Go with the flow

Dagens Sifo-undersökning är ingen rolig läsning för Allianspartiernas strateger. Opinionsfallet fortsätter och nu ser Sahlin ut att klara sig med stöd av bara miljöpartiet.

Det går att analysera i det oändliga hur det har kunnat bli så här. Kanske Reinfeldt var rätt person att ta makten men inte att förvalta den? Kanske borgarnas ovana att sitta i Rosenbad gjorde att de inte klarade av att både regera landet och sälja in sig hos folket? Kanske var alltihopa bara en missnöjesyttring mot Göran Persson? Men inget av detta spelar någon roll, för då var då och nu är nu och det viktiga är inte vad som hänt sedan valet 2006 utan vad som kan hända innan valet 2010.

Sahlins position är inte så bra som den kan tyckas. Visst kan det vara skönt att slippa kommunisten Ohly som del av det tänkta regeringsunderlaget, men hur reagerar Ohly om han blir exkluderad? Blir han skuffad åt sidan så har han inget annat val än att ta till sin allra sämsta vänsterpopulistiska retorik för att överleva i form av en extremvänsteropposition mot socialdemokratin. Risken för socialdemokraterna är då att vänsterpartiet lockar över deras vänsterflygel och vipps måste den tidigare exkluderade med på tåget igen för att nå 50%. Eller tänker v fortsätta att vara sossarnas dörrmatta och ”aldrig fälla en arbetarregering” oavsett hur lite inflytande de får? Sahlin kommer även att få problem med sin egen person. Ju närmre valet kommer desto fler kommer att ställa sig frågan om hon verkligen är en lämplig statsministerkandidat. Den Sahlinska garderoben är full av skelett och lita på att denna blogg inte kommer att vara det enda ställe där de kommer att visa upp sig.

Allianspartiernas dåliga siffror kan också leda till alla möjliga reaktioner. Kanske ger de upp i förtid. I ett sådant läge blir man antingen paralyserad och genomför intet eller uppfylld av en vilja att genomföra så mycket man kan och så oåterkalleligt som möjligt på den korta tid man har kvar makten. Kanske vore det till och med bra? Rädslan att förlora makten verkar ligga som en död hand över alliansens vilja att genomföra en sant annorlunda politik än socialdemokraterna. DNs ledarredaktion skrev igår att Littorin aldrig kommer att våga förstatliga A-kassan av rädsla för facket, men den dag Littorin är övertygad om att det ändå är kört 2010 så kan det hända ändå. På samma sätt kan en borgerlighet som gett upp genomföra en rad andra reformer som är ytterst svåra att återställa och som kan gagna landet oavsett majoritetsförhållanden på ett sätt som den kämpande alliansen inte kan. Det är tragiskt om det är uppgivenhet som ska behövas för att få fart på en sant ickesocialistisk allianspolitik, men fungerar det så ska jag inte klaga.

Kanske är det också detta som behövs för vända väljarströmmen? Alliansen har gått från alternativ till kopia och det straffar sig. Istället för att blicka framåt och tala om ett samhälle ur medborgarnas perspektiv så sneglar man ängsligt över axeln och gör allt för att skydda sig från den vänsterkritik som ändå alltid kommer. Så tappar man fart och energi och därmed också väljare. I nästan alla verksamheter är man som bäst då man inte ängsligt är på defensiven utan slappnar av och följer sin intuition. ”Go with the flow!”. Så också i politiken.

Annonser

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: