Religio perennis, KD och Islam

Baserat på en kommentar jag skrev på Lars Flemströms blogg tänkte jag ge den trogne läsaren en liten utflykt i religionsfilosofin och samtidigt knyta ihop säcken lite avseende detta med KD och Islam.

Genom mitt intresse för Tage Lindblom som politisk tänkare (han hade föresten blivit 100 förra året om han levt) kom jag i kontakt med den s.k. traditionella skolans religionsfilosofiska tankar. Den främste företrädare i någorlunda nutid var väl Lindbloms sufimästare schweizaren Fritjof Schuon. Grundläggande inom denna skola är synen att det ytterst finns en enda SANN religion, religio perennis, men inte genom en av världsreligionerna i sig utan som den innersta gudomliga sanning som finns i kärnan av dem alla. Därmed inte sagt att synkretism är det rätta. Nej tvärtom, var det något Schuon tog avstånd från så var det just synkretism. Vägen till Sanningen går via de etablerade religionerna, var och en för sig, ortodoxi är ett absolut nödvändigt!

Det gudomliga ljuset har lyst in i skapelsen vid skillda tillfällen. Därmed får vi olika religioner, för människan kan aldrig i ord korrekt beskriva det gudomligt Absoluta. Det låter sig inte fångas i våra ord. Med detta i sinnet bör den troende med  respekt närma sig de bröder och systrar som av födesel, vana eller val kommit att söka sanningen via någon av de andra vägarna. Alla är den enda Sanningens tjänare. Det är religionsförnekarna och de genomsekulära som är den gemensamma fienden, för även om de har rätt att leva sina liv i orättfärdighet bäst de vill förvägrar de alltmer de troende den motsatta förmånen.

Det kan verka som en paradox men den islamiska ortodoxin, ej att förväxla med modern radikalreaktionär islamism, kan därmed vara en av de bekännelsetrognas viktigatse bundsförvanter i dagens Sverige. För gemensamt kan man ta upp kampen både för nyttan av, och rätten till, att leva ett liv i tro. Men inte helle ratt förglömma kampen för  rent sekulärpolitiska ställningstaganden som den värdekonservative kristne och den fromme muslimen lätt torde kunna enas om. Vem betvivlar islams syn på abort? Vem betvivlar islams syn på homoäktenskap?

KD har sakta men säkert närmat sig muslimska företrädare. Partiledningen vet att de måste bredda väljarbasen och har inte varit blinda för var det finns väljargrupper med lämpliga värderingar. Väljargrupper som dessutom idag ofta röstar på vänstern om de alls röstar. Gott så. Tyvärr verkar många bekännelsetrogna kristna röster i bloggosfären allt annat än positiva. Religionsskillnaderna skjuts i förgrunden och överdrivs.

Ser de då inte var världen är på väg? Ska vi låta alla bestående värden krossas i det sekulära samhället bara för att de lämpliga bundsförvanterna tror på Jesus på fel sätt?

Annonser

3 svar to “Religio perennis, KD och Islam”

  1. Jörgen Mattsson Says:

    Lite motsägelsefullt kan tyckas. I de monoteistiska religionerna ortodoxi ingår just att den egna religionen är den enda sanna. Traditionalismen står således i motsättning till såväl kristendomen som Islam.

    För övrigt är det tarvligt och osant att påstå att de sekulära lever sina liv i orättfärdighet.

  2. Populisten Says:

    Det kan tyckas motsägelsefullt men traditionalisterna skulle påpeka att det ingenstans i de monoteistiska religionernas källor faktgiskt uttryckligen sägs att de är den enda vägen till Sanningen. Traditionalismen är drar dock klart åt mysticismen vilket naturligtvis underlättar dessa resonemang.

    Kanhända var det tarvligt skrivet, men texten var också skriven utifrån det perspektiv en bekännelsetrogen bör ha eftersom det var en av målgrupperna. Orättfärdighet ska heller inte förstås som totalt moraliskt korrupt i världslig mening, jag tror att Paulus t.o.m. skrev att ”även hedningarna känner lagen”. Angående rättfärdighet så skriver Wikipedia: ”Rättfärdiggörelse (på latin iustificatio) är i kristen teologi en process där Gud, som en oförtjänt gåva, befriar människan från följderna av hennes synd, så kallad negativ imputation (som bland andra den romersk-katolska kyrkan lär). I evangelisk-luthersk teologi innefattar rättfärdiggörandet även en positiv imputation. Det vill säga tillräknandet av Jesu helighet till den enskilda människan. En förutsättning för detta är att Kristus tagit på sig straffet för människans onda handlingar. Andra viktiga förutsättningar är att människan inser att hon behöver rättfärdiggörelsen, tror på att den är möjlig och tar emot den som en gåva från Gud.” Således inget som kommer den sekulära människan till del eftersom det förutsätter tro.

  3. Populisten Says:

    Tillägg: Romersk-Katolska kyrkan lär sedan andra vatikankonciliet också mena att det finns andra vägar till Gud.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: