Tyvärr är det väl synd att säga att jag blir förvånad när jag läser om mannen som räddar en kvinna i nöd och av lagens långa arm belönas med ett års fängelse. Per-Anders, som denna vardagshjälte heter, hade den goda smaken att lappa till ett fyllo som antastade en äldre kvinna inte bara en utan två gånger med ett tillhygge. Allt utfört i avsikt att få våldsverkaren att lämna sitt offer i fred. För detta döms alltså Per-Anders till fängelse medans den verkliga skurken får villkorligt. I ett anständigt samhälle skulle Per-Anders fått ett hedersomnämnande av den lokale polischefen och ett diplom, nu får han alltså fängelse.
Man kan spekulera i hur rätten tänkt. Man kan lusläsa lagen. Men ytterst handlar det om något annat. Ytterst handlar det om vad man anser att lag och rätt är till för. Själv tillhör jag det utdöende släkte som anser att lag och rätt är till för att bura in skurkar, men jag noterar samtidigt att våra s.k. rättsvårdande myndigheter alltmer verkar befolkas av individer med en annan uppfattning. Oklart exakt vilken uppfattning, men att lag och rätt endast är ett instrument att djävlas med hederligt folk är en rimlig gissning.
KD har föreslagit en civilkuragelag, vilket rent allmänt är löjligt, men i ljuset av de bedömningar som de svenska domstolarna gör blir ett direkt hån. Vad är avsikten? Att kunna döma både den som försvarar en oskyldig och den som låter bli?
Men om Per-Anders fortsatt, undrar ni? Om han slagit tills dess våldsmannen legat stilla för evigt, då hade han väl ändå förtjänat något i mina ögon? Ja det hade han. Serafimieordern.
