Minskad inskolning till utanförskap

I och med att statsbidraget försvunnit så har de kommunala sommarjobben minskat med 20%. Själva idén med dessa jobb är som mycket annat i det socialistiska samhället god: att ge ungdomar meningsfull sysselsättning under skolloven och att förbereda dem för vuxenlivets vedermödor. Som så mycket annat av det socialistiska samhällets goda idéer så är den direkta effekten dock allat annat än god: ett ökat passiviserande av medborgarna.

Redan epitetet på ”jobb” på en sysselsättning som inte ersätter ordinarie personal borde få varningsklockarna att ringa, men när kommuner satsar mijonbelopp på utbildning av handledare samt ser ”jobben” främst som en del av ungdomarnas lärande så är det svart på vitt att det inte handlar om arbete utan en slags utvidgad grundskola. Ständigt framhålls det fina i att ungdomarna lär sig att sköta ett jobb med allt vad det innebär. Passa tider lyfts t.ex. fram. Ursäkta, men får inte dagens ungdomar lära sig passa tider i skolan? I övrigt så är listan på vad ungdomarna inte lär sig också diger:

  • De lär sig inte söka jobb på egna meriter och i konkurens med andra eftersom ”jobben” lottas ut och ofta med förtur till de med sämst förutsättningar.
  • De lär sig inte att de kan göra verklig nytta med sitt arbete eftersom ”jobben” inte får ersätta ”ordinarie” arbetskraft.
  • De lär sig inte vad det innebär att jobba för att försörja sig själv eftersom ”jobben” oftast har tämligen symbolisk lön och är begränsade till tre av sommarlovets veckor. Snarare framstår de som ett pitoreskt avbrott i det heliga svenska sommarlovets ledighet.

Inte heller lär sig ungdomarna att ta de jobb som faktiskt finns. Listan på alltför krävande jobb för vår fina svenska ungdom inkluderar både restaurangbranschen och vården och jordgubbsodlarna måste anställa polacker istället för svenska ungdomar eftersom jobbet anses för tungt av ungdomarna. Och varför ska man egentligen ta ett skitigt och tungt jobb som man måste söka upp själv när kommunen kan skicka stekta sparvar rakt in i gapet istället? Jag utgår från att stolthet och känsla av att göra verklig nytta som skulle ha rubbat ekvationen inte spelar in för de flesta.

Så vad är resultatet av dessa somarjobb? En generation av unga vuxna som är mer redo än någon generation innan dem att ta sig an vuxenlivets vedermödor? Vedermödor som helt säkert inkluderar att söka jobb själv, att bli bortvald massor av gånger i processen och som för majoriteten slutar med att få ett ganska trist och slitsamt arbete som man bara utför för att få pengar till hyra och mat. Nej det är knappast vad dagens ungdomar är rustade för. Risken är väl snarast att de bryter ihop och hamnar på psykakuten, bredvid andra bortklemade spolingar som utvecklat psykos när pojk- eller flickvännen gjort slut, när det visar sig att de inte passade som programledare.

Så vad rustas då ungdomarna för med dessa ”jobb”? Jo ett liv i beroende av samhället. Ett liv i bidragsberoende där samhället ordnar sysselsättning (men inte riktiga jobb) utan att individen behöver kämpa. Kort sakt ett liv som socialdemokratisk röstboskap sysselsatt i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Heder åt de kommuner som slutat med tramset

Annonser

Etiketter: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: