Såsom i Zimbabwe, såsom i Botkyrka

Inom organisationsläran har man av naturliga skäl intresserat sig för att studera makt och auktoritet. Max Weber (1864 – 1920) menade t.ex. att det fanns en tydligt skillnad mellan makt och auktoritet. Makt, menade Weber, har den som kan tvinga andra till lydnad. Auktoritet har däremot den som åtlyds frivilligt (låtvara kanske pga respekt för börd eller formell position i samhället).

I Zimbabwe har Robert Mugabe sedan länge sedan tappat auktoriteten över sitt folk. Därför låter han istället makten tala och söker manipulera demokratin. Att omvärlden fördömer honom, att folket avskyr honom och att landet missköts kapitalt verkar inte bekomma Mugabe. Kanske tror han på sina egna myter om den vite mannens komplotter bakom allt, kanske är han bara livrädd vad som ska hända med honom den dagen någon annan tar över.

Jag kan förstå ledarskapets tjusning. Att genom sitt ledarskap kunna skapa större saker än man kan med sin egen kraft känns fantastisk. En del av ledarskapet innebär också rätten att bestämma över andra människor, en rätt på gott och ont som man inte ska ta lätt på. Det är dock en rätt som måste tas om ledarskapet ska vara meningsfullt. Men det är en rätt som man bara kan ta om man tar den i egenskap av sin auktoritet och inte med makt. Ledare som Robert Mugabe som tvingar sitt ledarskap på sina undersåtar med rå makt begriper jag mig inte på. Vad ser de egentligen i det hela? Hur kan det vara ett nöje att tvinga människor? Jag tror de flesta människor instämmer i mina frågor och likväl är ledarskap genom makt snarare än genom auktoritet mycket vanligt inom den stora del av samhället som vi kallar politik. Och man behöver inte resa till Afrika för att träffa på det.

Här i Tullinge har över 50% av invånarna skrivit på namnlistor för att få folkomrösta om att bryta sig ut ur Botkyrka kommun. Man kan säkert anta att de som skrivit på listorna vill bilda en egen kommun och att en majoritet av Tullingeborna därmed inte vill styras av Botkyrka kommuns politiker. Likväl har den politiska majoriteten (S, V och MP) i Botkyrka med kommnstyrelsens ordförande Katarina Berggren (S) i spetsen avfärdat alla idéer om kommundelning eller ens folkomröstning. Det må vara milsvid skillnad mellan förtrycket i Zimbabwe och situationen i Botkyrka, men på ett grundläggande plan är Mugabe och Berggren lika: de finner nöje att styra över människor mot deras uttryckliga vilja. De tror på makt istället för auktoritet. Det värsta är att de inte på nåt vis är ensamma om detta. Varken i Sverige eller i Afrika. Ibland känns det t.o.m. som om det är legio bland etablerade politiker.

Annonser

Etiketter: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: