Det ryska rikets nedgång och fall

Ryssland har blivit på tapeten mitt i den svenska sommardvalan. Överste Bo Pellnäs hävdar på SVD:s Brännpunkt att ”Vi lever i dårarnas paradis” eftersom hotet från Ryssland inte diskuteras mer. Den utlösande faktorn var måhända finansministerns uttalande om sänkta försvarsanslag nästa år, men även övriga politiker och samhällsdebattörer för sig en passivitetsvarning.

Idag får dock Pellnäs svar på tal av både Carl Bildt och Barometern-OTs politiske redaktör. Sant är hur som helst att Carl Bildt faktiskt har kommenterat Rysslands avsikt att upphöra att följa det s.k. CFE-avtalet både till TT och på sin blogg. Men hittills har debatten om sakfrågan inte tagit fart.

 Själv tror jag att vi bevittnar det ryska rikets nedgång och fall. Det ryska imperiet stod kanske på höjden av sin makt vid slutet av Tsartiden vid början av första världskriget. Sovjettiden innebar visserligen en återkomst till imperietänkande efter andra världskriget, men kanske var det bara en påarantes. Efter kommunismens fall verkar det barka rakt ned i avgrunden, del efter del av riket styckas av och lämnas bort. Internt verkar demokratin vara på väg att upphöra och eftersom ingen självklar släkt (t.ex. en Tsarfamilj) eller organisation (t.ex. ett kommunistparti) har monopol på makten så väntar kaoset runt hörnet. Inte blir det bättre av att man vill tillåta företag (Gazprom) att sätta upp egna arméer. Men när man är på tillbakagång blir också retoriken mer aggresiv. Den trängde har ett större behov av att hävda sig både med ord och tyvärr också med handling.

Jag tror inte vi behöver frukta en massiv rysk militär invasion längre. Men de ”mindre” våldshandlingar som en allt mer trängd rysk regim kan ta till är tillräckligt skäl för att inte avskriva hotet från öst. Om vi får ett allt mer kaotiskt Ryssland i vårt närområda kan vi komma att ångra oss ordentligt om vi inte har några militära resurser kvar. 

Annonser

13 svar to “Det ryska rikets nedgång och fall”

  1. k. Says:

    idiot!!!

  2. populisten Says:

    Käre k,

    Jag såg att din mailadress var ”putin” så jag misstänker att vi haft en liknande debatt tidigare på DI. Du var något, men bara något, mer välformulerad då.

    Inte för att jag tror du är den riktige Putin, men som sagt: Ju mer trängda vissa personer blir destå agressivare beter de sig.

  3. rektorn Says:

    Vissa människor lever i en helt egen värld. Sedan Putin kom till makten år 2000 har ekonomin blivit avsevärt bättre och landet har styrts upp rejält.

    ”Populistens” beskrivning av detta: ”rakt ner i avgrunden”. Putin vann senaste valet överlägset och har stöd av 70% av befolkningen: ”demokratin upphör”.

    Men samtidigt som ”demokratin upphör” så är det ingen som har ”monopol på makten”. Hur detta går ihop kan nog bara Niklas Ekdal och PM Nilsson fatta.

    ”Ryssland är trängda” får vi veta. Hur kan man vara trängd utan att nån tränger sig på? För det fredliga USA/Nato gör väl inget sådant? Skrattretande.

    ”Kaos runt hörnet”. Detta utan någon som helst motivering. Inte ens en antydan annat än den rena idioti jag redan kommenterat.

    ”Jag tror inte vi behöver frukta en massiv rysk militär invasion längre.”

    Detta är det första som är någorlunda vettigt. Ändå ska man inte ”avskriva hotet”. Ett hot som över huvud taget inte existerar. Om man vill argumentera för ett hot så är det enda tänkbara hotet EU:s centraliseringsiver. Vågar jag gissa ”Populisten” ser EU:s centralisering som höjden av demokrati?

    Svenska bloggare är ett underligt släkte.

  4. populisten Says:

    Ja vissa lever i en egen värld. En ganska blåögd värld tydligen där det inte finns några hot längre. Att presidenten har stöd av 70% av befolkningen är väl knappast det enda tecknet på demokrati. Siffran har föresten överträffats av både gamla sovjetledare ocg Robert Mugabe. Hur fria är egentligen valen i Ryssland när regimkritiska media köps upp och tystas? Demokrati är faktiskt nåt annat än gillande av majoriteten.

    Men min poäng med avsaknaden av demokrati var en annan. Om man inte utser sina ledare i fria och öppna val och inte heller genom att en elit tillsätter den de vill så återstår bara smutsig kamp om ledarskapet. Steget till krigsherrar är nog kortare än man tror.

    Att Ryssland är trängda och på tillbakagång behöver man väl bara titta på en världskarta för att inse. Jämför Moskvas intressesfär 1989 och nu (eller 1914 och nu för den delen). Sfären krymper och Nato finns numer in på knuten till moderlandet. Hotad eller inte så känner sig den ryska björnen helt klart det. Det är därför som den viftar så med ramarna. Och min åsikt är att vi måste stå starka militärt eller diplomatiskt (aller kanske båda) för att kunna hantera dessa viftningar. Det finns ju andra hot än invasion.

    Angående EU så förstår jag inte varför du tillskriver mig dessa åsikter. Jag har mycket svårt att se den demokratiska poängen med denna byråkratiska koloss.

    Bloggare må vara ett underligt släkte men denne är i alla fall inte naiv. Utan att generalisera så verkar ju åtminstone vissa rektorer vara rätt blåögda.

  5. H Palm Says:

    Angående ”demokratin” i Ryssland så tycker jag att Populisten gör helt rätt i sin bedömning; den är på tillbakagång. Ända sedan sovjetmakten föll samman så har inskränkningar i de (västerländskt stipulerat) demokratiska rättigheterna så sakteliga dragits tillbaka av statsmakten (d.v.s presidentmakten). Att jämföra ett tidigt 90-tal med ett sent 00-tal är kanske orättvist då den gryende ryska demokratin skrevs på ett klassiskt vis i kölvattnet av den revolution som upplöste stormakten (om än för en kort tid), och anomin som följde går också att se efter revolutionen 1917.

    När väl makten säkrats så stramas också tyglarna åt; vilket har skett under det moderna Rysslands historia (från 1917 till ”upptiningens” vid 1900-talets mitt till 1990-talets politiska kaos).

    Den ryska demokratin är inte en demokrati av västerländska mått mätt, oavsett om vi finner det betryggande att föreställa oss detta. Det finns ingen tradition av detta. Att å ena sidan kritisera sovjetsystemets ”demokratiska” förfarande där de facto val hölls, men å andra sidan blunda för Putins maktfullkomlighet och arv till denna ”demokratitanke” är att ljuga sig blå inför förhoppningen på statistiken och tillväxten som parametrar för en nations välmående.

    Som en avslutande parantes så finns det berättelser om att Sovjetunionens valdagar kantades av morötter i form av förnödenheter och alkohol till dem som deltog (kan inte säga om medborgarna var skyldiga att deltaga i valen), vilket rapporter också gjort gällande i de samtida valen där b.la. Putins parti delade ut matkuponger i samband med valdagen. Vilket torde vara en varningssignal även för den mest rysslandsoptimistiska betraktarens förståelse för demokrati.

    Vad gäller Rysslands framtid så står den skriven i folkets tålamod, vilket historien lärt oss är bra mycket större än vad gemene centraleuropé skulle acceptera. Kanske är det större än svenskens, men det betvivlar jag. 😉

  6. amandalovkvist Says:

    Förlåt, men usch, vilket otrevligt inlägg. Spekulativt och liksom skadeglatt.

    Men som tur är tror jag du har fel. Ryssland är inte på väg rakt ner i avgrunden, vi beskådar inte det ryska rikets fall. Tack ock lov. Ryssland är ett ganska vanligt land, med vanliga, välutbildade medborgare, med ganska god ekonomi och, tyvärr, en ganska odemokratisk politisk ledning (om man ser till yttrandefrihet o andra rättigheter i den) för tillfället.

    Men det är inte som på sovjettiden, landet styrs inte av ideologiskt indoktrinerade ledare. Det finns inte ett legaliserat förtryck, så som det fanna på Sovjettiden. och Putin är inte blodtörstig och irrationell. Han är en rationell ledare, det är bara det att han inte är demokrat direkt. Och så är landet väldigt korrumperat.

    Ta det lungt liksom, slå inte på stora trumman, vi har inte djävulen runt hörnet!

    Det är obehagligt att läsa vad många ledaskribenter och bloggare skriver i dessa dagar. Tidigare, när en del ryska vänner sa att det finns ett förakt mot Ryssland i Väst, att vissa i Västeuropa instinktivt ser ner på Ryssland, så avfärdade jag det, sa att det var de som inbillade sig, att det var de som hade komplex för något. Men på senaste tiden har jag insett att de nog har rätt.

  7. populisten Says:

    Amanda, var finns skadeglädjen i mitt inlägg? Varför skulle jag vara glad över att det ryska imperiet är på tillbakagång? Särskilt som det riskerar att leda till elände både för dess egna invånare och oss i närområdet om tillbakagången förvandlas till kollaps. Men jag vidhåller min tes: det ryska imperiet ÄR på tillbakagång. Titta själv på en karta från då och nu.

    Att vara på tillbakagång behöver inte vara förfärligt om man gett upp sina imperieambitioner. Men har Ryssland det? Jag tror inte det. Om man lyssnar på den officiella retoriken så låter det verkligen inte så. Jag känner inga ”vanliga ryssar”, men tror säkert att de är helt normala vettiga människor, så jag kan inte bedöma hur de ser på saken. I media framstår det dock som om den vanlige ryssen ställer upp på Putins världsbild. En världsbild där omvärlden är hotfull och konspiratorisk. En världsbild där varje ifrågasättande av nationens storhet blir till ett konspriatoriskt utfall. När jag läser din kommentar, Amanda, så skymtar jag den världsbilden bakom texten.

    Ps. Jag tycker hur som helst att det är kul att du hittat min blogg och tagit dig tid att kommentera ett inlägg. Ds.

  8. amandalovkvist Says:

    Med skadeglädje menar jag att du är väldigt snar att se att det skulle gå dåligt för Ryssland att Ryssland skulle vara trängt.

    Titta på en karta nu och då… ja, territoriet är mindre än det någonsin varit men det är nog bara bra. Det är klart att det finns en helt annan imperialism i Ryssland än det finns i Sverige, vi har inte varit imperium på 200 år, och det finns obehagliga imperialistiska stämningar i Ryssland, och jag har råkat i luven på mången nasjist, bara så du vet.:-)

    men jag reagerade särskilt på detta passage:

    ”Efter kommunismens fall verkar det barka rakt ned i avgrunden, del efter del av riket styckas av och lämnas bort. Internt verkar demokratin vara på väg att upphöra och eftersom ingen självklar släkt (t.ex. en Tsarfamilj) eller organisation (t.ex. ett kommunistparti) har monopol på makten så väntar kaoset runt hörnet. Inte blir det bättre av att man vill tillåta företag (Gazprom) att sätta upp egna arméer. Men när man är på tillbakagång blir också retoriken mer aggresiv. Den trängde har ett större behov av att hävda sig både med ord och tyvärr också med handling.”

    Jag känner inte alls igen den beskrivningen av Ryssland. Putin är ingen demokrat, det finns en smygande obehaglig nationalism i landet, ja det är sant. Men: Det är ändå ett friare och bättre land att leva i än både tsarryssland och sovjetryssland.

    När du pratar om att Ryssland är trängt så låter du ju själv lite grann som en paranoid ryss :-). vem är det som tränger dem?

    amanda

    PS: Det här var ändå det roligaste:

    ”En världsbild där varje ifrågasättande av nationens storhet blir till ett konspriatoriskt utfall. När jag läser din kommentar, Amanda, så skymtar jag den världsbilden bakom texten.”

    Läs min bok, vetja, så kanske du förstår vilka nyanser det är jag efterlyser… den går att låna på biblioteken.

  9. amandalovkvist Says:

    Oj, förlåt, jag måste förtydliga: jag menar att Ryssland verkar trivas ganska bra inom sina nuvarande gränser, även om de visar tecken på att vilja ha inflytande som sträcker sig lite längre. Men i folkdjupen så sammafaller de nuvarande gränserna i stort med vad som uppfattar som Ryssland, och det är sunt. jag har aldrig hört någon påstå att Polen ”borde vara en del av Rysslande” Eller ens Ukraina eller Vitryssland. De tycker att man borde sammarbeta, att, man borde vara ”lojala”, mot varandra. men att Ukraina är en självständig stat är för de flesta ryssar lika naturligt som att Norge är det för oss svenskar. Och det tycker jag är snabbt jobbat, det vara bara 15 år sedan trots allt… (sen är ju tjetjenien en annan femma. Usch)

    Jag har bott i tre år i Ryssland och alla mina vänner tillhör den liberala oppositionen, så jag har inga illusioner om det nuvarande styret. Men jag tycker att man målar faan på väggen just nu. Till exempel så talar man mycket om att Ryssland frånträtt CFE-avtalet. Men hallå, NATO-länderna har ju inte tillträtt det överhuvudtaget, varför kräver vi det då av Ryssland?

  10. H Palm Says:

    @ Amanda:

    Mycket intressant läsning, och ditt perspektiv ”på plats” hjälper mycket då mediernas rapportering ska till att ”filtreras”. Några frågor bara:

    Angående Ryssland och uppfattningen om gränserna – kan det du upplever bland de ryssar du möter, som du skriver, där ”…de nuvarande gränserna i stort med vad som uppfattar som Ryssland” härledas till de gamla rådsrepublikerna och dess ”förmodade/påstådda” självstyre?

    Kan bristen på, och inskränkningarna i, de demokratiska rättigheterna härledas till Putins bakgrund i Sovjetmaktens tjänst? Jag menar; efter 1917 och det påföljande inbördeskriget så behöll väl den administrativa klassen från tsartiden vissa privilegier så länge som de gick med i partiet, och kan något liknande ses i dagens Ryssland där tidigare partifunktionärer gjort sig en karriär i statsapparaten men denna gång utan partibok?

    En sista fråga; och jag antar att den myckna läsningen på din blogg kommer ge vissa svar, men tills jag får tid; kan du säga något om de främlingsfientliga strömmningar som meddelas genom västerländska medier; finns det en gryende, eller möjligen en ”nedärvd” (mycket dåligt ordval, jag vet) fientlighet mot medborgare från de f.d. rådsrepublikerna som är ryska medborgare? Och: har Ryssland på något sätt liknande lagar som t.ex. de baltiska länderna där minoriteter ställs utanför den demokratiska processen (som Lettlands pilsonis vs. nepilsonis/negrazjdanIn)?

    Ser fram mot att få svar på detta, om det finns möjlighet.

  11. amandalovkvist Says:

    Jag är ingen expert sådär akademiskt, jag har bara bott i Ryssland mycket! 🙂

    ”Angående Ryssland och uppfattningen om gränserna – kan det du upplever bland de ryssar du möter, som du skriver, där “…de nuvarande gränserna i stort med vad som uppfattar som Ryssland” härledas till de gamla rådsrepublikerna och dess “förmodade/påstådda” självstyre?”

    Absolut, det har du rätt i, det formade ju ändå en känsla av att ryssar är en sak och ukrainare en annan, när det gäller etnisk identitet. Tjetjenine låg ju däremot i själva Ryssland.

    ”Kan bristen på, och inskränkningarna i, de demokratiska rättigheterna härledas till Putins bakgrund i Sovjetmaktens tjänst? ”

    Det håller jag också med om, 100%. han har inte demokratiska instinkter helt enkelt, det är naturligt för en person med hans bakrund att vilja kontrollera (och att kunna vara hänsynslös, när situatione så ”kräver”), tror jag. Men ändå, han är en rationell person, han är inte spritt språngande galen, som typ Lukasjenko.

    ”och kan något liknande ses i dagens Ryssland där tidigare partifunktionärer gjort sig en karriär i statsapparaten men denna gång utan partibok?”

    Håller med. Det är där Populisten har lite fel när han säger att de inte finns någon struktur som har makten. Man kan tycka att det är en rutten struktur, men det var Tsrafamiljen också.

    Sista frågan:
    Det finns två typer av nationalism, som jag tycker man bör skilja på:
    1. Den patriotism som Kreml för fram, som tar uttryck i misstänksamhet mot omvärlden, framför allt väst.
    2. Den nynazism som finns, rasistiska mord mm.

    Även om det inte är vattentäta skott, så tycker jag det är viktigt att skilja dem åt. Min bekant Marianna, som är putinlojal, skulle aldrig få för sig att misshandla någon pga hudfärg. Och hon ser inte ner på folk med annan etnisitet än rysk. men hon är väldigt patriotisk och misstänksam mot väst, nästa så att hon tror att väst per definition vill ryssland illa.

    Det finns ingen motsvarighet till ickemedborgarskapet i Ryssland. De har mycket illigala invandrare från fd sovjetrepubliker som bor i Ryssland, och de har det jobbigt, precis som illegala invandrare i EU och USA eller vilket land som helst. Precis som EU har ju inte Ryssland fri invandring. Men för många känns det absurt att dessa invandrare är illegala, eftersom de i Sovjet hade fri rörlighet (nåja, om man hade ett inrikes pass dvs, och om man fick propiska…) över de gränserna.

    Amanda

  12. amandalovkvist Says:

    Förtydligande: Ryssar ser ju naturligtvis tjetjener som något etnisk helt skiljt från ryssar. men samtidigt har tjetjenerna iinte varit ett statsbärande folk. Ukrainarna var ett statsbärande folk (om än fiktivt) i sovjet, och det är väl det som gör att det känns naturligt att de är en egen stat.

  13. populisten Says:

    Ang. rådsrepubliker och ryssarnas förmåga att acceptera andra f.d. Sovjetiska rådsrepubliker som grannländer så finns det en hel del komplicerande faktorer. Dels så finns ju en historik här. Vissa delar inlämades tidigare i dte ryska riket och fick en hårdare knytning till Moskava andra inkorporerades senare och fick en lösare. Dels finns en del kolonial ”rasism”: ukrianarna har varit statsbärande men inte tjettjenerna, alltså måste tjettjenerna styras av storebror. (Paralleler med västeuropas syn på sina gamla kolonier är inte obefintliga.) Och så finns det en hel del slump: Karelen var t.ex. en egen rådsrepublik undr en period. Men visst hur det än gick till så blev det olika rådsrepubliker och självklart var det därför lättare att släppa loss de andra rådsrepublikerna än att stycka av delar av sin egen rådsrepublik. Men det ändrar inte heller det faktum att sönderfalls tendenserna fortsatt in i rådsrepubliken Ryssland själv i Tjetjenien. Om jag tittar i kristallkulan så undrar jag om inte krafter i enklaven Kaliningrad kommer att vilja bryta sig loss inom några decenier. Då ställs frågan på sin spets för där bor det ju inte ens en annan etnicitet.

    Amanda, ditt exempel med din vän Marianna pekar ju just på det problem som jag ser kan leda till risker för Rysslands omgivning. Hon känner att Ryssland är trängt och så känner regimen. Att landet inte är det spelar då ingen roll.

    Det är möjligt att jag har fel i att det inte finns en stark maktstruktur. Men jag tror också att ni överskattar styrkan hos Putinsfären. Visst är den stark, men har den styrkan att ohotad tillsätta ledare utan stridigheter? Jag skulle föredra verklig demokrati, men om detta inte finns så är en stark kraft bättre än en massa oroligheter.

    Om jag får tid (och det menar jag inte som ett avfärdande) ska jag läsa din bok Amanda, den ger säkert perspektiv på Ryssland som jag saknar idag.

    I alla händelser så vill jag återvända till min ursprungstes som fick mig att skriva inlägget från början: Jag ser en risk att ett Ryssland som känner sig trängt beter sig agressivt mot sin omgivning. Även om ni inte tror att det är så det kommer att bli så tycker jag att diskutionen ovan ändå visar att risken finns där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: