Att stjäla från medborgarna

Varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga.
(Tillskrivet Gustav Möller (S))

Det är inte lätt för en socialdemokrat att fälla ett uttalande som faller mig i smaken. Dels är deras grundsyn på samhället alltför olik min, dels gör jag omedvetet alltid mitt yttersta för att tolka deras uttalanden så negativt som möjligt. Likväl är citatet ovan tillskrivet en socialdemokrat och ett av mina absoluta favoritcitat vad gäller skattepolitik. Gustav Möller var förstås främst verksam på 1930-talet och det har flutit mycket vatten under broarna runt Helgeandsholmen sedan dess, det kan ju hända att Möller skulle bli lika upprörd som mig över dagens socialdemokratis inställning till rikshushållning.

Sedan Möllers dagar har det svenska samhället förändrats i grunden. Fattiga i den bemärkelse som fortfarande fanns på hans tid finns inte längre. Men det betyder inte att hans uttalande saknar relevans idag. Stölden av skattepengarna fortgår om man vidgar perspektivet. Politikerna har ju alla möjligheter att stjäla i båda ändar: förslösade pengar kunde ju både ha används till bättre behövande och ha fått stanna i skattebetalarnas plånböcker. Om skatteuttaget är för högt så att pengar blir över eller om skattemedel används till annat än allmännyttiga ändamål är det stöld om inte från de fattiga så från skattebetalarna.

Inom den svenska vänstern verkar världsbilden vara att ett högt skatteuttag per definition är bra. Följden har inte bara blivit ett samhälle med skatteuttag i absolut världsklass, utan också att våra politiker saknar lagliga möjligheter att betala tillbaka pengar till medborgarna om det visar sig att skatteuttaget blev för högt ett visst år. Men sänk skatten då om det blir pengar över, påpakar kanske någon. Tyvärr! I sin nit att se till att det som en gång tagits från medborgarna ska stanna under politikens kontroll har även denna möjlighet stängts. Kommunala överskott får nämligen inte användas till skattesänkningar! (se länken ovan till SVD: brännpunkt)

Den svenska skattepolitiken har sedan länge urartat till att vara en metod att hålla driftiga medborgare på mattan och köpa röster via transfereringssystemet, istället för att vara ett sätt att finansiera nödvändiga samhälliliga åttaganden. Så till den milda grad har systemet dragits till sin spets att vi idag har en skatt som minskar samhällets inkomster. Kan det bli tydligare att syftet är att kväsa initiativlust och framåtanda?

PJ Anders Linder kastar idag en handske framför alliansen som en utmaning för en ny skattepolitik. Vilket alliansparti vågar anta utmaningen? De nya moderaterna låter på riksplanet mest som de gamla socialdemokraterna (tyvärr dock inte riktigt så gamla som Gustav Möller), men Kristina Axén Olins debattartikel visar på andra tongångar på den kommunala nivån. Det enda skattesystem som rimligan kan beskrivas som verkligt rättvist, dvs platt skatt, ligger långt i framtiden och inget parti vågar driva det som fråga. När ska en politisk kraft uppstå i Sverige som vågar tala om att ta ut så lite skatt som möjligt (givet att det kan finansiera vad vi kan komma överens om som rimliga samhälliliga utgifter)? När ska vi ens få ett politiskt parti som vill ta bort en skatt som kostar staten pengar? Eller råder det konsensus i riksdagshuset om att skattesystemet är till för att klämma åt medborgarna?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: