Den globala arbetsmarknaden

Det senaste halvåret har jag av olika anledningar varit en flitig englandsresenär. Just hemkommen från London kan jag inte låta bli att filosofera över hur diametralt olika Storbrittaanien och Sverige verkar hantera globaliseringen.

När man är i London som besökare, likgiltigt om det är som turist eller i affärer, så slås man av hur svårt det ofta är att kommunicera med servicepersonal. Nej det är inte det att de pratar någon konstig Londondialekt, tvärtom är det ofta påfallande usla på engelska över huvud taget! Att som besökare upptäcka att man talar landets språk avsevärt bättre än kyparen är en ganska märklig upplevelse, men säger också något om landet man besöker. Englands, och kanske framförallt Londons, kypare, receptionister och barpersonal verkar till största delen utgöras av ungdomar från Frankrike, Polen, Grekland och ibland Sverige. Rätt vad det är så stöter man på en britt också. Men det känns ganska ovaligt.

Jag har inga illusioner om att alla dessa europeiska ungdomar som servar turister i Storbrittanien lever något lyxliv. De har säkert långa arbetsdagar, dåligt anställningsskydd och låga löner men likafullt har de flyttat till England och tagit jobben av fri vilja. Chansen att en period i sin ungdom få leva i en världsstad lockar säkert, och varför ska man egentligen skaffa ett jobb som säkrar ens ålderdom redan när man är 20? Är det uppenbart fel att endast leva för dagen några år innan man slår sig till ro på en plats och inom ett yrke där man kanske stannar till pensionen? Är inte det värsta som kan hända att man får erfarenhet?

Kontrasten mot Sverige är slående. Visst möter man utländsk servicepersonal även här. Men främst då man ringer olika call centre-tjänster. Den stockholmare som är berättigad till färdtjänst riskerar tydligen att hamna hos en telefonväxel i Moldavien när en bil ska beställas och om jag får dataproblem på jobbet ringer jag ett nummer som leder till ett supportcenter i Lettland. Visst de pratar svenska (med brytning) i andra änden på luren, men det är ju synd att säga att de har lokalkännedom. Aldrig är väl de svenska trygghetslagarna och den svenska högskattepolitiken med sin konsekvens av dyr arbetskraft mer absurd än när det framstår som ekonomiskt rationellt att utbilda östeuroper i svenska för att guida svenska taxibilar på distans.

Det syns mig som att den rädsla som vi delar för att de hemska ”utlänningarna” ska komma och ta våra jobb hanteras väldigt olika i Sverige och Storbrittanien. Vi tror oss bygga murar av höga löner och anställningstrygghet som ska skydda oss och våra jobb men blir istället av med hela kakan genom att jobben flyttar eller inte blir utförda alls (när träffade du senast på en piccolo på ett svenskt hotell?), britterna verkar ha resignerat trots rädslan för den polske rörmokaren. Kanske blir de infödda britterna i lika stor utsträckning som oss svenskar utkonkurerade från dessa sämre betalda jobb, men det finns en stor skillnad. De som konkurerar ut britterna gör det på deras hemmaplan och lever därför sina liv där, spenderar sina pengar där och betalar sin skatt där. Därmed så bidrar de både till ekonomisk tillväxt och statsfinnanser och stärker därmed den nation vars lågstatusjobb de utför. Alla ni som envetet försvarar den s.k. svenska modellen måste ställa er frågan på vilket sätt detta skulle vara sämre?

Annonser

Etiketter: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: