Tyskland i början av 1930-talet och Bosnien i början av 1990-talet har det gemensamt att de var länder med en befolkning där etniska grupper levde sida vid sida och blandäktenskap var vanliga. Etnisitet var ingen särskiljade faktor mellan människor. Länderna har också det gemensamt att denna djupa integration abrubt byttes i det råaste etniska våld och rena utrotningar.
Så när SvD skriver om det Georgien där folgrupperna lever ”sida vid sida” har det inte en lugnande effekt på mig. Lär oss inte historien att det närmast är en riskfaktor?
Etiketter: Georgien
Alla dessa åsikter 
augusti 16, 2008 kl. 11:02 e m |
Det är bara en riskfaktor om makten spelar på dess strängar, precis som den använder nationalism för att föra folk emot varandra och bort från sig själva.
Det handlar uteslutande om vem som sitter vid makten. Är det folket eller någon som tjänar på att måla ut syndabockar?
augusti 17, 2008 kl. 2:24 f m |
Ja vi ser ju vad som hander har hemma med alla blandraspar och vad en sjalvutplånande och antinationalistisk politik fort oss till. Ett land på vag att implodera i sina blandsamlag och blandkultur. Det land i Vast dar kriminaliteten toppar på satliga områden, allt detta har vi att tacka Mugabe Reinfeldt for.
augusti 17, 2008 kl. 3:46 f m |
De borde lära sig av det fantastiska Svenska exemplet; stoppa alla i getton och låtsas att allting är OK.
augusti 17, 2008 kl. 8:11 f m |
Denis, ja paradoxalt nog verkar det minska risken för storskaligt etniskt våld. Det finns förstås andra skäl till att detta är dumt.
Gert, men man skulle ju förvänta sig att folk lyssnade mindre på rasistiskt dumsnack då integrationen är stor, eller hur? Paradoxen är alltså att det verkar vara tvärtom.
Själv har jag inga färdiga lösningar här utan noterar bara att det som kan se ut som en modererande faktor inte verkar vara det. Kanske rent av tvärtom. Men varför? Och hur ska vi ha det istället? Det vet jag inte.