s+mp-v = sant?

Peter Eriksson lanserar i en intervju i dagens SvD tanken på en s+mp allians inför valet 2010. Att detta är politiskt sprängstoff framgår först när man inser att Eriksson medvetet lämnar vänsterpartiet utanför eftersom det är ”bakåtsträvande och gammalmodigt”.

Om Eriksson bara var hungrig på publicitet så kommer han nog lyckas. Ekot rapporterade om intervjun i morse och DN refererar glatt konkurentens scoop. S och V verkar hittills avböja att kommentera, men för alliansen med stödtrupper så är detta så klart att rejält köttben. Per Gudmundson slår på SvDs ledarblogg omedelbart fast att vänsterblocket inte är ett regeringsalternativ. I detta får man väl oreserverat ge Gudmundson rätt, en uttalad vänsterallians med s+v+mp skulle få mycket svårt att vinna ett val. Altför många skulle skrämmas bort av vänsterns kommunism och världsfrånvända sekterism. Peter Eriksson begriper naturligtvis detta, förmodligen Mona Sahlin också. Likväl påstår ju Lars Ohly att vänsterpartiet kommer att rösta nej till alla regeringar där de inte har ministerposter. Så vad är då vänsterblockets regeringsalternativ? Kommer väljarna ens att få reda på det innan valet 2010?

Mona Sahlins tillträde som partiledare för socialdemokraterna sammanfaller med inträdandet av en helt ny era i svensk politik. Genom bildandet av Allians för Sverige och valvinsten 2006 har borgerligheten ändrat på spelreglerna. Aldrig mer kommer det att vara möjligt att vinna val utan att redovisa sitt regeringsunderlag. Aldrig mer kommer det att vara möjligt att gå till val på egna partiagendor och sedan göra upp i slutna rum för att bilda en regering. För det alliansen har gjort är större än att enas om att hålla ihop. Man har enats om en politik innan valet, man har vunnit majoritet i riksdagen för den och man genomför den efter. Allt med öppna kort och utan dolda agendor. Det står var och en fritt att ogilla alliansens politik, men att den redovisades öppet innan valet kan man inte förneka med äran i behåll. För väljarna är detta en ändring till det bättre.

Och detta är Sahlins dilemma. Tidigare s-ledare har kunnat köra sitt eget race för att sedan regera i minoritet med mer eller mindre hoppande majoriteter. För väljarna har det inneburit en oklarhet om vilken politik man kommer att få, det berodde ju på vilka sossarna gjorde upp med och hur förhandlingarna gick. För Sahlin kommer det inte att vara lika enkelt. Om hon vill vinna valet 2010 så måste hon samla vänsterblocket bakom sig i ett tydligt regeringsalternativ (som inte alls behöver innebära en majoritetsregering) med en i förväg överenskommen politik. Men hur ska hon lyckas med det? Hur ska det alternativet se ut? Hur ska dess politik se ut? Allt detta blev än mer oklart efter Peter Erikssons utspel idag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: