Archive for juli, 2007

Misshushållning i försvaret?

juli 31, 2007

Storleken på försvarsbudgeten har ju diskuterats både här och lite varstans sedan Anders Borgs uttalande i Visby. På SvD Brännpunkt kommer dock miljöpartisten och tidigare politiskt sakkunnige i finansdepartementet Lennart Olsen med en intressant vinkling.

Olsen berättar om svårigheterna att få reda på vart försvarets pengar går, även för finansdepartementets budgetavdelning. Kritiken är så pass allvarlig att det starkt måste ifrågasättas varför den inte kommit tidigare? Var Olsen och miljöpartiet rädda att kritiken skulle ställa till problem i samarbetet med socialdemokraterna? Nåväl nu kommer den i alla fall och det är viktigt. Visserligen är det rimligt att försvarets allokerande av pengar är ganska hemlig. Om kreti och pleti vet var pengarna går så vet snart lede fi det också, och det är mindre lyckat. Men ingen enda av statens uppgifter är så viktig att den ska tillåtas misshushålla med skattemedel och finansdepartementet är knappast kreti och pleti.

Artikeln är redan flitigt kommenterad av andra bloggare.

”Mina moderata karameller” hoppas at det var detta som Borg hade i bakhuvudet när han gjorde sitt uttalande. Jag tror att det är en felaktig förhoppning, men det ändrar inte att Borg nu har chansen att rädda ansiktet. Häromdan skällde jag Borg för att vara ekonomist, och det var inte menat som en komplimang. Men ekonomister har sina goda sidor. Om Borg tar fasta på dem och nagelfar hur försvaret (och andra myndigheter) hushåller med sina pengar så är han värd all heder. Det är sådant man har ekonomister till, inte att staka ut marschriktningen.

Wiseman’s wisdom har mer långtgående teorier. Han pekar på svårigheten att göra sig av med äldre officerare pga anställningsskydd som en grundorsak till att kostnaden inte sjunkit i proportion till förmågan. Jag tror inte att hela sanningen ligger här, framför allt skulle frågan inte vara ett ämne för spekulationer i en organisation med ordentlig koll på ekonomin. Där skulle det tydligt framgå i redovisningen. Det finns nog ändå all anledning att tycka att försvarets ekonomi och redovisning borde nagelfaras. Om man finner att antällningsskyddet för officerare starkt bidragit till att fördyra neddragningarna så kommer det att sätta ett nyttigt fokus på arbetsmarknadslagstiftningen och behovet att reformera den. Inte ska vi väl betala dyra försvarsanslag till stabsofficerare som inte längre behövs bara för att vi inte kan säga upp dem?

Wiseman har en hel del andra synpunkter på försvarets ekonomistyrning. Tanken att låta försvaret självt genom ÖB få ett ökat ansvar för sin budgetuppdelning utifrån en uppdragsbeskrivning och en totalbudget fastställd av riksdagen är väldigt sund. Det är ju så styrningen går till av nästan all privat och mycket offentlig verksamhet. Tyvärr har ju försvaret tid till annan använts till allt annat än försvar (regionalpolitik spelar ju alltid en stor roll vid regementsnedläggningar). Men jag kan inte se ett användande av försvarsanslag till annat än mest optimalt försvar som något annat än slöseri med skattemedel. Det borde väl för övrigt vara självklart.

Annonser

En fråga om prioriteringar…

juli 31, 2007

För oss som tror på ett stark samhälle som kan ta hand om och skydda de svaga av sina medborgare är det alltid en källa till ilska att läsa om de prioriteringar som görs idag. Per Gudmunson skriver i dag på SvDs ledarsida om bokomoater och kvinnojourer. Vi har tydligen råd med de förra men sparar på de senare. Det är tydligen viktigare i dagens Sverige att ha automatiska boklåningsmaskiner som ingen kan hitta än at ge pengar till kvinnojourer. Får man tilägga att det över huvud taget äör tveksamt varför samhället ska satsa pengar på att låna ut samma lättviktiga literatur som kan köpas i varenda kiosk? 

Som svar på frågor om denna typ av prioriteringar brukar svaret vara att det ändå är olika ”konton”. Men det är så klart lögn och föbannad dikt. Det finns bara ett konto i samhällskassan: dina och mina skattepengar.

Internetcensur även i Sverige

juli 31, 2007

Idag kan man läsa om internetcensuren i Kazakstan på E24.se. Visst är det tragiskt när regimer med tveksamt demokratiskt stöd försöker stärka och behålla sin makt genom att strypa infoprmationsflödet. Men innan vi ställer oss upp och pekar finger på Kazakstan, Georgien och Kina så borde vi se över vår situation här hemma. För även i Sverige är internet censurerat.

För att bekämpa barnporren på internet bestämde sig nämligen rikspolisstyrelsen för några år sedan för att upprätta en lista med barnporrsiter. Denna lista används sedan av de ledande internetleverantörerna för att spärra de listade siterna från åtkomst av deras abonnenter. Till en början försökte någon av operatörerna (var det Telia? jag minns inte…) hålla sig utanför detta men ställt inför ett massivt opionstryck i media (läs: moralpanik) så kände man sig tvingad att ansluta sig. De flesta medborgare kan kanske tycka att det är helt i sin ordnng att bekämpa barnporren med alla tillgängliga medel. Men då bör man betänka följande:

1) Att en statlig myndighet fritt kan bestämma vilka informationskanaler som ska vara tillgängliga för medborgarna utan möjlighet till prövning i t.ex. domstol är inte en ordning som vi normalt associerar med demokrati.

2) Det finns ingen lag som tvingar internetleverantörer att följa rikspolisstyrelsens lista. Inte heller någon lag som säger att man måste använda en internetleverantör som har implementerat listan.  Alltså kan den som är intresserad av att komma åt barnporr ändå göra detta relativt enkelt. Det är ju bara att byta till någon av de mindre internetleverantörerna som inte har filtret. Detta måste ju varit uppenbart från början för alla inblandade, men kanske är det inte pedofiler man är ute efter att stoppa? Kanske  är man rädd att medelsvensson blir pedofil om han råkar se barnporr? Kanske ville man bara tjäna lite politiska moralpoäng? Eller kanske hade man annat i kikaren? Om man vill hindra pedofiler från att komma åt barnporr så är det i alla fall ett trubbigt vapen och man måste veta om det.

3) Vem kan garatera att inte ett sådant filter missbrukas? Eller utökas? Nazistisk propaganda är också något som bör bekämpas. Steget är inte långt till att stoppa även detta och censureras politiskt material är vi långt borta från demokratins normala spelregler.

Som sagt borde blotta idén till statlig censur avskräcka de flesta. Men nu är det värre än så. Hela historien med hotet att föra upp the Pirate Bay på listan för några veckor sedan ger klara tecken på att listan brukas för andra syften än att bekämpoa barnporr. Även andra siter med harmlöst (ur barnporrhänseende) innehåll har stängts. Bl.a. en site med ett dansande naket barn. Den som ser porr i den filmsnutten har sagt mer om sin egen smutsiga fantasi än han hade tänkt. Men siten var onekligen kontroversiell, den förespråkade nämligen fildelning… Den som vill läsa mer om allt detta rekomnderas att läsa vidare på Oscar Swartz blogg, där en hel del inlägg behandler detta och liknande ämnen.

För att samhället ska fungera kan kanske inte yttrandefriheten vara total. Men debatten om censuren i Sverige är viktigare än debatten om den i Kazakstan. För om vi i vårt öppna demokratiska land inte klarar av att ha ett öppet och transparant informationsflöde där censur endast förekommer i undantagsfall, hur ska vi kunna begära att mindre utvecklade demokratier ska ha det?

Plattityder från kvästa moderater

juli 29, 2007

Så kom då den emotsedda reaktionen från traditionellt Moderat håll mot Borgs försvarsneddragningar. Debattartikeln var ju i förhand annonserad genom gårdagens nyhet att partiet idkat förhandscensur.

Att mothugget är välbehövligt är självklart. Tyvärr framstår artikeln som en listning av självklarheter:

Först måste slås fast vad som är försvarets uppgifter och vilka ekonomiska resurser som krävs för dessa.

Därefter kan vi tala om ifall vi kan dra ner på kostnaderna eller om det ska tillföras mer pengar.”

Innan Borgs aningslösa uttalande så levde jag i tron att detta var något självklart för varje politiker oavsett partifär, och att striden istället stod om synen på behovet. Det är faktiskt synnerligen anmärkningsvärt att landets finansminister ska behöva få en offentlig lektion i detta regerandets elemänta. Man får väl anta att kritiken var fränare och tydligare i de delar av artikeln som ströks.

Anders Borg anklagades ju för att inte vara politiker då han tillträdde, utan endast ekonom. I mitt stilla sinne undrar jag om det är frukten av det som vi nu ser? Redan i debatten om fastighetsskatt framgick tydligt att Borg endast såg de ekonomiska perspektiven och inte kunde se på frågan ur ett politiskt eller moraliskt perspektiv. Nu blommar han kanske ut som den fullfjädrade ekonomist han varit hela tiden genom att se försvaret som endast en kostnad.

P J Anders Linder väntar nu på regeringens reaktion.  Jag är rädd för att den lär vänta. Eller har vi redan sett den i form av den förhandscensur som vingklippte  den interna debatten?

Rättning i det nya moderatledet

juli 28, 2007

Enligt SvD viner nu partipiskan i Moderaterna när tre ledamöter i försvarsutskottet vill ta debatt med Anders Borg. Det är sorgligt att se den utveckling som verkar pågå inom Moderaterna. Förnyelsen var nödvändig, men priset får inte vara att hjärtefrågor som försvaret ignoreras och att debattklimatet blir iskallt.

Utan författningsdomstol ingen grundlag

juli 27, 2007

På dagens Brännpunkt i SvD skriver Amelie Tarschys Ingre (fp) en replik på en tidigare artikel av Thage G. Petersson (s)angående behovet av en författningsdomstol i Sverige. I korthet kan debatten sammanfattas så att Tarschys Ingre påtalar behovet av författningsdostol medans Peterson ser den som ett hot mot politikens frihet. Ståndpunkterna känns igen som klassikt höger vänster i denna fråga i den svenska debatten.

Personligen har jag alltid tyckt att det ligger en ytterst unken doft över, speciellt, socialdemokraternas motstånd mot en författningsdomstol. Det är väldigt svårt att inte se motståndet som en maktelits motstånd mot krafter som kan moderera dess makt. Att sådana krafter faktiskt behövs finns det gott om exempel på i världshistorien. Ett väldigt drastiskt sådant är ju hur nazisterna lyckades ta makten i Tyskland och styra bort landet från demokratin främst genom att utnyttja de demokratiska spelreglerna. Nu tror jag inte att det ska gå så illa i Sverige, men det är illa nog att ledande politiker ser ett problem i en instans som är satt att bevaka grundlagen. För utan författningsdomstol så står det ju politikerna fritt att stifta lagar som bryter mot grundlagen. Och vad fyller då grundlagen för funktion? Ska den endast vara ett tomt dokument att hänvisa till i högtidstal?

Jag tror att en stark grundlag bör finnas som en garant för att en kortsiktig majoritet inte ska kunna omstöpa landet i vilken riktning som helst. Eller en värre, en riksdagsmajoritet utan förankring i en väljarmajoritet. För att grundlagen ska vara stark behövs då också en författningsdomstol som kan överpröva lagstiftning mot denna grundlag, annars är grundlagen noll och ingenting. Peterssons och andras motstånd mot en författningsdomstol bevisar endast behovet av detta än tydligare.

Ingen enkel väg till paradiset

juli 27, 2007

För några dagar sedan skrev jag om att en enstatslösning är vägen till försoning i Israel / Palestina-konflikten. Idag finns en insändare i SvD på samma tema. Skribenten, Bengt Wikström, är full av optimism för hur en sådan lösning skulle leda till en paradisik tillvaro för inte bara folken i mellanöstern utan oss alla.

Wikströms optimism är naturligtvis uppfriskande, men också påfallande naiv. Som framgår av mitt tidigare inlägg så tror jag också att en enstatslösning vore den överlägset bästa lösningen. Tyvärr delar jag inte Wikströms optimism varken för hur enkelt man åstadkommer det eller hur bra det blir. Även efter upprättande av en gemensam israleisk-palestinsk stat så kommer det att finnas konfliker. Både där och på andra håll.

Kapitalism som fungerar i sportvärlden

juli 26, 2007

Idag rapporterar de flesta medier men något slags sporttäckning (t.ex. DN och SvD) att ledaren av Tour de France dansken Michael Rasmussen får sparken från sitt stall och därmed utesluts ur tävlingen. Det danska cykelförbundet har redan tidigare meddelat att Rasmussen inte kommer att tas ut till VM. Anledningen till detta är att Rasmussen tidigare i år har ljugit om var han befunnit sig och därför försvårat dopingprov. För detta har han varnats fyra gånger. Tre varningar från samma organisation hade betytt avstängning men Rasmussen har haft tur (och vi övriga otur) och fått varningarna har kommit från olika antidopingorganisationer.

Redan tidigare har ju Tour de France varit på tapeten genom de dopingavslöjanden som fått två tyska TV-bolag att sluta sända tävlingen. Så är allt detta ett tecken på att idrottens antidopingarbete går framåt?

Jodå, men främst är det ett tecken på kapitalism som fungerar som allra bäst. Jag tillhör inte dem som tror att kapitalismen kan lösa alla problem. Men i detta fall har den i alla fall visat sig kunna vara en del av lösningen. För när TV-bolag och sponsorer kommer fram till att de inte längre vill förknippas med en idrott pga den dåliga PR dess dopingrykte ger så får det effekt. Cykelsporten har varit jagad av dopingdjävulen länge men inte tagit tag i frågan på allvar. Men när TV inte längre vill sända och sponsorerna ber stallen sparka dopinganklagade stjärnor (som i fallet Rasmussen) så har idrotten inte längre nåt val. Utan pengar så dör den moderna elitidrotten. Och nu försvinner pengarna från cykelsporten om inte dopingproblemet tas på allvar.

Framför cykelsporten ligger ett stålbad. Men förhoppningsvis kommer den att stiga upp ren ur det.

Lite mer Moderat Classic, tack!

juli 26, 2007

P J Anders Linder undrar idag vad moderaterna håller på med angående Anders Borgs lättsinninga syn på möjligheten att göra besparingar på försvaret. Debatten fortsätter också på Brännpunkt, dels genom Michael Karlsson och dels genom en replik av Bo Pellnäs.

Kanske är det de nya moderaternas verkliga ansikte vi ser nu. En karbonkopia på socialdemokraterna intill den grad att de inte ens kan stå fast vid en av sina äldsta hjärtefrågor: försvaret. För min del kan man få tycka vad man vill om storleken på försvarsbudgeten så länge man har förankrat sin åsikt i en uppfattning av vilket behov vi har av att kunna försvara oss. Personligen tror jag att vi behöver mer resurser till försvaret särskilt med tanke på utvecklingen i Ryssland. Att som Borg däremot endast se försvarsanslaget som en utgift som kan minskas utan analys av vilka konsekvenser det får är så pass oacceptabelt att förtroendet för honom som statsråd allvarligt skadas.

Då Carl Bildt tillträdde som utrikesminister kallade han sig skämtsamt ”Moderat Classic” till skillnad mot de nya moderaterna. Hittlills har hans inverkan på utrikespolitiken känts som ett mycket stort steg framåt. Jag tror knappast att Bildt delar Borgs lättsinninga syn på försvaret. Det vore därför önskvärt om Bildt och andra mer erfarna moderater kunde ta bladet från munnen och tala förstånd med sina yngre naivare kollegor. Åtminstone i försvarsfrågan behövs mindre av de nya moderaterna och mer Moderat Classic.

HDs avsikt avslöjad?

juli 25, 2007

Igår undrade jag vad HD ville åstakomma med sin nya praxis för straffvärde för mord. SvDs huvudledare idag lanserar teorin att man helt enkelt vill ”balansera” det faktum att livstidsdömda idag får sitta länge i fängelse än tidigare. Ändringen beror i sin tur på att regeringen varit mer restrektiv med benådningar fram till dess att den avhände sig den makten till tingsrätten i Örebro.

Om denna teori stämmer så är det ytterligt allvarligt. För i så fall ser HD som sin roll att bestämma straffvärdet av brott tvärtemot våra folkvaldas intentioner och tvärs emot den allmänna opinionen. Jag ser gärna ett självständigt agerande rättsväsende, men inte ett rättsväsende som ser som sin roll att överpröva demokratiskt beslutade straffvärderingar.