Är maktdelning inte demokratiskt?

Det har varit presidentval i Iran idag och om detta rapporterar även svenska medier med stort intresse. Jag följer det gärna eftersom jag länge tyckt att det är ett intressant land och mer så efter ett tredagars besök i det för fem år sedan.

Ett tema som återkommer i rapporteringen är att valen inte är riktigt demokratiska. Iran påstås inte vara en riktig demokrati, för ytterst bestämmer mullorna och inte folket. Sägs det. Tja vad vet jag. Demokrati är bara ett ord, vilket man kan ge rätt valfri innebörd och vi ska inte slå oss allt för mycket för bröstet som har ett statsskick som effektivt utelämnar medborgarna till politikernas godtycke förutom vart fjärde år. Men nu var det Iran det handlade om och det verkar vara det s.k. väktarrådet som stör journalisterna. Närmare bestämt väktarrådets rätt att diskvalificera kandidater till både parlaments- och presidentval. Att någon ickeväljarmakt kan sålla bland kandidaterna kan väl inte vara demokratiskt? Eller kan det det, i många västdemoktratier är faktiskt vissa partier förbjudna utan att vi för den skull påstår annat än att de är demokratier. Läser man på om det iranska systemet så inser man också att det inte bara är ett slumpvist ihopsamlat gäng skäggiga mullor som styr utan att det finns rim, reson och tydlig reglering.

Det iranska parlamentet, majlis, väljs direkt av folket och har makt att stifta lagar samt tillsammans med presidenten utse regeringen och tillsammans med statschefen det s.k. väktarrådet. Lagarna får dock inte strida mot konstitutionen, en ordning som är fullständigt självklar i de allra flesta länder som kallar sig demokratiska utom i Sverige där det anses vara en helt oacceptabel inskränkning av politikerväldet.

Folket väljer också den s.k. expertförsamlingen. Enligt konstitutionen är endast personer skolade i muslimst sharialag valbara. Expertförsamlingens uppgift är att tillsätta, övervaka och om nödvändigt avsätta statschefen.

Väktarrådet tillsätts till hälften av parlamentet och till hälften av statschefen och har till uppgift att granska och godkänna kandidater till parlament, expertförsamling samt presidentpost. De nödvändiga kvalifikationerna slås fast i konstitutionen.

Den iranska presidenten är inte statschef utan regeringschef och är direktvald av folket.

Statschefen slutligen välja av expertrådet på livstid, men kan avsättas av detsamma (vilket dock ännu inte hänt).

Är detta odemokratiskt? Är det inte bara en väldigt avancerad form av maktdelning? Det är sant att konstitutionen ställer upp som krav att kandidater måste vara t.ex. muslimer och kunniga i sharialag, men att ha definierade kompetenskrav på politiska företrädare är väl inte orimligt? Väktarrådet fungerar väl närmast som ett slags författningsdomstol och att höga kompetenskrav ställs på domare i en sådan är ju helt rimligt och knappast unikt. Sedan kan man ju ha olika åsikter om vad de kompetenskraven bör vara, men slås de fast i konstitutionen så är det knappast odemokratiskt.

Det är förstås svårt att gilla den politik som drivs i Iran som helhet om man är en sekulär svensk. Då är det lätt att kalla systemet för odemokratiskt. För i en demokrati tas väl bara beslut som liknas de svenska? Personligen anser jag sådana resonemang vara hyckleri och ser den iranska konstitutionen som intressant. Folket väljer faktsikt ledarna, men det finns en ordentlig tröghet inbyggd i systemet. Det tar lång tid att ändra riktning eftersom det biter sig fast ett gammalt garde på nyckelposterna.

Men är tröghet verkliugen bara av ondo?

Ps. Sedan finns det ju en hel del annat att invända mot sammhällssystemet i Iran, men varför ska ”odemokratiskt” alltid tas fram som slagträ?

Annonser

6 svar to “Är maktdelning inte demokratiskt?”

  1. Daniel Says:

    Här kan jag nog inte hålla med dig.

    Varje politiskt system behöver ha en majoritet av folkets passiva acceptans för att kunna fungera. Annars spricker det i längden (som Sovjetunionen eller alla de tidigare Europeiska styerelseskicken). Det som skiljer demokratierna från diktaturerna är inte pöbelns tyrrani utan grundläggande rättigheter såsom tryckfrihet, religionsfrihet, åsiksfrihet, mötesfrihet, etc. Majoriteten klarar sig alltid och kan alltid få sina intressen tillgodosedda. Hur man behandlar minoriteter och de som inte kan föra sin egen talan är adelsmärken för en riktig demokrati. Som jag förstår det är väktarrådets roll att kontrollera så att misshagliga kandidater inte ens får ställa upp och därmed se till att valets utgång inte kan påverka makten i allt för stor utsträckning. Samma säkerhetsventil som EU-parlamentsvalet :).

    En annan skillnad är hur maktskiften går till. När Ceauşescu och Moussolini ‘avsattes’ var detta för att det fanns en mycket aktiv majoritet av folket mot dem. Skillnaden mot vad som händer i en demokrati är ordningen (regelbundna val istället för lynchmobb) och vad som händer med avsatta ledare (fet pension eller hängning i lyktstolpe/arkebusering).

    I dessa avseenden är inte Iran en demokrati. Dessvärre ser jag västvärlden gå närmare och närmare den formella defintionen av att 51% kan göra vad som helst mot 49% (eller 5%) än mot stärkt åsiktsfrihet och fri opinionsbildning. Ett annat sätt att se på saken är att frihet är till för starka och ohotade majoriteter. När marken är i gungning kommer tumskruvarna att dras åt.

    Du har dock helt rätt i att vi borde först se flisorna i våra egna ögon samtidigt som vi påpekar bjälken i Irans. En annan sak du har rätt om är att det finns ett utbrett folkligt stöd i Iran för det nuvarande systemet i allmänhet och för muslimsk och persisk kultur i synnerhet. Att förvänta sig att de blir sekulära svenskar i Iran är ganska dumt.

  2. Populisten Says:

    Daniel, jag tror att vi i stort delar åsikter i detta. I grunden handlar det ju om vad som definierar en demokrati. Jag tycker att ”allmän rösträtt” är helt sekundärt mot saker som lagstyre, minoritetsskydd och yttrandefrihet. Iran må vara dåligt på det sista, men som du påpekar så blir väst sämre och sämre på de två första (i Sverige är de närmast inte existerande). Den västerlänska demokratin har sedan lång tid urartat i majoritetsdiktatur.

    Sedan bör ju varje land bedömas utifrån sin egen kontext. Iran under shahen var en totalitär stat där en tvångsmässig sekularisering drevs (shahens maka brände t.ex. sin slöja offentligt) alldeles mot folkmajoritetens vilja. Den islamska revolutionen var brutal som alla revolutioner och mycket blod spilldes (men mer när grannen Irak påhejat av väst startade krig), men nu 30 år senare är landet tveklöst öppnare och mer demokratiskt än innan. (Det ska tilläggas att jag därmed INTE menar att det var en legetim revolution). Jämför man med västs idealbild av en demokrati finns brister, men jämför man istället med omgivningen så är ju Iran närmast ett demokratiskt dygdemönster. Folkvalda presidenter är det sannerligen inte gott om i mellanöster! I de arabiska staterna verkar det kvitta om landet styrs strikt religiöst (Saudi) eller helt sekulärt (Syrien) demokratiska är de i alla fall inte. Skillnaden är istället mellan absolut monarki och något slags panarabisk socialiststyre (dvs Bathpartiet). Går man österut från Iran så hamnar man i Afghanistan och Pakistan, två stater med allt annat än stabil demokratisk tradition.

    I västmedia lyfter man ju gärna fram det teokratiska inslaget i Iran samt att sharialag gäller. Men jämfört med båda talibaner och wahabiter är de shitiska mullorna ju ytterst moderata.

    Det är intressant att USA allierar sig starkt med den totalitära absoluta monrakin i Saudi som styrs enligt sharia mycket strikt tolkat av wahabiter mot Iran. I Saudi får inte kvinnor köra bil. I Iran har de rösträtt.

    Det verkar som om Ahmadinejad vann överlägset föresten. Med 65% av rösterna och ett valdeltagande på 80% så har han 52% av väljarkåren bakom sig. Det imponerar. För Iran är det troligen inte det bästa som kan hända så där ser man nackdelen med fria val… 🙂 Att västmedia lyft fram oppositionskandidaten som trolig segrare visar på de vanliga fenomenen: önsketänkande runt den kandidat som väst tycker är bäst samt att journalisterna inte orkar lämna huvudstaden. Ahmadinejad är stark bland de fattiga på landet. Medelklassen i Teheran avskyr naturligtvis honom (eftersom de är att jämställa med europas medelklass), men bonnläpparna är fler.

  3. Daniel Says:

    Hej igen,

    Det dröjde inte så länge innan de iranska myndigheterna gav mig ett gott exempel på varför de inte är en riktig demokrati. Om ens hälften av uppgifterna i den här artikeln stämmer är de konstitutionella förhållandena i Iran inte så mycket att hänga i julgranen (hmm, ramadangranen?): http://pajamasmedia.com/blog/iranians-protest-government-cracks-down/

    Artikeln uppdaterades just som jag dubbelkollade länken. En alternativ förklaring är ett försök till statskupp eller att den iranska staten är avservärt mer labil än de vill ge sken av… vilket skapar behovet av repression för att behålla makten.

    Det är skönt att SD:s protester över saknade valsedlar inte slutar i att Jimmy Åkesson sitter i husarrest. I alla fall inte ännu.

    /Daniel

  4. Populisten Says:

    Daniel,

    Tack för länken.

    Det händer onekligen intressanta saker i Iran just nu. Men oklart vad. Kanske var det en ärlig valvinst och då ser vi en oerhörd social spricka mellan stad och land. Men antagligen var det valfusk och då återstår frågan av vem, och varför?

    Jag har egentligen svårt att se varför det religiösa ledarskapet skulle medverka till fusk. De har ju redan trumf på hand genom vetorätt för lagar m.m. Ahmadinejad däremot har ju allt på att vinna på att fuska till sig en seger. Det har ju iofs sagts att han är Khameinis favorit, men vad jag förstår så har han också religiösa åsikter som inte är helt okätterska. Framförallt så är han ju inte religiöst skolad utan vad jag hört järnvägsingenjör (och allt annat lagt åt sidan så lyfter jag på hatten åt den högst uppsatte kollega jag har). Ahmadinejad är ju en man av folket till skillnad mot intrycket av övriga iranska politiker och religiösa ledare.

    Nu verkar dock Khameini gripa in till Ahmadinejads stöd. Varför? Var han med i komplotten? Eller ser han bara till att återställa ordningen? Kanske skiter han i om valet gick rätt i eller inte, det är viktigare att förtroendet för staten och systemet upprätthålls. Behövs det så kan han näpsa Ahmadinejad senare för fusket. Eller så ser vi en kupp genomförd av Ahmadinejad och ett hårdare gäng inom revolutionsgardet. Khameini kan då agera för att inte tappa initiativet och hamna på fel sida.

    Repression som du nämner är ju rimligt som teori, men varför släppte man alls fram reformsinnade presidentkandidater i så fall. För att locka fram oppositionen så att man kunde slå till mot den? Nej det är för konspiratoriskt! Jag blir inte klok på detta.

    Intressant är det i alla fall för alla oss som slipper bo i Iran och uppleva det på nära håll.

    Apropå Sverige så klagade ju även PP och FI. Håll med om att det skulle vara ett intressant socialt experiment att sätta Åkesson, Falkvinge och Schyman i gemensam husarrest. 🙂

  5. Populisten Says:

    Ser just i media att det tar nya vändningar igen i och med att Khaminei (nu tror jag att jag stavar rätt) vill få till en granskning. Mer i ett huvudinlägg senare.

    Intressant utveckling! Få se om den iranska konstitutionen står pall för detta test.

  6. Irans konstitution satt på prov « Alla dessa åsikter Says:

    […] Alla dessa åsikter om politik, samhälle och människor « Är maktdelning inte demokratiskt? […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: