Den globala arbetsmarknaden

Det senaste halvåret har jag av olika anledningar varit en flitig englandsresenär. Just hemkommen från London kan jag inte låta bli att filosofera över hur diametralt olika Storbrittaanien och Sverige verkar hantera globaliseringen.

När man är i London som besökare, likgiltigt om det är som turist eller i affärer, så slås man av hur svårt det ofta är att kommunicera med servicepersonal. Nej det är inte det att de pratar någon konstig Londondialekt, tvärtom är det ofta påfallande usla på engelska över huvud taget! Att som besökare upptäcka att man talar landets språk avsevärt bättre än kyparen är en ganska märklig upplevelse, men säger också något om landet man besöker. Englands, och kanske framförallt Londons, kypare, receptionister och barpersonal verkar till största delen utgöras av ungdomar från Frankrike, Polen, Grekland och ibland Sverige. Rätt vad det är så stöter man på en britt också. Men det känns ganska ovaligt.

Jag har inga illusioner om att alla dessa europeiska ungdomar som servar turister i Storbrittanien lever något lyxliv. De har säkert långa arbetsdagar, dåligt anställningsskydd och låga löner men likafullt har de flyttat till England och tagit jobben av fri vilja. Chansen att en period i sin ungdom få leva i en världsstad lockar säkert, och varför ska man egentligen skaffa ett jobb som säkrar ens ålderdom redan när man är 20? Är det uppenbart fel att endast leva för dagen några år innan man slår sig till ro på en plats och inom ett yrke där man kanske stannar till pensionen? Är inte det värsta som kan hända att man får erfarenhet?

Kontrasten mot Sverige är slående. Visst möter man utländsk servicepersonal även här. Men främst då man ringer olika call centre-tjänster. Den stockholmare som är berättigad till färdtjänst riskerar tydligen att hamna hos en telefonväxel i Moldavien när en bil ska beställas och om jag får dataproblem på jobbet ringer jag ett nummer som leder till ett supportcenter i Lettland. Visst de pratar svenska (med brytning) i andra änden på luren, men det är ju synd att säga att de har lokalkännedom. Aldrig är väl de svenska trygghetslagarna och den svenska högskattepolitiken med sin konsekvens av dyr arbetskraft mer absurd än när det framstår som ekonomiskt rationellt att utbilda östeuroper i svenska för att guida svenska taxibilar på distans.

Det syns mig som att den rädsla som vi delar för att de hemska ”utlänningarna” ska komma och ta våra jobb hanteras väldigt olika i Sverige och Storbrittanien. Vi tror oss bygga murar av höga löner och anställningstrygghet som ska skydda oss och våra jobb men blir istället av med hela kakan genom att jobben flyttar eller inte blir utförda alls (när träffade du senast på en piccolo på ett svenskt hotell?), britterna verkar ha resignerat trots rädslan för den polske rörmokaren. Kanske blir de infödda britterna i lika stor utsträckning som oss svenskar utkonkurerade från dessa sämre betalda jobb, men det finns en stor skillnad. De som konkurerar ut britterna gör det på deras hemmaplan och lever därför sina liv där, spenderar sina pengar där och betalar sin skatt där. Därmed så bidrar de både till ekonomisk tillväxt och statsfinnanser och stärker därmed den nation vars lågstatusjobb de utför. Alla ni som envetet försvarar den s.k. svenska modellen måste ställa er frågan på vilket sätt detta skulle vara sämre?

Politik och principer

”Principerna är de avgörande byggstenarna” säger Karl Rove till PJ Anders Linder i Almedalen angående politik. Att Rove vet vad han talar om rent PR-mässigt efter att ha hjälpt George W Bush till två presidentvalsvinster borde man inte behöva tvivla på, men gör man det är det bara att titta på hur regeringen hanterat principerna och hur opinionen utvecklats sedan valet.

Det finns frågor som är viktigare än andra, inte alltid för sin praktiska betydelse utan för att de ställningstaganden man tar i dem är en direkt avspegling av våra innersta värderingar. FRA-lagen är en sådan fråga. Det är frågor av den här typen som i hög utsträckning avgör hur vi väljare röstar. Som landet ligger nu med en borgerlighet som vägrar backa i en viktig principfråga och en uppgörelse mellan sossarna och trädkramarna om att återställa privatlivets helgd blir alternativen för oss med grundläggande borgerliga värderingar få. För att förstå vilka val som finns kvar måste man tillbaka till sina principer. Låt se:

• Inte rösta på partier som vill avlyssna befolkningen – där försvann allianspartierna
• Inte rösta på sossar eller trädkramare – sorry det hjälper inte att ni lovar att inte återinföra fastighetsskatten
• Hålla kommunister och brunskjortor borta från makt över regeringen – ren anständighet

Slutsatsen blir då att försöka hjälpa fram en s+mp-regering utan att rösta på dessa partier. Men hur gör man det? Jo som borgare är det enkelt: man röstar blankt! Sakta men säkert håller socialdemokraterna på att forma en miniallians med miljöpartiet och tro mig, om inte vänstern behövs för att nå 50%, så kommer de inte att släppas in i värmen efter valet. Därmed blir det enkelt. Istället för att falla till föga på valdagen och rösta på ett alliansparti eftersom de skulle vara mindre dåliga, istället för att lägga sin röst på ett småparti och riskera att de kommer in i riksdagen så ska man rösta blankt. För varje borgerlig väljare som röstar blankt håller ner oppositionens resultat och lägger därmed sin röst på den bästa regering som är tänkbar efter valet 2010. Den utan Lars Ohly.

Vem hade trott att det skulle vara en borgerlig regering som skulle avskaffa brevhemligheten? Vem hade trott att socialdemokraterna skulle lova att upprätta den igen? Vem hade trott att det bästa sättet att uttrycka grundläggande borgerliga principer var att rösta blankt?

En avatar

Jag har skaffat mig en avatar. Om någon nu undrar över valet så är det enkelt. Alla som läst här på bloggen vet att jag är blå. De som känner mig i verkligheten vet att jag är kort. Så vad kan då passa bättre än en smurf?

Meddelanden från ledaren

Fredrik ”den store rorsmannen” Reinfeldt låter idag åter meddela att alla vi som är emot FRA-lagen har missförstått alltihopa. Hans excellens statsminsiter Reinfeldt förtydligar vidare:

– Det har blivit en sammanblandning i debatten om att lagen ska gälla också inrikes avlyssning vilket är fel.

Detta är förstås samma galimatias som den politiska överheten försökt slå i sina undersåtar från början. Herr Reinfeldt fortsätter dock att ignorera att det finns två problem med detta uttalande:

1. Hur ska man kunna uppfylla löftet att inte avlyssna trafik mellan svenskar utan att först kontrolläsa informationen? Internet fungerar nu en gång för alla så att information passerar över nationsgränser fram och tillbaka alldeles oavsett om avsändare och mottagare sitter i samma land. Hans excellens Reinfeldt vet naturligtvis detta, alternativt så är han fullkomligt imbecill, men fortsätter låssas som om det inte vore så för att rädda sin usla argumentation.
2. Ska det anses vara suspekt och grund för avlyssning att kommunicera med utlandet? Vad är det för land som vi ska leva i DDR? Menar Fredrik ”Honneker” Reinfeldt allvar med att olika nationalitet på sändare och mottagare ska vara en helt legetim grund att avlyssna privat kommunikation?

 Reinfeldt meddelar också att FRA-lagen blir kvar. Det är ju möjligt, men det blir inte hans excellens Reinfeldt som kommer att kickas ut i kylan efter valet 2010.