Fri televi(s)ion?

Programledaren på SVT Micke Leijnegard försöker idag avliva myten om sosse-TV. Han lyckas rätt dåligt, man brukar göra det då man inte har sanning och rätt på sin sida. Leijnegards tunna argumentation sammanfattas bäst av hans eget påstående om varför SVTs infantila propagandakampanj om fri television blivit så kritiserad (av alla oss som skulle vilja ha just en fri television). Kampanjen ska ha träffat två ömma punkter:

Den första är ideologisk. I en historisk tillbakablick försöker Leijnegard förklara att den vänstervridning som många ser hos SVT och SR endast beror på en allmän vänstervridning i samhället för snart 40 år sedan. Men Leijnegard missar då hela poängen i kritiken. Det skulle vara lika illa om SVT vorre högervridet som vänstervridet. Själva grundproblemet med dagens public service är att dess intima knytning till den partipolitiska eliten utgör en självklar grund för misstankar om politisk hänsyn. Att sådan understundom har tagits måste man faktiskt också misstänka. Leijnegard lyfter ju själv fram Erik Fichtelius hemliga intervjuer med Göran Persson. I efterhand måste alltså varje politisk analys som Fichtelius levererade ses i ett annat ljus. Märk väl att jag inte ser nåt problem i själva intervjuprojektet. Det är hemlighetsmakeriet som är problemet. Om tittarna vetat om det hade de kunnat väga in detta i sin bedömning av det Fichtelius framförde i rutan. Leijnegaard lyckas själv helt oavsiktiligt belysa detta genom att undra varför inte Peter Wolodarski och Gudrun Schyman på TV8 och Johan Hakelius på TV4 (som Leijnegaard komiskt nog kallar ”nyliberal”) anklagas för partiskhet. Antingen är Leijnegaard korkad eller så spelar han dum för att kunna använda argumentet. Alla tänkande människor måste väl inse att den som har en uttalad egen åsikt inte förväntas vara opartisk. Det är inget problem med det. Problemet är att som SVT hyckla opartiskhet trots att det är uppenbart att alla medborgare (journalister inkluderade) har en egen politisk åsikt som påverkar ens uttalanden. Man här finns också själva kärnan för public service-kramarnas försvar av SVT. Den påstådda opartiskheten ger en väldig makt. Schyman, Hakelius och Wolodarski kan man alltid avfärda med att de har en egen agenda, men en åsikt från den påstått opartiskte Leijnegards mun antas ju vara objektiv. Vem är dum nog att ta debatt mot en objektiv sanning?

Den andra ömma punkten sägs vara ekonomisk. Public sevice-kritikerna sägs vara ute efter licenspengarna. Så blind är alltså en SVT-medarbetare för vilka som kritisera Public Service. Låt mig vara tydlig med att jag själv i alla fall har noll och intet att vinna ekonomiskt på att SVT förlorar ensamrätten på licenspengarna.

Leijnegard lyckas inte heller förklara vad SVT ska vara så fritt ifrån. Själv har jag ingen aning, men låt mig lista ett antal saker som SVT inte är fritt från:

  • Reklam. Den som tror att SVT är fritt från detta anmodas snarast titta på nästa sändning från ett större idrottsevenemang. Sändnigen presenteras alltid ”med hjälp av” ett antal sponsorer. Att det kallas sponsring och inte reklam är ju bara ett annat ord för samma sak: beroende.
  • Kommersiell påverkan av barn. När TV3 sänder reklam riktad till barn vrålar kultureliten i högan sky. När SVT säljer Bollibompaleksaker på nätet är det tydligen helt i sin ordning.
  • Politisk påverkan. Jaså? Namnen på styrleseledamöterna säger nåt annat. När styrelseordföranden utses av regeringen och är f.d. vice statsminister är man inte politiskt oberoende. Påstående skulle uppfattas som helt absurt om det gällde den statliga TV:n i Ryssland.

Leijnegard inleder med att berätta en historia om hur han som nyanställd på TV4 Botnia är med om att beordras att göra ett reportage för att sälja reklam. Brist på journalistisk integritet är naturligtvis alltid allvarligt. Men vad är egentligen värst? Privat TV som inte vågar granska vissa företag eller statlig TV som inte vågar granska politiken? Journalistikens huvuduppgift är att granska politik och samhälle, då är det faktiskt bättre att sitta i kapitalets än statens knä.

Slutligen insmyger sig en fråga i mitt huvud: varför är det så viktigt med just licensfinansierade etermedia? Varför kräver ingen att vi har statliga licensfinansierade tidningar?

Annonser

Etiketter: , , ,

Ett svar to “Fri televi(s)ion?”

  1. hansa Says:

    Bra skrivet. Håller helt med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: