Vem tar vem?

Per Gudmundson skriver på SvDs ledarsida idag om socialdemokraternas vacklande i frågan om vem som ska får äran att regera med dem efter valet 2010. Tesen är att Sahlin missbedömt stödet för vänsterpartiet i de egna leden. Till detta för han också den djupa motvilja mot miljöpartiet som finns inom ”röreslen”.

Och visst är det så. Gamla hederliga sossar avskyr trädkramre. Dock avskyr de kommunister också så det kan nog gå på ett ut. Men dessa sossar av den gamla skolan är ett utdöende släkte, de som finns kvar finns dessutom oftast inne i själva rörelsen så de kommer inte att springa någon annanstans alldeles ovsett vad Sahlin hittar på. Nej slaget står om medelklassen det har Sahlin förstått och medelklassen har inget problem med miljöpartiet. Den som tjänar hyffsat har råd att betala för bensinen och dessutom går det ju pendeltåg från våra förorter. Kommunister bor det dock få i radhus även om det ju fortfarande finns gott om akademisk medelklass som älskar att kalla sig arbetare och vurma för revolution och våld i latinamerika. Men jag undrar om inte de också blivit miljöpartister numer. Eller sossar om de tillhör 68-generationen.

Nej nog är det ett misstag av röreslen att tvinga Sahlin att bjuda upp Ohly igen, men det kanske inte kunde hjälpas. Sahlin är hatad av många och kommer antagligen aldrig att accepteras av riktiga Göran Johansson-sossar. Nu tog hennes fiender chansen att näpsa henne och skadade därigenom Sahlin auktoritet ansanligt. Dessutom minskar sossarnas chanser att bilda regering efter valet (även om de fortfarande är långt större än alliansens). Hur ska de ha det på vänsterkanten? Vem får vara med? Ska kommunisten få vara med? Dessa frågor kommer motståndarna att skicka in som små giftpilar under de kommande två åren. Det hade varit bättre att sätta allt på ett kort och kört vidare med en ren s+mp-regeringen som mål. Som opinionen ser ut idag kan det mycket väl räcka över 50%.

Nu kommer tiden fram till valet istället bestå av ett ständigt tapp av väljare från vänsterkanten. Reinfeldt har sedan länge skrämt sina kärntrupper til soffan och där lär de stanna. Resultatet blir nog istället lågt valdeltagande och entré för SD. Det intressanta blir om de får en vågmästerroll eller inte. Ponera att de får det. Sahlins strategi är säkert att då vilja regera med stöd av Miljöpartiet och antingen Centern eller Folkpartiet. Kommer SD över 4% så kommer detta att vara möjligt oavsett vilka löften som angavs innan valet, allt för att förhindra att SD får inflytande. Men måste det bli så? Så länge SD faktiskt blir vågmästare så har faktiskt reinfeldt ett äss i rockärmen: han kan bara sitta kvar!

Kutym har ju varit att det största blocket bildar regeringen, men det finns inget som säger att det ska vara så. Om en ny regering ska tillsättas så är det enklast, men om Reinfeldt gör som Persson 1998 och bara sitter kvar trots ett uselt valresultat så är det hans fulla rätt enligt regeringsformen. Då infinner sig läget att det måste till en misstroendeförklaring för att byta regering. Kan Sahlin verkligen tänka sig att fälla Reinfeldt i ett läge då allt kommer påstås handla om att hålla SD borta från inflytande? Jag tror inte det eftersom det nästan säkert betyder att hon måste ha passivt stöd av SD för att kunna bilda regering själv.

Det kan bli spännande efter nästa val.

Annonser

Etiketter: ,

6 svar to “Vem tar vem?”

  1. Anonym Says:

    Jag tror att sd kommer att ställa krav på alliansen för att stödja densamma. Att stödja vänsterkartellen i dagsläget är otänkbart.

  2. Populisten Says:

    Anonym, jag ser helst att man skriver något slags signatur för att få kommentarer godkända. Men nu släppte jag igenom dig för denna gång. Jag skulle i alla händelser tippa på att du är SD:are.

    Kan hända att SD vill ställa krav för att stödja en regering, men i scenariot jag målar upp får de aldrig chansen. Om Reinfeldt bara sitter kvar som statsminister får de inte det eftersom misstroendeomröstning sker då minst 10% (dvs 35 st) av riksdagens ledamöter står bakom en begäran om det. SD kommer inte att få 10% och kommer då inte ensamm att kunna begära det. Alltså måste ledamöter från andra partier ställa sig bakom ett SD-initiativ för att det ens ska bli omröstning, vilket de per automatik inte kommer göra just eftersom det är ett SD-initiativ. Därför kommer inte SD att begära misstroendeomröstning utan kommer att avvakta initiativ från andra partier. Min poäng är att jag inte tror att något av de andra partierna kommer att väcka frågan eftersom det leder till en alltför komplicerad situation. Om vänsterblocket väcker frågan så kan de naturligtvis mha SD fälla regeringen (SD kommer försöka förhandla med Reinfeldt innan, Reinfeldt kommer att försöka förhandla med Mp om de är stora nog). Men sedan då? Sossarna lär i det läget inte kunna räkna med att göra upp med C eller Fp (som grundplanen alltid är) eftersom de just fällt en regering dessa partier satt i och riskerar därmed att istället själva vara tvugna att förhandla med SD. Alltså drar sig vänsterblocket för att väcka frågan.

    Nu behöver regeringen inte aktivt stöd av riksdagen, det räckar att det är under 50% som röstar mot. Regeringen Ullsten hade faktiskt endast aktivt stöd av 39 ledamöter (dvs folkpartiets ledamöter), men eftersom sossarna och centerpartisterna la ner sina röster så blev Ullsten statsminister. Detta kommer antagligen förr eller senare att lösa regeringsfrågan efter valet 2010 om det skulle gå till misstroendeomröstning. Till slut kommer den ena sidan att lägga ner rösterna så att den andra slipper göra upp med SD. Poängen är bara den att genom att helt enkelt inte frivilligt lämna ifrån sig regeringsmakten så skulle Reinfeldt tvinga vänstersidan att ta ett initiativ som riskerar att leda dem i armarna på SD. Jag undrar om de är berädda att ta risken.

  3. Tobias Says:

    Bättre nu? Jag tror att du överanalyserar hela situationen ganska grovt, och jag ser det inte som helt uteslutet att Sverigedemokraterna når upp i tio procent, om man sköter sitt rätt. En blocköverskridande regering skulle utmåla sd som den enda oppositionen, vilket skulle kunna ge samma effekt som det gav i Österrike nyligen. Men visst, jag är ju bara en sketen sd:are.

  4. Populisten Says:

    Ja det var bättre, det blir så mycket enklare om man har ett namn att referera till även om vi just nu bara är två som kommenterar. Dessutom känns det lite personligare. 🙂

    Visst jag kanske överanalyserar, men inlägget är ju till stor del en spekulation om vad som kan hända efter valet 2010. Egentligen vet vi ju inte alls hur valresultatet blir. Du får gärna hoppas på ett SD-resultat uppåt 10%, och helt uteslutet är det naturligtvis inte, men rent objektivt så skulle jag påstå att sannolikheten är större att SD får under 4% än över 10%. Nu är jag inte lagd åt vadslagningshållet , men skulle jag satsa pengar på SDs resultat så skulle jag satsa på mellan 3,5 och 4,5%. Men det är svårt att veta. SD åker ju berg och dal-bana i opinionsmätningarna.

    I alla fall så tror jag att det är väldigt viktigt att läsa in sig ordentligt på de spelregler som gäller för regeringsbildande i Sverige, min uppfattning är att de flesta svenskar inte har dessa klart för sig. Du skriver t.ex. om en blocköverskridande regering. Men det behöver man inte alls ta till för att hålla SD utanför inflytande eftersom det som sagt räcker med att det ena blocket lägger ner rösterna för att släppa fram en regering bestående av det andra. Lägger man ner rösterna så har man i allmänhet inte påverkat innehållet i regeringsdeklarationen. Sedan blir det till att regera med s.k. hoppande majoriteter, men det har sossarna visat att det kan fungera alldeles utmärkt. Dessutom är omröstningssystemet i alldeles vanliga omröstningar sådant att det stöder minoritetsregeringar. Man kan nämligen inte bara rösta bara emot ett förslag, utan ”nej” betyder alltid att man stödjer ett motförslag. Kan då inte oppositionen enas om ett motförslag så kommer sannolikt de vars motförslag förlorat ”motförslagskampen” (man röstar om det innan) att lägga ner sina röster. Tidigare sosseregeringar har exelerat i att använda detta då ju t.ex. v och m knappast enats särskilt ofta. Alltså behöver en regering inte alls ha stöd av 50% särskilt ofta, om ens någonsin. Regeringen behöver bara vara större än varje oinionsgrupering var för sig. Detta spel behärskar ju de etablerade partierna till fulländning och tro mig de kommer att utnyttja varenda fint som finns för att hålla SD utanför inflytande.

    Det vanliga efter ett val i Sverige är att det av de traditionella blocken som blir störst bildar regering. En av mina huvudpoänger är dock att Reinfeldt kan strunta i det om han vill och bara sitta kvar även om s+v+mp är större än alliansen men mindre än 50%.

    Jag undrar om inte detta med regeringsbildande och omröstningar förtjänar att reda ut i ett eget huvudinlägg.

    Appropå stora koalitioner så har du iofs rätt med hänvisning till Österrike. Dock har det inte alls gått på samma sätt i Tyskland där istället CDU tagit röster från sin koalitionspartner SDP. Allt beror nog på om regeringen för en reformpolitik som i Tyskland eller ägnar sig åt internt tjaffs som i Österrike.

  5. Tobias Says:

    Intressant att läsa, faktiskt. Detta är helt nya perspektiv för mig, och då är jag ändå ganska insatt. Men det märks att du är ganska opartisk och saklig här.

  6. Populisten Says:

    Tobias, kul att du tyckte det var intressant! Det blev ett alldeles eget huvudinlägg också för att reda ut detta med regerandet lite mer ordentligt. Läs gärna det också! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: