Archive for december, 2007

Det snöpta lejonet

december 30, 2007

Nordic Battle Group borde vara redo att skickas ut i världen från och med tisdag, men är det inte. Kanske var det ändå inte helt fel att snöpa lejonet?

Annonser

”Herr Larsson har dambyxor!”

december 30, 2007

När jag var liten följde jag ibland med min mamma när hon handlade kläder till sig själv. Jag minns det som ganska tråkigt men lite spännande. Mest spännande var det då hon köpte lite finare byxor. Dambyxor var nämligen konstiga: de hade blixlåset eller knäppningen på sidan istället för framtil som på herrbyxor. Förklaringen till denna skillnad lärde mig nog mer om skillnaden mellan pojkar och flickor än den mest pedagogiska blommor och bin-lektion kunde ha gjort.

I närmare 30 år har detta minne legat i dvala för att idag väckas av en madeleinkaka i form av en ledarartikel i SvD om vänsterfeminismens nya projekt: ”byxor som underlättar för dem med fitta att stå upp och kissa.” Det slår mig att man aldrig ser min barndoms typ av dambyxor längre. Under de 30 år av jämstäldhetsarbete som gått så har västvärldens kvinnor konsekvent strävat efter att bli alltmer lika västvärldens män, och det syns på byxorna de bär. Numer har även dessa knäppningen fram. Trots att kvinnor i allmänhet köper vilka byxor de vill så beror detta i vänsterfeminismens värld på könsmaktsordningen och kvinnors underordning. Lösningen är tydligen att träffas och konstruera nya ”feminsitiska” byxor som gör att även kvinnor kan stå och kissa samt avsluta hela det skattefinansierade spektaklet med en ”gemensam kissaktion ute i det fria”. Att de samtidigt tar ännu ett steg mot att bli intill förväxling lika män verkar inte föresväva dessa feminster.

Hur kan det vara feminism att sträva efter att efterlikna den manlighet som man påstår vara roten till allt ont? Hur kan det vara feminism att förneka det feminina? Jag har inte svaren. Allt jag vet är att den typ av byxor som kvinnor bar i min barndom, och som herr Larsson tvingas bära i ”Att angöra en brygga”, var betydligt snyggare och kvinnligare än de herrbyxor som deras döttrar bär idag.

FN emot dödstraff

december 22, 2007

Kampen mot dödsstraffet går framåt, i tisdags antog FNs Generalförsamling en resolution emot det:

”The resolution calling for “a moratorium on the death penalty”, was passed by a vote of 104 in favour to 54 against, with 29 abstentions.  (See annex VI.)  It called on all States that still allowed capital punishment to “progressively restrict the use of the death penalty and reduce the number of offences for which it may be imposed”.  Those countries were also called on to provide the Secretary-General with information on their use of capital punishment and to respect international standards that safeguard the rights of condemned inmates.”

Carl Bildt konstaterar på sin blogg att USA är i dåligt sällskap på nej-röstarsidan och visst finns det anledning att undra vad i övrigt USA har gemensamt med länder som Iran, Nordkorea, Kina och Sudan. Vad gör ”världens största demokrati” i samma båt som ”ondskans axelmakter”?

Ateistisk fundamentalism

december 21, 2007

Den 25 November sände SVT programmet Ambres – en död talar i vilket vi får möta den verkligt jordnäre värmlänningen Sture Johansson samt Ambres som påstår sig vara anden från en 3000 år gammal egyptier som talar genom Sture. Paulina Neuding meddelar nu via SvDs ledarblogg att Christer Sturmark och Sara Larsson från föreningen Humanisterna har anmält programmet till Granskningsnämnden eftersom frågan om Ambres autentisitet som ande inte utreddes ordentligt i filmen.

Jag såg själv filmen (och inte bara med ena ögat som Paulina Neuding) och fann den både vacker och intresseväckande. Sture Johansson framstår i filmen som allt annat än bluff, det är rent av svårt att se vad han skulle ha att tjäna på att bluffa. Om man tittar på det extramaterial som finns utlagt på svt.se så framgår det också med all tydlighet att regissören Anders Grönros, som ligger bakom filmen och filmat Sture och Ambres i 40 – 50 timmar, finner det helt uteslutet att Sture bluffar i vanlig mening. Så bra skådespelare finns det helt enkelt inte menar Grönros. Att Ambres inte är bluff betyder förståss inte att han är en ande som tar över Sture Johanssons kropp, Ambres kan ju också vara nåt som uppstår i Sture Johanssons psyke. Strikt vetenskapligt är det naturligtvis sannolikare, men spelar det alls någon roll? Sture Johansson berättar själv i filmen om hur han förfäras då Ambres först dyker upp. Efter att ha gett ”seanser” i sin frus new age-kretsar under en tid bestämmer han sig för att sluta och uppsöker istället en psykiater. Till Stures Johanssons stora förvåning berättar då psykiatern om patienter till honom som ”gått hos” Ambres och uppvisat stora förbättringar i sin psykiska hälsa. Johansson tar då ett avgörande beslut. Ambres får vara vad Ambres må vara, hjärnspöke, alternativ personlighet eller egyptisk ande, om han kan hjälpa folk att må bättre så ska han få fortsätta att göra det. Därmed så återupptar Sture Johansson sina seanser och har fortsatt dem alltsedan dess. För Sturmark och Larsson är detta tydligen mycket provocerande.

Hur sorgliga är inte dessa Humanister? Är de helt oförmögna att se det vackra i denna film? Är de helt oförmögna att ta till sig ett budskap för dess egen skull? Det är möjligt att en hel del av det Ambres säger (speciellt om livet efter döden) kan avfärdas som new age-flum av den som föredrar en ateistisk världsbild, men mycket av det andra är visdomsord för hur man kan leva ett bättre och lyckligare liv. Hur kan det vara viktigare att ta reda på vad Ambres ”är” än att lyssna på vad han har att säga? Det är sorgligt att leva i en tid då det anses viktigare att sätta en diagnos på människor än att lyssna till dem.

Jag är i grunden en skeptiskt agnostiker och har därför alltid svårt för tvärsäkra uttalanden av troende. Jag har dock ännu svårare för den tvärsäkra ateism som människor som Sturmark och Larsson uppvisar. Är det rentav kanske så att de är rädda för saker som skulle kunna visa på en värld som är större än den de själva hittills sett? Själv kan jag bara konstatera att människan inte är på en nivå där vi förstår allt, kanske når vi aldrig den nivån. Vissa saker kan vi bara betrakta och acceptera.

Med energin som vapen

december 20, 2007

Ryssland skrev idag kontrakt med Turkmenistan och Kazakstan för byggandet av en gasledning från Kazakstan via Turkmenistan till Ryssland. De planer som funnits från vissa EU-länder om en alternativ ledning under Kaspiska havet och över Kaukasus direkt till Europa går därmed om intet. Vladimir Putin har återigen vunnit en viktig seger i det strategiska spel om energi som den nutida maktpolitiken har utvecklats till; Europa gastörstiga länder lyckas inte etablera en leveransväg som inte kontrolleras av Ryssland.

Endast den naive tror att Rysslands nationella intresse för gasförsäljning är strikt komersiellt, den som behöver hjälp att övertygas böra läsa Rutger Palmstiernas utmärkta artikel på dagens SvD Brännpunkt. Följande citat torde räcka för att väcka eftertanke (dessutom visar det att politiker ibland kan skaffa sig doktorshattar alldeles utan att upphöja högskolor till univeritet):

”I sin doktorsavhandling vid St Peters­burgs gruvinstitut 1997 (”Strategisk planering av regionala resurser under formering av marknadsrelationer”, baserad på amerikanska studier som översatts av SVR, KGB:s efterträdare) skissar Vladi­mir Putin – då vice borgmästare i St Petersburg – hur Ryssland kan utnyttja råvaru­exporten för att stärka sin internationella ställning.”

Bloggosfären inser allvaret och ställer frågor. Vad gör våra politiker? Vidhåller de bilden av den ryska östersjögasledningen som endast en företagsekonomisk och miljömässig fråga? Eller inser de att det finns en tydlig maktpolitisk och även militär aspekt på frågan fast de inte pratar om det öppet?

Paragrafer och människor

december 20, 2007

DN skriver idag om de stoppade alkotesterna i Ystads hamn som jag bloggade om tidigare. Från hamnen i Ystad kan nu rattfyllona återigen rulla ut med sina dödsmaskiner eftersom rikspolisstyrlesen hellre ser inga alkotester än privata alkotester.

Det är nåt djupt stötande med de värderingar i den svenska tjänstemannakåren som blottas i historier som denna. Vad är det för slags personer som finns i statsapparaten egentligen? Gång efter gång ser vi exempel på hur paragrafers bokstav går före människors bästa; att vi har medborgare till att tjäna paragrafer istället för paragrafer till att tjäna medborgarna. Det är naturligtvis enklare för en byråkrat att slaviskt följa en paragraftext och ha ryggen fri än att tolka den på ett sätt som kan ifrågasättas. Men livet ska väl inte bara vara enkelt ens för en statstjäsnteman? Hur kan de sova gott om nätterna alla paragrafryttarna i det svenska tjänstemannakavalleriet?

En attack på samhället

december 19, 2007

Jag hann inte mer än posta det förra inlägget om behovet av lag, ordning och kommunal polis förren jag ser nyheten att ungdomar i Malmö attakerat polisen med raketer. Raketer mot utryckande brandmän är en attack på själva samhället. Som sagt: lag och ordning måste återupprättas. Nyheter som denna får mig alltid att undra om Konugariket Sverige verkligen har kontroll på sitt eget territorium, eller om det finns delar som vi har gett upp?

Ett land, ett folk, en polischef

december 19, 2007

Att det står illa till med medborgarnas förtroende för polisens förmåga (och vilja?) att lösa vardagsbrotten är ingen nyhet. Men när nu Fredrik Reinfeldt i sitt jultal inte bara lyfter fram vanliga människors historier om samhällets oförmåga utan också deklarerar att den rikspolischef som regeringen avser att annonsera efter ska återupprätta medborgarnas förtroende för samhället och bli folkets polischef, då är det förstasidesnyheter.

Det är naturligtvis angeläget att återupprätta inte bara förtroendet för samhället utan också dess förmåga att utföra en av sina allra mest grundläggande funktioner: att garantera lag och ordning för vanliga människor. Enda problemet är väl att hitta denne superchef som kan genomföra detta i hela landet från sitt kontor i Stockholm. Om han överhuvud taget finns. Vore det inte en säkrare väg till framgång att satsa på en lokal ordningspolis under kommunalt huvudmannaskap? Som en bonus skulle det vara ett stort steg mot ett återupprättande av det starka lokalsamhället som borde vara den naturliga grunden i en sund demokrati.

Benämningar

december 19, 2007

För oss som älskar absurd humor och bor i Stockholm blir det inte riktig julstämmning innan Blandaren är inköpt. För trots att tidningen till 95% består av ganska ointressant pladder så finns där alltid några guldkorn som gör den mer än värd pengarna. I år behövde man bara slå upp första sidan:

Det är ett stockholmsfenomen att kalla saker för vad de är.
Vi har en sluss, vi kallar den Slussen.
Vi har en bit strömmande vatten, vi kallar det för Strömmen.
Plattan,
Svampen,
Globen,
Skrapan,
och Gallerian.

Det här är Blandaren

Jag har en blogg med alla mina åsikter, jag kallar den Alla dessa åsikter.
Själv kallar jag mig Populisten.

Förändringens vindar

december 18, 2007

Det har inte varit något bra år för Byggnads. Först slog Europadomstolen fast att det inte var förenligt med den fria föreningsrätten att kräva icke-medlemmar på pengar i form av lönegranskningsarvode, häromdagen meddelade sedan Datainspektionen att den metod för fortsatt lönekontroll som Byggnads istället fick in i det nya kollektivavtalet bryter mot personuppgiftslagen och så slutligen idag meddelar EG-domstolen att Byggnads förlorar det s.k. Vaxholmsmålet.

Mottagandet av dagens dom är naturligtvis varierande. Byggnads ordförande Hans Tilly varnar för att den kan leda till lönedumpning medans Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström ser den som ett värnande om EUs grundpelare. SvDs ledarredaktion ser framåt och hoppas att domen blir startskottet för något nytt. Synen på domen är naturligvis i alla dessa fall strakt präglad av grundideologin hos de som uttalat sig. Inget fel i det, men man kan också lägga ett icke-ideologiskt perspektiv på det hela.

Den globaliserade värd med lönekonkurens från s.k. lågkostnadsländer som byggbrasnschen nu knuffas in i är sedan länge en realitet för väldigt många arbetande svenskar. Vi som på ett eller annat sätt arbetar i den producerande industrin är ständigt medvetna om att det är möjligt att flytta både produktion och konstruktionsarbete till andra billigare länder. Verksamhet flyttas också så gott som dagligen. Inom tjänstesektorn har trenden också tilltagit och den som idag beställer taxi i Stockholm kan mycket väl hamna i en taxiväxel i Lettland bemannad med svenskspråkiga letter. Trots denna starka trend så har vi idag rekordlåg arbetslöshet, men medans vi andra har anpassat vår verksamhet efter denna nya värld och försökt hitta de konkurensfördelar som svensk personal på svenska företag kan ha så har bygg- och anläggningsbranschen istället kämpat mot utvecklingen. De förluster som Byggnads lidit i år visar att kampen har varit förgäves och det är inte förvånande: det är oftast lönlöst att kämpa mot utvecklingen. När förändringens vindar blåser finns det de som bygger vindskydd medans andra bygger vindkraftverk. Så låt oss tilsammans bejaka den oundvikliga utvecklingen och hjälpas åt att bygga vindkraftverk istället för att föra en kamp som vi inte kan vinna och bygga vindskydd så lovar globaliseringen stora möjligheter för Sverige.