Archive for april, 2010

Gordon Brown avslöjar vad politiker tycker om väljare

april 29, 2010

Premiärminister Gordon Brown går från klarhet till klarhet när det gäller att visa britterna varför de borde ha en annan man på  10 Downing Street. Nu har han lyckats glömma att han var mickad när han fäller mindre smickrande omdömen om den väljare han just mött. Damen ifråga hade velat diskutera saker som angick henne: pensionerna, brottsligheten och invandringen. Efter att ha svarat artigt så levererar dock Brown vad han tycker om människor som bryr sig om sådant. De är trångsynta (”bigott”).

Problemet vore litet om detta endast vore Browns åsikt. Att han slår sista spiken i sin egen kistan strax före valet gläder mig bara. Tyvärr gjorde sig Brown i den stund han öppnade munnen till språkrör för hela den Europeiska vänsterpolitikerkåren (och då ska läsaren ha minnet att det i t.ex. Sverige bara finns vänsterpolitiker). Det är symptomatiskt att en väljare som för fram de problem som är viktiga för henne, som hon ser i sin vardag, avfärdas som trångsynt.

Den moderna politiken har helt slutat hadla om vanliga människors problem. I bästa fall lyfts problemen fram för att vinna röster under valår, men ofta struntar man i de verkliga problemen även då. Felet är de politiska ideologierna. Ty en ideologisk politiker kommer alltid att agera på detta sätt. Verkligheten och dess invånare, deras liv och deras problem är nämligen irrelevant. Det verkligt Sanna står inte att finna i sinnevärden utan finns i Ideologin. Varför fråga mannen på gatan om samhällets problem när Karl Marx eller Adam Smith redan har gett både problemformulering och lösning en gång för alla? Ideologin är på samma gång  problemsbeskrivning och ritning för vägen till idealsamhället. Att detta är trams är lika självklart som att det tas för Sanning av den moderna politikern.

Om problembeskrivningen är given varför då lyssna på medborgaren? I bästa fall kommer ju endast medborgaren att bekräfta det som Ideologen redan visste och i sämsta fall kommer medborgarens verklighet att stå i kontrast mot Ideologin. Det senare är dock ett mindre problem eftersom fakta naturligtvis inte kan tillåtas att stå ivägen för Sanningen. Det är därför politikerna alltid avfärdar de problem som är uppenbara för alla andra som ointressanta specialfall. Att något drabbar 75% av befolkningen har inget med storleken på problemet att göra. Det enda viktiga är om problemet passar in i den ideologiska mallen eller ej. Då, men endast då, är problemet reellt och ska tas på största allvar oaktat om det endast drabbar 0,1% av befolkningen.

Men varför kallar Brown den vanliga kvinnan trångsynt, räcker det inte med att anse att hon har ointressanta problem? Jo trångsynt är den som inte klarar av att se de stora ideologiska Sanningarna. Inte är väl pensionerna nåt problem tänker Brown, Marx nämner ju inte frågan? Så ser vi hur ointresset för den vanliga människans problem går över i förakt för människan själv och det liv hon lever.

Mot denna ideologisering av politiken kan man ställa den politiska attityd som är konservatismen; avståndstagandet från ideologier och fokuserandet på lösandet av nutidens problem med hjälp av historiens lärdomar. Jag är övertygad om att det är den väg vi måste sträva mot om vi vill ha ett samhälle som är till för oss medborgare och inte för den politiska adelns sociala experiment.

Annonser

Början till slutet för Euron

april 27, 2010

Det kan hända att dödskampen blir lång, men Eurosystemets kollaps står nu för dörren. Krisen i Grekland verkar värre för varje gång som tidningarna skriver om den. Senaste budet på förra årets budgetunderskott är 14% av BNP. Vill man vara förlåtande kan man påminna om att det är mitt i den värsta ekonomiska krisen i mannaminne, vill man vara elak så påpekar man att Sverige i samma kris inte ens når en halv procent av BNP.

Grekerna har levt över sina tillgångar. Så enkelt är det även om det framförts fantastiska bortförklaringar om att tyskarna stal deras guldreserv under andra världskriget. Kanhända, men det är 65 år sedan. Vad värre är för Euron så är inte grekerna ensamma om att ha haft de offentliga spenderbyxorna på, Italien, Portugal, Spanien och Irland lär inte ha ekonomier i bättre skick. Eurozonens politiker sitter därmed i rävsaxar allihop.

Grekland och de andra slösekonomiernas politiker har att välja mellan finansiell kollaps eller neddragningar som väljarna svårligen kan acceptera. Det strejkas rätt friskt i Grekland just nu. Den tredje vägen, den som Sverige alltid använt för att betala för sina synder, devalvering, är stängd för en Euromedlem. Visst är devalvering trist, men alla andra sätt att hantera konsekvenserna av offentligt slöseri är värre. Personligen blir jag hellre fattig i utlandet än hemma.

Den rika delen av Eurozonen har att välja på att låta slösländerna gå under och dra med sig Euron i fallet eller att betala de andra ländernas nota. Det är väl egentligen inte mycket till val. Tyskarna var säkert glada över att i praktiken lyckats göra D-Marken till hela Europas valuta, men nu kommer notan.

Eurons långa dödskamp kommer att ge även Sverige problem. Men det kunde varit värre. Vi kunde varit del av eländet!

Kulturministern i presstödsklaveret

april 23, 2010

Några högre tankar om kulturministern har jag förvisso inte; att hon är inbytt från reservbänken har märkts från dag ett. Nu har hon klampat rejält i klaveret också genom att ifrågasätta att tidningen ”Nationell Idag” har beviljats presstöd. Jag har aldrig läst tidningen ifråga, men kulturministern verkar anse att dess agenda inte är förenlig med ”demokrati”, varför hon inte anser ha tidningen ska ha statliga pengar. Förenligt med demokrati anser tydligen kulturministern det vara att regeringen bestämmer vilka åsikter som är tillåtna att torgföra, en ordning som vi vanligen annars förknippar med diktatur.

Ska nåt gott ändå komma ur detta så kan man kanske hoppas på att presstödet börjar ifrågasättas på allvar.

Låt flygbolagen gå omkull!

april 22, 2010

Jag blir så oerhört trött på alla rop på statsstöd så fort en bransch råkar illa ut. När finansmarknaden krisar så ska bankerna ha stöd, när bilmarknaden rasar så ska bilproducenterna ha stöd och när flygförbud råder så ska flygbolagen ha stöd. Varför det? För att krisen beror på faktorer utanför bolagens kontroll brukar det heta, men det är som det så fint heter i staterna ”tjurdynga”.

Affärsverksamhet innebär risk. På ett moraliskt plan är det denna risk, som i förlängningen innebär att ägare och finansierär kan förlorar sina pengar, som motiverar att den kanske helt passive ägaren ändå kan erhålla vinst. På ett praktiskt plan innebär det också att ju större risken antas vara ju högre kalkylerad vinst kräver investerarna. Detta resonemang accepteras av alla ända till den dag då riskerna inträffar. Och inträffar ordentligt. Då gäller tydligen andra regler t.o.m. bland de liberalaste av marknadsliberaler. Då måste staten ”ta sitt ansvar”. Varför det? Vad händer annars? Jo då går företag omkull och massor av människor blir arbetslösa heter det. Äh humbug! Eftersom marknaden finns kvar, produktionsutrustningen (i det här fallet flygplanen) finns kvar och de anställda finns kvar (om än som arbetslösa) så dröjer det inte innan det finns nya finansiärer och entreprenörer som är villiga att ta över. Konkurs kan lika väl vara en nystart. Så fungerar en sund ekonomi.

Men vi har ingen sund ekonomi i västvärlden längre. Våra politiker är alltför intresserade av att utöva makt för det. På det ekonomiska precis som på det privata.

Nu är det ju inte heller så att det är denna kris som ensam knäcker flygbolag. Snarare är det ju droppen som kommer få bägaren att rinna över hos redan krisande företag. Någon som tror att den välsmorda vinstmaskinen Lufthansa kommer knäckas av askan? Eller Ryan Air? Nej knappast!

En sund ekonomi behöver darwinism för att få fram livsdugliga företag. Tyvärr tar våra politiker allt oftare rollen av Gud Fader och försöker utöva intelligent design. Tyvär för oss och för ekonomin är inte våra politiker allvetande och allsmäktiga. Resultatet blir också därefter och i slutändan är det vi som betalar.

Guds Vrede

april 14, 2010

När den individuella västerlänningen träder fram i historien, i det antika Grekland och i det mosaiska Israel, träder hon samtidigt ut ur kosmos, skriver Tage Lindbom upprepade gånger i sina böcker. Uträdet ur kosmos betyder att människan inte längre ser sig som en del av en skapelse styrd av gudomliga lagar utan som ett fritt självbestämmande subjekt skilt ifrån naturen. Människan är inte del av naturen utan har till uppgift att kartlägga och förstå densamma.  I förlängningen synes inte naturlagarna längre gälla människan. Från att vara en del av Skapelsen förvandlas människan till dess Härskare.

Den amerikanske evgangelisten Pat Robertson blev mycket omskriven i liberal amerikansk press och i europeisk press efter att i en TV-intervju framkastat hypotesen att katastrofen på Haiti kunde vara Guds straff för en pakt som haitierna slöt med djävulen för att kasta ut fransmännen för 200 år sedan. Så fick man inte säga! Så fick man inte ens tycka, verkade det. Att Robertson också meddelade att hans församling bad för Haiti, samlade in stora summor pengar till Haiti samt skickade hjälparbetare till Haiti skrevs det mindre om. Pakter med djävulen kanske blir bättre rubriker? Det intressantaste var dock att i stort sett alla som komenterade uttalandet tog det helt för givet att katastrofen INTE kunde vara Guds straff. För Gud är ju god ju…

Det är Guds vilja att stenar ska falla till marken och att planeter ska fördas runt solen i ellipsbanor. Vi kallar det gravitation och det är den av de fyra naturkrafterna som vi har mest vardaglig kontakt med. Denna Guds vilja, gravitationen, har konsekvenser för våra liv. Vi kan trotsa den, men inte utan konsekvenser. Vår fria vilja begränsas inte, för vi kan vilja flyga. Men det kostar och vi får betala med energi om vi ska få upp ett flygplan med oss själva inuti i luften. Vi accepterar detta och inrättar våra liv efter det.

När västerlänningen trätt ut ur kosmos så styrs inte längre hennes öde av gudarna. Ställd inför stupkanten är hon beredd att kasta sig ut mot katastrofen bara för att i fallet förbanna Gud som låter henne falla. Borde Han inte i sin godhet ha förhindrat detta? Även hedningarna känner lagen skriver Paulus och avser att alla människor i alla tider varit överens om en grundläggande uppsättning moralbud. Dessa ”budord” syns närmast vara inskrivna i Skapelsen själv och liksom en naturlag avgöra vad som är Rätt och fel och vilka konsekvenser våra val får. Men västerlänningen har trätt ut ur detta. Hans vilja är fri. Moralbuden gäller inte honom.

Vi tvingas acceptera gravitationen som naturlag. Vi accepterar att trots att vi är fria att välja att kliva över stupkanten så kan detta leda till katastrofala konsekvenser. Gud hindrar i sin godhet oss inte från att begå ödestigra dumheter. Varför kan vi då inte acceptera moralen som en naturlag? Varför kan vi då inte acceptera att brytandet av dessa moralbud leder till konsekvenser för oss själva och för andra. Inte därför att Gud inte är god utan därför att det är Hans vilja att orsak ska ha verkan. Precis som stenen som faller. Orsak har verkan och brott mot den moraliska naturlagen drar olycka över oss själva och vår omgivning. För monoteisten blir detta den personliga Gudens vrede.

Jag vet inte vilken Bibel alla de moderna ”teologer” som hävdar att Gud är evigt förlåtande kärlek läser. Inte är det samma som den jag har i bokhyllan i alla fall. Hela skriften är full av olyckor som drabbar de otrogna. Värst drabbas det utvalda folket själva som för sina avfall till avgudadyrkan nästan förintas under de 40 åren i öknen. Men så vill inte den moderna människan läsa Bibeln. Gud är villkorslöst kärlek numer. Västerlänningens reliogisitet har därmed urartat till det trotsiga barnets krav på en förälder som inte bara ständigt älskar barnet utan också alltid rädder barnet från konsekvenserna från sitt eget handlande. Men är det gott föräldraskap att inte låta orsak få verkan? Är det inte så man uppfostrar sin avkomma till självupptagna små monster? Om Gud är den goda föräldern, Fadern, så älskar han alltid människan, men han låter också människan smaka på konsekvenserna av sitt handlande. Ty så agerar en god förälder!

Med obenhörlig konsekvens låter Gud dig falla till marken om du kliver över stupkanten. Inte begär du att Han ska ge dig ett undantag från gravitationen? Likafullt begär du undantag från den naturlag som definierar moralen. Sett som en moralisk naturlag är hårdheten och konsekvensen i Guds vrede inget att uppröras över.

Än Haiti då? Ja inte vet jag om det var Guds straff. Det är väl egentligen både förmätet och osmakligt att spekulera i det. Att Gud är långsint nog att straffa avkomman 200 år senare säger Han dock själv till Moses på berget Sinai.

ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig
(2 Mosebok 20:5)

När allt kommer omkring så är det väl inte heller något okänt att illdåd och missgärningar leder till vendettor som kan pågå i generationer. Eller?

Troende eller inte så måste man se sig om i världen och inse att människosläktet sedan en tid tillbaka har alla möjligheter att dra ohygglig olycka över sig. Vi har möjligheter att utplåna både natur och samhälle genom krig och omoral. Innerst inne känner vi dock alla lagen och vet vad som är rätt och fel. Vi vet vilken uppsättning värderingar som leder till goda samhällen och goda liv. Inte spelar det väl någon roll om värderingarna är uttryck för en personlig Guds vilja, en moralisk naturlag eller bara ”råkar” vara de värden som visa män noterat gettt människor goda liv och därför samlat i religiösa skrifter? Objektiva Värden existerar och måste återupprättas annars går det oss illa. Detta är essensen i värdekonservatismen.

Pappaledig

april 6, 2010

Jag brukar ju inte vara personlig, men bloggens trogna läsare kan ju gott få veta att jag fr.o.m. idag och fyra månader framåt kommer vara pappaledig. Hur det inverkar på bloggandet beror nog mycket på dotterns sömnvanor. Nu sover hon och jag sitter och funderar på vad jag ska hitta på om dagarna. Solen har just passerat sin middagshöjd och jag har redan fått mer gjort idag än jag fått på länge. Bara en sån sak att jag släpat iväg julgranen till lämplig skräphög i naturen. Nej vi firar inte jul ända till påska, men granen hade äntligen töat fram.

Kanske är det tur att jag lovat min chef att ”smygjobba” lite så att jag måste kolla min e-post och resa iväg en gång i månaden, annars vet man inte vad jag skulle starta för konstigt projekt här hemma. Och vem skulle ta hand om dottern om jag börjar bygga om? 🙂