Archive for november, 2008

Brott och straff

november 30, 2008

Det morderna liberala samhällets paranoida rädsla för att diskriminera sina olycksbarn urartar allt som oftast i att allehanda missdådare tillåts leva rövare bäst de vill medan i övrigt hederliga medborgare ska nagelfaras in absurdom för minsta lilla förseelse. Sopspionen och p-vakten har blivit viktigare för upprätthållandet av ”rättvisan” än utredaren av stölder och misshandel.

Sällan har väl ett banalare men samtidigt mer skrämmande exempel på detta uppenbarat sig än i gårdagens match i mellan Panathinaikos och Asteras Tripolis i den grekiska fotbollsligan. En åskådare rusar tvärt emot regler, lagar och sunt förnuft in på planen jagad av säkerhetsvakter. Det har hänt förut och alla som följer fotboll på elitnivå det minsta vet att detta lika väl kan vara en lustigkurre som vill ha sina 15 minuter i kameraljuset som en vettvilling ute efter att skada domare eller spelare. Asteras Tripolis mittfältare Adrian Jesus Bastía gör därför det enda rätta och lägger krokben för inkräktaren. Detta rådiga ingripande finner den på planen rättsskipande instansen i form av domaren värt att uppmärksamma, genom att utdöma det strängaste straff en fotbollsdomare har att tillgå och ge Bastía rött kort.

Det pratas mycket om att införas en civilkuragelag i Sverige, men jag är skeptisk. Innan vi lagstiftar om medborgarens skyldighet att ingripa mot brott måste de som är satta att upprätthålla lag och ordning sättas på omskolning så att de slutar bestraffa de som ingriper mot brott. För det är ju likadant i samhället som på den grekiska fotbollsplanen att den som ingriper och stoppar ett pågående brott löper stor sannolikhet att straffas minst lika hårt som brottslingen. Att ingripa mot ett pågående brott ärr alltid att utsätta sig för en risk. Det är tragiskt att risken består i att bli lagförd för att man har gjort det.

(Aftonbladet)

Väljarnas åsikter likställs med spam

november 16, 2008

Att de väljare som lyft våra politiker till makten och härligheten reagerar då politikerna ställer sig bakom lagförslag som går tvärs emot den ideologi som de sade sig företräda innan valet är mycket sunt. Allt för lite ansvar avkrävs våra folkvalda. I den nya digitala tidsålderna är det dessutom lätt att komma i kontakt med våra parlamentariker. Reaktionen på borgerlighetens svek i friheteliga kärnfrågor som FRA-lagen och IPRED är därmed ett massivt mailande.

Man kan säkert anta att mailandet är särskilt intensivt till de företrädare som innan valet hade hade en hög svansföring i integritetsfrågor. En sådan var som ni kanske minns Fredrik Federley som närmast framställde sig som liberalismens gåva till svenska folket innan han bestämde sig för att bli ett diktaurens kreatur den 18:e juni i år. Nu får han så mycket mail att han närmast drunknar i det enligt SvD. Federley som troligen gett upp alla ambitioner att dölja att han inte lyssnar på väljarna skäms inte ens för att kalla det han råkar ut för för ”ett helvetesproblem”.

Nu verkar dock riksdagens IT-avdelning vara på väg med en lösning. Inom en snar framtid kommer dylika mail att sorteras till en egen mapp. Analogin med spam är uppenbar. Det är alltså så våra folkvalda ser på väljarkontakt. Som ett problem från helvetet. Som spam som måste filtreras bort. Och det är klart, efter att ha sett vad Federley och andra gick för i FRA-omröstningen är det ju tämligen onödigt att de läser mail från andra än Fredrik Reinfeldt.

För övrigt anser jag att FRA-lagen bör rivas upp!

Det måste börja med principer!

november 15, 2008

”Det måste börja med principer” sa Karl Rove på besök i Almedalen i somras angående hur en framgångsrik politisk kampanj ska bedrivas. Det är en sanning som trancenderar det rena kampanjandet. All politisk verksamhet måste bottna i principer annars blir det dålig politik. All lagstiftning måste bottna i principer annars blir det dålig lagstiftning. Den politiker som bedriver politik utan principer är en dålig politiker. Den ledare som leder utan principer är en dålig ledare. Likväl ser vi hur principlösheten breder ut sig allt mer i det politiska ledarskapet.

Senast i raden är den s.k. IPRED-lagen. Det är möjligt att det är olagligt att olovligen lägga ut andras musik eller annat för allmän nedladdning. Det är möjligt, men inte självklart, att det borde vara olagligt även i framtiden. Men det totalt avgörande problemet med lagförslaget är inte huruvida det skapar ett regelverk för att effektivare jaga brottslingar eller inte utan den totala avsaknaden av sunda bakomliggande principer. Effekten av lagen är nämligen ingalunda att ett idag lagligt men misshagligt fenomen görs olagligt, nej effekten är att samhället abdikerar från utredandet och bestraffandet av ett olagligt fenomen och överlåter det åt den som anser sig drabbad. Brottsbekämpning outsourceat till målsäganden med andra ord. I sammanhanget är det intressant att jämföra med andra brott. Särskilt med brott som drabbar enskilda. Cykelstölder anses t.ex. så alldagliga numer att polisanmälan endast görs för att få ut på försäkringen. Utredning sker kanppast utan anmälan avskrivs istället rutinmässigt. Ingen jagar boven alltså. Dessa brott tillhör dock de som ofta utförs av folk i ens geografiska närhet och därmed är det ju inte helt ovanligt att den bestulne själv stöter på sitt fordon. Att då göra det intiutivt moraliskt rätta och ta tillbaka sin egendom är inget som statsapparaten uppmuntrar. Nej tvärtom. Om man som privatperson vill skipa rättvisa till sin fördel så kallas det självtäkt och är ett brott som (till skillnad från den ursprungliga stölden) med stor sannolikhet kommer att bestraffas.

Så är det alltså när privatpersoner söker upprätthålla sin rätt. Då ska de kväsas och bestraffas. Individer ska lydigt hålla sig på mattan och lita till att samhället upprätthåller rättvisan för att sedan snällt acceptera att samhället ger blanka fasen i att göra just detta. Annat är det tydligen för storkapitalet. De ska nu, åtminstone inom skivbranschen, ges full legal möjlighet att själva skipa rättvisa då de själva anser samhällets rättsskipande vara för inneffektivt.

På vems sida står våra politiker? Varför ges storföretagen möjligheter som jag som privatperson förvägras?  Vad är den principiella grund på vilken politiken vilar?

Kära politiker, bryr ni er ens om att fundera över vilka intressen ni stöder? Vi talar knappast om den ensamme skapande konstnären. Nej denne förtrycks lika mycket som fildelaren av en branch som skyr fri konkurens och bygger på kartellbildningar. Vi talar knappast om en branch som visat sig utnyttja sina nyvunna rättigheter på ett objektivt och ansvarstagande sätt utan istället hemfallit åt rena rama maffiametoderna såsom regelrätt utpressning i de länder där liknande lagstiftning har införts.

Jag skäller ofta våra politiker för att vara principlösa ynklingar och det är nog rätt för den stora massan strebrar som endast ägnar sig åt politik eftersom de är den typ av personer som dras till allehanda sysselsättningar som är lönande utan att innebära hederligt arbete. Däremot börjar en obehaglig aning smyga sig in i mitt sinne. En aning om att det medvetet eller omedvetet faktiskt finns grundläggande principer som driver den nutida politiken. Principer som bygger på kontroll och förtryck av individen för att skydda makten och överheten. Principer som ger makten och överheten alla rättigheter men berövar individen desamma. Principer som inte syftar till att bygga ett samhälle där individen finner trygghet utan ett samhälle som gör individen otryggm, skyddlös och utelämnad till överhetens godtycke. Det är inga nya principer. Det är fascismens principer.

”Det måste börja med principer” sa Karl Rove. Det gör det också. Tyvärr är det fel principer.

För övrigt anser jag att FRA-lagen bör rivas upp!

På samma tema: Lars-Erick Forsgren, Farmor Gun i Norrtälje

Vem är egentligen intolerant?

november 14, 2008

Jag är visserligen medlem i Svenska Kyrkan av födsel och ohejdad vana, men att kalla mig troende är att tänja väl mycket på begreppen. Det finns två skäl för mig att ändå ta klar ställning i homoäktenskapsfrågan:

  1. Försvaret av en institution som funnits i tusentals år: äktenskapet mellan man och kvinna som bas för familjen och den minsta byggstenen i den sociala konstruktion som utgör den mänskliga civilistaionen.
  2. Religionsfriheten och andra människors rätt att ha åsikter om vilka unioner Gud behagar välsigna.

Mitt försvar för äktenskapet och den assosierade faderskapspresumptionen redogjorde jag för härom dagen varför jag koncentrerar mig på det andra argumentet istället idag.

Se er själva i spegeln ni som kallar oss motståndare till homoäktenskap för intoleranta. Hur är det med respekten för religionsfriheten? Hur är det med toleransen? Ni hycklar ju. Det måste ni ju inse själva. Ni är ju precis lika övertygade om rättfärdigheten i er förkunnelse som den mest inbitne leastadian. Ni visar nämligen upp samma intoleranta förnumstiga sida som som alla som tror sig ha hittat SANNINGEN och därmed ha rätt att döma andra för att de ser saker på andra sätt. Döma och sedan tvinga på sin åskådning på andra. För det vill ni ju göra i denna fråga där ni helt enkelt inte kan acceptera att andra människor har andra övertygelser. Ser ni då inte att er övertygelse är lika mycket ”tro” som andras. Lika mycket religion. Ser ni inte att ni vill förtrycka era medmänniskors åsiktsliv på precis det sätt som ni själva så ofta anklagar religionerna för att vilja?

Vad sägs om en kompromiss? Religiösa samfund med vigselrätt får rätt att både sammanfoga hetrosexuella par i äktenskap och homosexuella par i partnerskap? Det får stå samfunden fritt att välja om de villa ha vigselrätt för båda eller endast den ena formen (man bör väl inte utesluta tanken på samfund som bara vill viga homosexuella?). Den homosexuelle (eller hetrosexuelle) som upptäcker sig tillhöra ett samfund som inte vill viga honom har sedan att förhålla sig till detta och antingen på teologiska grunder ta debatten internt och söka ändra inriktning eller att lämna samfundet. Jag kan inte förstå hur någon alls kan vilja vara medlem i ett samfund om man inte anser att det repsekterar ens läggning. Men den kampen måste ju varje människa ta själv istället för att springa och ställa sig bakom pappa statens rygg.

Är det inte en kompromiss som borde vara alla till belåtenhet? Är det inte så att endast den som vill påtvinga andra sina religiösa eller politiska värderingar kan vara emot? Är det inte just det som man vill? Värderadikalismen har därmed lämnat den missionerande religionens område bakom sig för att träda in i korsfarartankens tvångsdop!

Sannerligen verkar det vara lättare att se grandet i sin grannes öga än bjälken i sitt eget!

Makt korrumperar, maktdelning frälser

november 12, 2008

FRA-lagen och andra frågor har ställt det svenska systemets avsaknad av mektdelning i blixtbelysning. Det ska förstås inte förvåna någon då den uttalade avsikten hos våra grundlagsfäder var just att ta bort all maktdelning ur den svenska statsapparaten.

Så har det också blivit och ni sitter vi här med ett gäng maktfullkomliga medelmåttottigt begåvade sociala ingenjörer som gör allt för att detaljastyra livets minsta del genom lagstiftning. Det är illa, men inte allt. Avsaknanden av maktdelning gör att dessa medelmåttor inte bara får leka gudar utan också belönas som gudar. Och det inte bara under tiden som de faktiskt förutsätts göra någon nytta (vilket man ju starkt kan betvivla att de flesta gör) utan också efter. Politiken har gått från att vara en metod för goda ledare att hjälpa sina medmänniskor till en bättre framtid till att vara en väg till livslång arbetsfri försörjning för obegåvade strebrar. Att tilldela sig själv specialförmåner är inte ledarskap, det är parasitmentalitet!

Det behövs en balanserande faktor för att stävja denna fräcka stöld av våra gemensamma penagar. Det behövs maktdelning i svensk politik!

För övrigt anser jag att FRA-lagen borde rivas upp!

Idag vigselrätten, imorgon faderskapspresumptionen

november 11, 2008

Om någon trodde att de radikala krafterna skulle nöja sig i sin attack mot den samhällets grund som familjen utgör med att genomdriva homoäktenskapen, så trodde denna fel. Nu ska religionen politiseras också. Lars Ohly (som jag förmodar är atteist) är klar med att de samfund som inte viger homosexuella i förlängnigen måste misat sin vigselrätt.

Men tro inte att det stoppar där. Jag är övertygad om att nästa mål kommer att vara faderskapspresumptionen. Idag kommer ju en gift kvinnas man att antas vara far till hennes barn om hon inte påstår annat. Denna princip som är själva det kitt som håller ihop den familj som ett sunt samhälle borde göra allt för att värna torde sticka nåt oerhört i radikalernas ögon då den är det yttersta beviset på kärlek och tillit mellan människor istället för iskallt beroende av statsapparaten. Denna tillit manifesteras nämligen inte bara av det trohetslöfte som t.ex. jag och min hustru har givit varandra utan accentueras av faderskapspresumptionen genom det faktum att både jag och lagstiftningen utgår från att löftet inte brutits. Det ligger en så vacker och djup symbolik i detta att det egentligen är fantastisk, likväl misstänker jag att det är just p.g.a. dessa symbolers skönhet som radikalerna hatar familjen. Ty de hatar alltid allt som är vackert och hyllar allt som är degenererat och fult.

Argumenten för detta slutgiltiga avskaffande av familjeinstitutionen kommer att vara att det inte är förenligt med, eller krånglar till arbetat med, den rena könsneutraliteten eftersom samma regel ju uppenbart inte kan gälla mellan ”makar” av samma kön.

Det är bara en fråga om tid nu innan familjen som institution är slugiltigt avskaffad. Sedan ligger människan där naken, utsatt, rädd och redo för den radikala statsapparaten att forma till ett lydigt verktyg för makten.

Frihetsförbundet: ett tankeexperiment

november 9, 2008

För var dag som går, för var fråga som behandlas av våra folkvalda, så blir det allt tydligare att den svenska demokratin inte fungerar. De partier som en gång var folkrörelser vilka kanaliserade medborgarnas åsikter in i de beslutande organen har nu blivit utskott till statsapparaten. Den representativa demokrati vars tanke var att låta medborgarna välja politiker att fatta beslut i deras ställe utifrån i förväg annonserade värderingar har perverterats till en elits sätt att legitimera sitt godtyckliga maktutövande. Hur vänder man utvecklingen? Kan man ens det? Några säkra svar finns inte men nedanstående är ett utkast till principiell organisation för en ny typ av politisk kraft vars syfte skulle vara att återupprätta den tydliga kopplingen mellan väljare och valda. På sätt och vis är det folkrörelsens antites med en helt sluten närmast östatsmässigt elitistisk organisation, men slutenheten syftar endast till att skydda innehållet för att ge kraft till total öppenhet vad gäller nomineringar, val och sakfrågedebatt. Det förtjänar att påpekas att det endast är ett tankeexpreiment, men trots detta är alla typer av kommentarer och synpunkter välkomna. Kanske kan jag locka någon till nya tankar och debatt om vår demokratis spelregler.

§1  Frihetsförbundets syfte är att utgöra en frihetelig och frisinnad plattform för politiskt intresserade medborgare. Med frihetelig och frisinnad menar vi en attityd som låter politiken utgå från den enskilde medborgaren och som strävar efter att bygga samhället underifrån. Frihetsförbundets principer sammanfatts kanske bäst av inledningen på biskop Tomas Frihetsvisa: ”Frihet är det största ting, som sökas kan all världen kring”.

§2 Frihetsförbundets principer avses slås fast i en programförklaring som högst omfattar motsvarande tio A4-sidor och sammanfattas i en deklaration om motsvarande en A4-sida. Det korta formatet syftar till att garantera att det är just de grundläggande principerna som slås fast.

§3 Fullvärdig medlem kan den medborgare som är 18 år fyllda, ej avtjänat eller dömts till fängelsestraff de senatse fyra åren och rekomenderas av två medlemmar bli.

§4 Ändringar av förbundets programförklaring, policy samt gemensam åsikt i sakfråga beslutas av medlemmarna.

§5 Officiell sympatisör, motsvarande stödmedlemskap, äger var och en som så önskar rätt att bli.

§6 Frihetsförbundets avsikt är att under gemensam beteckning ställa upp i allmänna val.

§7 Fullvärdig medlem antas vara beredd att i valda församlingar representera sin hemortsvalkrets, men förbjuds att kandidera i andra valkretsar.

§8 Kandidater samt deras ordningsföljd på valsedeln fastställs i för alla i valkretsen röstberättigade öppna nomineringsval där samtliga medlemmar i valkretsen är valbara.

§9 Varje väljare har i nomineringsval rätt att med ordningsföljd rösta på tre kandidater.

§10 Efter nomineringsvalet fastställs en ordningsföljd för valsedeln som högst får innehålla lika många kandidater som mandat i valkretsen. Frihetsförbundet äger endast rätt ändra den framröstade ordningsföljden om oegentligheter förekommit i nomineringsvalet eller kandidaten inte längre uppfyller kraven för medlemskap.

§11 Kandidater uppmanas att bedriva enskilda personvalskampanjer både inför nomineringsval och verkliga val. Kandidater skall beakta att de alltid har makten att komma in i t.ex. riksdagen helt i egna händer genom att få 12% av väljarna att lägga en röstsedel med kryss för deras namn i valurnan.

§12 Då samtliga medlemmar och kandidater omfattar Frihetsförbundets principer räds ej förbundet hårda men justa debatter i sakfrågor för att bryta olika tankar mot varandra. Därmed inses också att medlemmar och förtroendevalda kan ta olika ställningstaganden i sakfrågor även då man är överens om principerna. Som konsekvens skall därmed var och en följa sin inre röst vid omröstningar i valda församlingar. Frihetsförbundet har alltså ingen partipiska.

§13 Medlemar, särksilt i det fall de är förtroendevalda, är ålagda att försvara sina ställningstaganden inför väljarna i valkretsen samt att i övrigt delta i en öppen och ärlig samhällsdebatt där bruket av dialog, gärna via moderna medier såsom internet, och åsiktsutbyte förutsätts.

Pöbeln tillåts ta över Hovsjö

november 5, 2008

SVD rapporterar att socialkontoret i Hovsjö i Södertälje är så utsatt att personalens arbetssituation framstår som helt outhärdlig. Kommunen har tydligen totalt tappat kontroll över området och nu måste statsmakterna gripa in. Så nu kommer piketpolisen dit och röjer upp bland våldsverkare och drägg. Ha! Självklart inte, detta är ju Sverige. Nej, arbetsmiljöverket tvingar kommunen att flytta socialkontoret!

Just när man trodde man läst allt fårt man svart på vitt att Konungariket Sverige ger upp delar av sitt territorium och Fristaten Hovsjö har uppstått.

Dags för KD att lämna Reinfeldts Arrogans

november 5, 2008

Reinfeldt har bestämt sig för att köra över KD i homoäktenskapsfrågan genom att låta regeringen lämna walk over och lämna frågan helt till riksdagen. Att utfallet av detta blir att äktenskapet som institution i praktiken avskaffas är uppenbart med tanke på hur åsikterna bland våra folkvalda är. Det är naturligtvis meningen. Det är också tragiskt att behöva uppleva under sin livstid, men det är förstås bara ännu ett tecken på att allt vad anständighet heter föraktas och ska dras i smutsen av maktetablisemanget. Målet är naturligtvis den totala normupplösningen vilket kommer göra medborgarna till totalt lydiga leksaker för makten.

Nu måste det dock vara nog för kristdemokraterna. Reinfeldt och resten av Arrogansregeringen har förnedrat KD i kränfråga efter kärnfråga samtidigt som man söker få det till KD som problemmakarna. Fastighetsskatten togs inte bort utan döptes bara om. Bensinskatten har inte sänkts. Osv. Osv. Om KD ska överleva som parti så finns nu bara en möjlighet kvar. Lämna både regering och Arrogans. Lämna planerana på samarbete efter 2010. Lämna försöken att kompromissa med dem som inte delar era kärnvärderingar.

Och käre Hägglund försök inte med något tagtikspel. Lämna regeringen eller glöm tankarna på riksdagsplats efter 2010.

Homoäktenskapsfrågan har föresten stora likheter med FRA-lagen. Båda är frågor som inte diskuteras innan valet och som inte ingick i Arrogansens gemensamma manifest men som sedan ändå av okänd anledning måste genomföras. Det är också frågor där ett partis kärnväljare som lyfte Arrogansen till makten ska köras över.

För övrigt anser jag att FRA-lagen bör rivas upp!

(SVD, DN)

Den valda statschefens förbannelse

november 1, 2008

I en SVD-artikel om det stundande presidentvalet i USA hittar jag följande tänkvärda stycke:

Oavsett vem det blir kommer en stor del av befolkning bli besviken.

En undersökning utförd av CBS visar att 57 av McCain-anhängarna, framförallt äldre och kristna, är livrädda för att Obama ska bli president. 47 procent av Obamas fans, i högsta grad kvinnor, afroamerikaner och liberala, känner samma rädsla inför John McCain.

Själv har jag brukat jag fråga borgerliga svenska republikaner vad de skulle tyckt om Ingvar Carlsson som svensk president. Det är en sanning som förtjänar att upprepas att en vald statschef aldrig kan representera hela folket på det sätt som en icke-vald kan. För mig blir monarki därmed en självklar del av ett demokratiskt system som aspirerar på att representera hela befolkningen.