Program för en hederns politik

Med anledning av den syn på moral i statskonstens utövande (bl.a. avlyssnandet av sina vänner) som igår framkom i Rapport special om FRA-lagen kommer här ett förslag till en hederns politik i Sveriges utrikes affärer. Programmet är inte mitt utan från Kants ”Om den eviga freden”.

Första avdelningen

1. Ett fredsslut som ingåtts med en hemlig baktanke på ett framtida krig ska inte vara giltigt.

Kant gör skillnad på fred som är ett varaktigt tillstånd och därmed inte kan innehålla baktankar om framtida krig och tillfälliga vapenstillestånd som kan innehålla sådana idéer. Ett avtal med baktanke på framtida krig kallar Kant endast för ”vapenvila”.

2. Ingen självständig stat skall kunna förvärvas av en annan stat genom arv, byte, köp eller gåva.

Kant avser i detta inte en avskaffad egendomsrätt utan poängterar att det är medborgarna som inte kan överföras mellan suveräner som egendom. Staten är inte ett landområde utan främst dess invånare.

3. Stående härar skall med tiden helt försvinna.

Ett frivilligt folkförsvar av hemvärns- eller värnpliktstyp är dock inte förbjudet, det är yrkesarmén som hotar freden.

4. Ingen stat ska försätta sig i skulder som avser dess utrikeshandel.

Det är nog inte många länder som lever upp till detta idag. Kants avsikt är att förhindra militär upprustning finansierad via lån.

5. Ingen stat bör med våld blanda sig i en annan stats författning eller regering.

Detta är enlig Kant ett absolut förbud. Inte ens mot de svåraste missförhållanden inom en stat ger Kant en annan stat rätt att ingripa. Jag vill ge honom oförbehållsamt rätt särskilt som dessa inblandningar i en överväldigande del av de i historien kända fallen i själva verket drivs av egennyttan men kläs i elegantare ord efteråt.

6. Ingen stat som befinner sig i krig skall tillåta sådana fientliga handlingar som måste göra ett ömsesidigt förtroende i ett framtida fredstillstånd omöjligt. Det gäller här handlingar som användandet av lönnmördare eller giftblandare, våld mot den som redan kapitulerat, uppvigling till förräderi i den fientliga staten etc.

Förutom det självklart mellanmänskliga problem med tillit som uppstår så påpekar Kant att detta är ärelösa metoder. Ära är i dagens samhälle ett förfelat begrepp som verkar tilldelas segrare oavsett hur segern kommit till. Men det är inte sann ära. Ära tillfaller den som visar moralisk förtjänst. Med denna ära kommer också respekt. Om man vinner kriget men förlorar sin ära, vad har man vunnit då?

Andra avdelningen

Första definitiva artikeln till den eviga freden

Författningen i varje stat bör vara republikansk.

Vad Kant avser med republikansk är till förståne inte klart. Han deklarerar klart att det inte ska förväxlas med demokrati och går vidare med att konstatera att ett styrelseskick är mindre republikanskt ju fler som utövar det. Sålunda har en regeringsform som utövas av folket (dvs demokrati) minst förutsättningar att vara republikansk, en som utövas av en elit (aristokrati) något mer och den som utövas av en enda furste (monarki) störst förutsättningar. Vår föreställning av motsatsparet republikansk – monarkistisk är sålunda inte relevant, Kant ställer istället upp motsatsparet rupublikansk – despotisk. Men är då inte en enväldig monark per definition en despot? Alls inte! Det Kant avser är ett styrleseskick där regeringsmakten tyglas av en konstitution. En författning där godtycke inte råder utan lagen råder också över makthavarna. Hur långt ifrån detta tillstånd är vi då inte i dagens Sverige där regering och riksdag ser grundlagen som ett rundningsmärke och ingen författningsdomstol finns att ställa dem till svars? Ytterst kan jag inte se Kants tanke som något annat än en teoretisk beskrivning av en klassiskt maktdelad praktik. Slutsatsen är då att freden endast uppstår då varje stat bygger på maktdelningsprinciper. Sverige har i sanning lång väg att vandra.

Den andra definitiva artikeln till den eviga freden

Folkrätten ska vara grundad på en federation mellan fria stater.

Kant är mycket tydlig med att detta inte innehåller något överstatligt. Vad han avser är strikt mellanstatliga och frivilliga avtal ingågna med ärliga uppsåt.

Låt oss se på Norden sedan 1814. Jag skulle vilja hävda att detta är ett tillstånd som rått mellan de nordiska länderna sedan snart 200 år. Denna tid är också den första längre tid i historien då dessa stater inte legat i krig med varandra. Tidigare epoker innebar ett nästan konstant krig mellan de nordiska länderna i sina gamla gestalter av Sverige/Finland och Danmark/Norge.

Sammanbrott av formella unioner (t.ex. Jugoslavien) med inbördeskrig som resultat kan vi dock lätt hitta i nutidshistorien.

Den tredje definitiva artikeln om den eviga freden

Världsmedborgarskapsrätten skall vara begränsad till vad som gäller för den allmänna gästvänskapen.

En gäst är en gäst och välkommen så länge han sköter sig. Missköter han sig kastar jag ut honom ur mitt hus. En gäst äger heller inte nödvändigtvis samma rättigheter som värdfamiljen och heller knappast några rättigheter att bjuda in ytterligare gäster.

Därmed finns inga fler artiklar för den eviga freden. Dock bör man betänka följande ur det tredje tillägget.

Alla handlingar som berör andra männsikors rätt är orättfärdiga, om de bygger på maximer som inte tål offentligheten.

Ord som var sanna 1795 då de skrevs likväl som idag då jag tänker på dem i ljuset av FRA-debatten.

Det är min övertygelse att en nation som styrdes enligt de ovanstående enkla reglerna vore en nation som hölls i heder av sin omgivning. Det är också tveklöst så att detta inte vore en nation som avlyssnade sina grannar och medborgare.

Annonser

Etiketter: , ,

2 svar to “Program för en hederns politik”

  1. larserick Says:

    Hm, i mycket bra tänkt.
    MEN går inte på Kants tankar om ”republikanskt”.
    En grundinvändning är att han enl dig menar att en (upplyst?) despoti (monarki) skulle vara bra då den är tyglad av en konstitution.

    Varje slag av envälde kan ju faktist ändra konstitutionen efter eget skön.
    Och så är vi tillbaka till detta att makt korrumperar, total makt korrumperar totalt.

  2. Populisten Says:

    Lars-Erick, jag borde nog ha svarat här från början, men kommer inte in på WordPress från jobbet.

    Kan vi kanske komma till den gemensamma ståndpunkten att det är ett viktigt mål att makten tyglas av regler som slås fast i en konstitution, och att maktdelning torde vara det effektivaste medlet?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: