Utan författningsdomstol ingen grundlag

På dagens Brännpunkt i SvD skriver Amelie Tarschys Ingre (fp) en replik på en tidigare artikel av Thage G. Petersson (s)angående behovet av en författningsdomstol i Sverige. I korthet kan debatten sammanfattas så att Tarschys Ingre påtalar behovet av författningsdostol medans Peterson ser den som ett hot mot politikens frihet. Ståndpunkterna känns igen som klassikt höger vänster i denna fråga i den svenska debatten.

Personligen har jag alltid tyckt att det ligger en ytterst unken doft över, speciellt, socialdemokraternas motstånd mot en författningsdomstol. Det är väldigt svårt att inte se motståndet som en maktelits motstånd mot krafter som kan moderera dess makt. Att sådana krafter faktiskt behövs finns det gott om exempel på i världshistorien. Ett väldigt drastiskt sådant är ju hur nazisterna lyckades ta makten i Tyskland och styra bort landet från demokratin främst genom att utnyttja de demokratiska spelreglerna. Nu tror jag inte att det ska gå så illa i Sverige, men det är illa nog att ledande politiker ser ett problem i en instans som är satt att bevaka grundlagen. För utan författningsdomstol så står det ju politikerna fritt att stifta lagar som bryter mot grundlagen. Och vad fyller då grundlagen för funktion? Ska den endast vara ett tomt dokument att hänvisa till i högtidstal?

Jag tror att en stark grundlag bör finnas som en garant för att en kortsiktig majoritet inte ska kunna omstöpa landet i vilken riktning som helst. Eller en värre, en riksdagsmajoritet utan förankring i en väljarmajoritet. För att grundlagen ska vara stark behövs då också en författningsdomstol som kan överpröva lagstiftning mot denna grundlag, annars är grundlagen noll och ingenting. Peterssons och andras motstånd mot en författningsdomstol bevisar endast behovet av detta än tydligare.

Annonser

3 svar to “Utan författningsdomstol ingen grundlag”

  1. Dennis Nilsson Says:

    Bra talat, demokratin måste skyddas mot kuppmakare och populister.

  2. Malte Sjö Jerling Says:

    Jag håller med om behovet att kontrollera att grundlagarna efterlevs. Om man bara läser regeringsformen är det ganska absurt att så gott som allt och alla utom riksdagen kan prövas inför domstol. I varje fall rimmar det illa med stadgandet att ”makten utövas under lagarna”.

    Det enda hållbara argumentet mot en sådan domstol är att ledamöterna inte är folkvalda.

    Men varför kan de inte vara det?

    En nämnd prövar kompetensen enligt vissa grundlagsfästa kriterier. Den som godkänns kan väljas till domare av medborgarna.
    Varför skulle det vara så omöjligt att ha den kombinationen?

  3. Populisten Says:

    Malte, först av allt: kul att få en kommentar på ett så pass gammalt inlägg!

    Det ligger förstås i sakens natur att det kan vara olämpligt att låta en dylik domstol väljas på precis samma sätt som våra politiker. Risken är ju uppenbar att den i så fall kommer att skvalpa med på samma opinionsmässiga vågor som riksdagen. Något slags delat utnämningsansvar mellan ett juristkollegium och allmänheten (eller riksdagen / regeringen för all del) som du är inne på vore antagligen rätt väg att gå.

    Klassisk maktdelning med andra ord!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: