bekräfta det som Ideologen redan visste och i sämsta fall kommer medborgarens verklighet att stå i kontrast mot Ideologin. Det senare är dock ett mindre problem eftersom fakta naturligtvis inte kan tillåtas att stå ivägen för Sanningen. Det är därför politikerna alltid avfärdar de problem som är uppenbara för alla andra som ointressanta specialfall. Att något drabbar 75% av befolkningen har inget med storleken på problemet att göra. Det enda viktiga är om problemet passar in i den ideologiska mallen eller ej. Då, men endast då, är problemet reellt och ska tas på största allvar oaktat om det endast drabbar 0,1% av befolkningen.

Men varför kallar Brown den vanliga kvinnan trångsynt, räcker det inte med att anse att hon har ointressanta problem? Jo trångsynt är den som inte klarar av att se de stora ideologiska Sanningarna. Inte är väl pensionerna nåt problem tänker Brown, Marx nämner ju inte frågan? Så ser vi hur ointresset för den vanliga människans problem går över i förakt för människan själv och det liv hon lever.

Mot denna ideologisering av politiken kan man ställa den politiska attityd som är konservatismen; avståndstagandet från ideologier och fokuserandet på lösandet av nutidens problem med hjälp av historiens lärdomar. Jag är övertygad om att det är den väg vi måste sträva mot om vi vill ha ett samhälle som är till för oss medborgare och inte för den politiska adelns sociala experiment.

Annonser

4 svar to “Gordon Brown avslöjar vad politiker tycker om väljare”

  1. frekar09 Says:

    Riktigt intressant. Det brittiska valet ska bli intressant att följa. /Frekar06

  2. A. Mikael Eriksson Says:

    Mycket träffsäkert och analyserande inlägg. Du rör vid en nerv som är en ödesfråga för demokratin. Om väljarna blir alltmer övertygade om att deras ”förtroende”-valda inte lyssnar, så kommer de i bästa fall att bli likgiltiga. I värsta fall vänder de sig till extrema partier för att söka lösningar. I de förment demokratiska partiorganisationerna gömmer sig politikerna bland varandra och väljarna har inte en chans att kräva ett personligt ansvar av dem. Med ett system av enmansvalkretsar skulle man komma till rätta med det problemet. Det är för mig obekant om väljarna i Gordon Browns valkrets kommer att ge honom respass, men det skulle inte förvåna om han får en reducerad majoritet.

  3. Populisten Says:

    Mikael,

    Tyvärr ger väl en blick i backspegeln onda aningar. Reaktionen på 20-talets politiska soppor blev rop på starka män på flertalet platser i Europa. Det är mer bråttom än de flesta tror att stävja partigängeriet innan vi har fått diktaturen över oss som reaktion. Det tål föresten att påpekas att jag inte tror att det despotiska statsskicket kommer att genomföras hos oss av nåt nytt parti, utan smygas på oss via dagens partier.

    Jag har också kommit att förespråka enmansvalkretsar, eller alternativt flermans med direkt personval (lämpligen får man ranka kandidaterna). Enmansvalkretssystemet skulle kunna utvecklas så att majoritet krävs och en andra valomgång därför genomförs mellan de två främsta kandidaterna om detta inte uppnås av någon kandidat (på samma sätt som presidentval genomförs i många länder).

    Jag skulle tippa att Brown sitter säkert. Vanligen placeras toppolitikerna i bombsäkra valkretsar. Dock slår mig en kittlande tanke. Tänk om Labour mot alla odds hamnar i läge att leda en regering (i koalition med LibDem får man förmoda), men Browns impopularitet är så stor at han inte blir vald. Politiken kanske blir lidande, men visst vore det kul!

  4. A. Mikael Eriksson Says:

    Jag delar Dina farhågor om att hotet kommer från de etablerade partierna. De är sig själva nog och anser sig inte behöva lyssna till folket. Du verkar luta åt det franska systemet med två valomgångar för att erhålla 50% majoritet. Man kan om man vill uppnå handlingskraftiga majoriteter, införa det anglosaxiska systemet med relativa majoriteter i valkretsarna. Gordon Brown sitter nog säkert. Det är partikamraterna i övriga valkretsar som får svettas. De senaste dagarna har Tories lyft i opinionsundersökningarna, mycket på grund av David Camerons starka framträdande i den sista partiledardebatten om finanserna. LibDems uppgång var mest en dagslända. Nick Clegg är en Eurokrat som när det kommer till kritan, inte går hem hos de brittiska väljarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: