Pennies from heaven

Den politiska klassen har tappat allt mer förtroende hos medborgarna det senaste deceniet. De politiska partierna har också blivit av med var fjärde medlem och därmed också inkomsterna från deras medlemsavgifter. Men sitter man på makten har man trumf på hand och den politiska klassen har enkelt kunnat kompensera de uteblivna inkomsterna med beslut om ökat partistöd till sig själva. Att kalla detta stötande är att endast nämna förnamnet.

Jag har aldrig förstått mig på tanken med partistöd. Det är nåt unket socialistiskt över idén att ta medborgarnas pengar och ge dem till politiska partier som i sämsta fall är smala propagandamegafoner. Varför ska jag betala för att någon annan ska få råd att försöka övertyga mig om dennes samhällssyn? För mig ska partiverksamhet vara finnansierad av medlemsavgifter och gåvor, inget annat. Hela systemet verkar enbart konstruerat för att säkerställa så många partifunktionärers bekymmerslösa försörjning som möjligt. Med undantag för ersättning til förtroendevalda, som borde betalas ut som vanlig lön direkt till dessa, borde allt partstöd omedelbart avskaffas.

Den kraftiga höjningen skedde förstås under den gamla sosseregimen. Det torde ju knappast förvåna. Moderaterna verkar ha gjort vissa försök att sänka partistödet, men inte lyckats. Nog är detta lite märkligt att ett parti som i regeringsställning sjösatt reformer i en aldrig tidigare skådad takt inte lyckas med detta? Jag är inte emot de sänkta ersättningsnivåerna i t.ex. a-kassan eftersom jag tror att de får ut fler människor i egen försörjning, men kanske är det när allt kommer omkring lättare att sänka ersättningen till sjukskrivna och arbetslösa än till sig själv?

Etiketter: partistöd