Med Euron mot avgrunden

Grekland är skakat av krisen och resten av Euroländerna darrar inför det som måste göras; omfattande stöd till den grekiska staten. Hur dessa stöd från sedelpressarna i nordeuropa ska utformas för att varken bryta mot EUs regler eller reta upp väljarna i betalarländerna är upp till den politiska elitens fingerfärdighet. Ske kommer det dock att göra eftersom det inte fins nåt val. Ekonomiekot tippade på att statliga tyska och franska banker köper upp grekiska statspapper mot statliga tyska och franska garantier. Risken fins förstås ändå att grekiska statspapper blir värdelösa varpå tyska och franska skattebetalare får betala notan, men det kvittar lika. Gör man inget kapsejsar Grekland och då får man likafullt betala eftersom Euron dras med i fallet.

Tro nu inte att Grekland är hela saken, nej Grekland är i själva verket bara den allra första lilla förrätten i den gigantiska festmåltid som de finansiella varulvarna tänker göra av Europa. De italienska och spanska ekonomierna ligger inte mycket bättre till och så snart Grekland är expiderat kommer flocken att kasta sig över nästa byte en bit västerut. Darra månde tyskarna som gav upp sin D-Mark.

Fåfängligheters fåfängligheter, säger dock predikaren, allt är fåfänglighet! I slutändan kommer inte västeuropa undan sina ekonomiska synder. Räddas sydeuropa nu så skjuts Eurokollapsen bara på framtiden. Runt 2020 sägs det att den verkliga katastrofen hinner ikapp oss. Någon gång då kommer Europas åldrande befolkning och naivistiska pensionssystem att koma på full kollisionskurs med varandra och göra att de allt färre arbetsföra inte längre kommer att kunna arbeta ihop till de pensioner som de alltfler äldre lovats varpå katastrofen är ett faktum. Valet kommer stå mellan massiva skattehöjningar eller kraftigt reducerade pensioner. Generationskriget blir ett faktum. Vi har förstås bara oss själva att skylla för att ha skapat pensionssystem som mest liknar pyramidspel och vilka bara kan fungera så länge befolking och tillväxt ständigt ökar. Sverige har dock tagit några steg i rätt riktning genom de pensionsreformer som gör pensionen mer av ett konsumerande av ihopsparat kapital än ett tärande på den samtida tillväxten. Kanske räddar det oss tillsammans med det faktum att vi höll oss borta från Euron. Kanske. Men risken finns att det inte var nog och att det var för sent. Dessutom sparas merparten av våra pensionspengar i aktier varför en långvarig lågkonjuktur slår sönder dem. Vi spelar roulette med vår ålderdom.

Pensionsystemens konstruktion är en av de märkligare konsekvenserna av den liberala positivismens grepp om det ekonomiska tänkandet. Märklig så till vida att det endast kan fungera om antagandet om ständig ekonomisk och befolkningsmässig tillväxt tas som absoluta postulat som alltid i alla tider gäller. För positivisten är det förvisso så, men för realisten är det bara att titta i historien så upptäcker vi också långa tider av stagnation och tillbakagång. Kanske är inte ens tillväxt normaltillståndet? Det är i alla händelser mig veterligen en historisk anomali att bygga ett samhälle som förutsätter befolkningstillväxt. Genom historien har istället allehanda sociala konstruktioner som månggifte och klosterväsende uppstått för att kunna undanhålla delar av den vuxna befolkningen från reproduktion. Då kakan var statisk fick inte befolkningen öka.

Det är en ödets ironi att vi samtidigt som vi bygger försörjningen under vår framtida ålderdom på en ökande befolknig så har ökningen gått i stå i vår del av världen. I sammanhanget kan man då inte undvika att diskutera abortena. Sveriges befolkning ökar, men det beror på invandringen. Ser vi till antalet födda och döda så skulle befolkningen minska med drygt 30 000 om året. Det är en händelse som ser ut som en tanke, men faktum är att denna siffra ganska exakt motsvarar antalet aborter i Sverige. I sitt välstånd verkar det svenska folket styrt in sig mot det biologiska reproduktionstal som gör att befolkningen hålls konstant. Men aborterna rubbar statistiken och fördärvar pensionsplanerna. De individer som skulle tagit hand om oss på ålderdomen har reducerats till cellklumpar och avlägnats ur folkkroppen redan innan de drog sitt första andetag. Invandringen håller uppe siffrorna men gör bara problemet värre sedan vi slutat se invandrarna som en resurs och omvandlat dem till en kostnad.

Vi har levt över våra tillgångar och vi har förvägrat våra tillkommande lyxen att leva och nu kommer straffet. Västvärlden är en döende dinosour som fastnat i ett bottenlöst tjärhål, men i öster börjar de oansenliga däggdjuren växa till sig för att bli den nya världens herrar. Är då hoppet förlorat? Nej kanske inte. Liksom några dinosaurer likt Fenix reste sig ur askan för att på bräckliga vingar flaxa in i framtiden som fåglar kan de länder i Europa som höll sig undan från Eurons detsruktiva faustpakt överleva. Aldrig har det varit viktigare att hålla sig utanför Eurosamarbetet och aldrig har det varit viktigare att reformera högskattesamhället. Framtiden kan vara vår om vi vill ha den och befolka den.

Annonser

4 svar to “Med Euron mot avgrunden”

  1. Lars_Erick, liberal rebell Says:

    Hoppsan, där kom den konservative domedagsprofenen fram! Av tidsskäl dock bara några små kommentarer. Självfallet straffar sig övermod, i detta fall ekonomisk lösaktighet/girighet inte minst vad gäller finanssektorn utsvävningar. Dock tror jag att det inte alls är onaturligt i ett fritt och demokratiskt samhälle med fri marknad (med regler som inte tar död på konkurrensen) att där kan skapas en tillväxt av sådana mått att det inte behöver bli katastrof.
    Har svårt tro att euron är boven i sig.
    Pensionssystemen. Ja, gamla ATP var ett kedjebrevssystem, dömt att krascha. Vilket dock i viss mån korrigerats av den förkättrade Bo Könberg, som försökte införa element av det pens-system som Bertil Ohlin ville införa, dvs där pensionen berodde på vad man tjänat/sparat in. Men ATP skulle inte införts alls i den gamla utformningen, och det lär vi få sota för under lång tid.
    Att månggifte skulle minska reproduktionen har jag svårt att tro. Däremot skulle varje gift man producera fler barn än med bara en fru. Fast en del män kanske skulle bli utan fru, och barn. Men jag vet inte hur det var tidigare i historien, men vi har ju ett kvinnoöverskott, om än tämligen litet. Annat och större lär det vara i många asiatiska länder, vilket är en orsak till att de gärna söker sig en partner från USA/Europa.
    Sedan är det ju så att Europa blir tvunget att inse att invandringen måste inte bara tillåtas utan stimuleras. Annars är det inga som håller igång vare sig produktion, reproduktion eller försörjer oss gamlingar.

  2. Populisten Says:

    Domedagsprofeten ligger alltid på lur under ytan. 🙂

    Onaturligt eller inte med ständig tillväxt, men är det verkligen en naturlag? Jag känner mig inte övertygad om det.

    Euron är farlig på det sättet att den låser fast länder i en valutapolitik som inte passar dem. Hade Grekland haft en egen valuta hade den varit devalverad för länge sedan. Devalvering (eller sjunkande kurs om den är fri) är förstås inte nåt vidare eftersom det gör landet och medborgarna fattiga mot omvärlden. De underliggande problemen kommer dock upp till ytan på nåt sätt, och alternativvet är att göra stat och människor fattiga i sitt eget land. I Lettland funderar man på allvar på att släppa ut brottslingar ur fängelserna för att spara pengar hellre än att släppa den fasta kursen mot Euron. Nu kan ju detta inte få gå hur långt som helst, speciellt inte för länder som infört valutan fullt ut, och därmed måste övriga Euroländer gripa in och skicka pengar. Gemensamma valutor fungerar om man har en gemensam ekonomi. Det har inte Europa. Vi har olika ekonomisk politik och en i huvudsak segregerad arbetsmarknad pga språkbarriärerna. (Som en bieffekt av att ha skrivit detta stycke så sorterade jag upp högen med Euromynt på köksbordet.)

    Angående ATP så är det väl närmast så att den där folkpartisten som röstade mot partilinjen är den enskilda person som skadat svensk ekonomi mest under 1900-talet. Sossarna hade väl sina makttekniska skäl att föra fram det system de gjorde; lurendrejeri var det lika fullt. Trist för mig att tillhöra den generation som får betala kalaset, men jag får trösta mig med att det är saligare att giva än att taga. Dock är jag allmänt skeptisk till andra statliga pensionssystem än ren grundpension så även Ohlins system hade jag nog varit tveksam till även om det hade varit att föredra. Varje post som hanteras genom statsbudgeten riskerar att konsumeras till annat.

    Månggifte var nog egentligen ett sätt att hantera ett kvinnoöverskott som uppstod i ett krigarsamhälle. Om många unga män lever sitt liv som del av en fast här så kan de inte vara gifta, dessutom dör de i strider då och då. I ett samhälle där familjen är den enda socialförsäkringen så måste då överskottskvinnorna försörjas och lösningen var månggifte. Summa sumarum så torde alltså reproduktionen ha hållts nere. Observera att jag inte tror att detta var något som någon medvetet försökte genomföra utan samhällets egen inre logik.

    Som landet ligger nu så behövs verkligen invandring till Europa. Men vi måste då tillbaka till att sätta invandrarna i jobb istället för att passivisera dem i betongetton.

  3. Lars_Erick, liberal rebell Says:

    Betr ATP. Jag har förståelse för Ture Königsson. Minns jag rätt la han ner sin röst, men hur som helst så blev resultatet vad det blev. Boven i dramat var dock propositionsordningen som blev som den blev genom taktikröstning, vilket varken fp eller Königsson kunde stoppa. Alltså, Köningson insåg givetvis att fps/Ohlins förslag var det bästa. Men i slutvoteringen ställdes s-förslaget emot högerns ”frivilliglinje”, som var det sämsta, dvs det skulle begränsa pensionsmöjligheten till de som hade resurser att fixa pension helt själv. Då ansåg Königsson att s förslag var i alla fall det näst-bästa. Sedermera så erkände Gunnar Heckser att högerns förslag var fel, han lutade nog mot fp´s förslag. Men så blev han inte gammal som partiledare heller. Som sagt, både högerns och sossarnas förslag var dåliga, i olika avseenden.

    Jag har svårt att se att månggifte, som innebar att kvinnorna fick tillgång till karlar, trots karla-brist, skulle ha minskat antalet barn i mätbar mån. Att sätta överblivna kvinnor i nunnekloster borde dock ha gjort det.

  4. Populisten Says:

    Suck ja, den kära gamla borgerliga splittringen. En höger som obstinat vägrar kompromissa och hellre spräcker samarbetet för att köra fram sitt förslag. Bohman som ju älskas av så många spräckte t.o.m. regeringen på en principfråga om jag förstått det rätt i efterhand. Kombinerat med mittenpartier som stundtals varit mer en sugna på att göra upp med sossarna och i praktiken bli deras knähundar för att få vara med vid köttgrytorna. Att Sverige varit så Socialdemokratiskt dominerat under sedan 1930-talet beror mycket på denna borgerliga oförmåga att rida gemensam spärr mot socialismen. Personligen hade jag nog iofs gillat högerförslaget bäst.

    Månggiftets effektivitet som barnbegränsare beror nog till stor del på mannens virilitet, men mera troligt är väl att mannen har en huvudhustru och de andra mer är bihustrur som mer en ekonomisk relation än sexuell. En halsbrytande jämförelse är konserveringen av prästänkor i det gamla Sverige. Nunnekloster är förstås effektivt det också, liksom f.ö. pig- och drängarbeten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: