Jag hoppas det, vore det mest ärliga svaret. Jag får tillägga att detta, precis som så mycket annat, knappast är en ’svart eller vitt-fråga. ”Helt sekulariserade” tolkar jag därför som väldigt sekulariserat. Förhoppningsvis går samhället mot sekularisering till den grad att det sitter i märgen på folk. I ett någorlunda tilltaget tidsperspektiv pekar det i den riktningen. Jag tror också att det finns en kraft som driver oss ditåt men det finns också en otroligt stor motkraft. Människan är helt enkelt inte riktigt redo än verkar det som. Det som under tidigare århundraden startade som demokratisering och sekularisering är genombrott, men det verkar som det mesta ändå ligger framför oss globalt sett.

Att man inte kan veta vad som väntar i framtiden medför inte någonting i princip, förutom att man behöver känna till det givetvis och känna till vad det innebär. Det är en klassiker det här med att inte veta säkert och andra liknande hundraprocents-problem. Vetenskapen löser det med att inte alls behandla sanningar. I stället används hypoteser och teorier och om dessa efter noggrant testande och funderingar kring de logiska och det troliga så används det hypotetiska tills något annat visar sig. På så sätt kan vi styra våra färder efter kartor, ge varandra mediciner och räkna ut en hel del som visat sig fungera tillfredsställande i praktiken. Det alltså utan att vi kan vara hundra procent säkra på någonting. Här skiljer sig vetenskapen från religion. Religion hanterar sanningen i stället. Nu är det givetvis upp till var och en att tro på denna påstådda sanning, precis som det är upp till var och en att tro på vetenskapens mer eller mindre testade hypoteser och teorier. Vetenskapen har en enorm fördel här och det är att den genom att vara följsam hela tiden bättrar på sig när den visat sig ha fel. En religion blir med åren allt svårare för många att ta på allvar då tolknings-’rätten’ behövs sträckas ut i det otacksammaste långa och bortse-behovet växer sig allt starkare. Därför verkar det som att med vetenskapliga framsteg och med mer kunnighet om dessa så ökar behovet av att låta många människor slippa dessa gamla sagoböcker som ofta skrevs då vi inte ens visste vad elektricitet var för något. Sekularisering ser därför ut att följa vetenskaplig utveckling som jag ser det. Att man inte kan veta det säkert är inget hinder för att uppskatta det till att vara troligt. Man har alltid möjlighet att ändra uppfattning om det finns behov för det och det bör man nog göra också om det inträffar något som upplyser en om att det inte riktigt stämde trots allt. Till exempel om det visar sig att Gud existerar eller jultomten eller Gandalf.

Man kan givetvis avfärda saker som det inte finns bevis för. Om jag påstår att det faktiskt bor en jul-tomte på nordpolen så är det fullkomligt friskt att avfärda det. Lika friskt är det enligt mig att avfärda Ambres egyptiska ursprung. Det är här dessutom inte bara friskt utan det går så långt som till skyldighet för mig och andra då det verkar som att denna Ambres egyptiska ursprungs varande eller icke varande är nyckeln vid ett möjligt bedrägeriförsök. Det har visat sig att det osedvanligt ofta går att lura folk på pengar eller lura dem på annat sätt om man drar till med rappakalja som då inte kallas rappakalja utan i stället går under andlighets-flagg. När det sker på en public service-kanal här i Sverige så är det bra att folk reagerar och säger i från. Som jag sa tidigare så hade det skett på femman eller sexan, sjuan, åttan eller nian hade det varit en mindre grej. Det hade fortfarande varit bedrägligt men alla saker har sitt sammanhang.

Även du måste väl ha en gräns för vad för rappakalja vi kan behöva tvingas utstå från staten och dess egendom? Om man drar till med något extremt som att SVT blev religiöst fundamentalistiskt så finns det knappast en kotte som inte hade sagt att det var fel. Frågan är var gränsen går? Jag tycker det kan vara lämpligt att om frågan dels är omotiverat dåligt genomgången av filmproducenten och det samtidigt finns ett stort behov av det gåtts igenom så är det fel att sända det och i stället erbjuda en sändning med en tillagd granskning eller tillfredsställande kommentar i programmet. Det är givetvis en vägningsfråga. Är det omöjligt att göra ändring i programmet får man väga intresse och liknande mot den sendvridna vinklingen. Som det var nu var extremt dåligt med granskning och ballans i att upplysa tittarena om det verklighetsfrämmande och de bakomliggande motiven till ett eventuellt bedrägeri alternativt psykiskt sjukliga eller annat. Det undfallande i att säga att man inte behöver värdera eller att säga att man inte själv gjort det och lite försynt i bakgrunden vara öppen för att det inte allas måste vara sant och i stället vräka på med hur fantastiskt verklighetsnära det hela verkar vara, eftersom kändisar vallfärdat dit genom åren och att det inte finns en enda skådespelare som kan spela på detta sätt, är bedrägligt enligt mig. Inte någonstans nämndes att Sture och andra känner pengar på att Ambres tros för att vara sann. Varför visades inte de böcker som säljs och kurserna som säljs? Varför gavs inte tittarna den andra skeptiska sidan? Hade det förstört programmet? Ja, med all sannolikhet. Det hade blivit ett väldigt annorlunda program i alla fall. Det är väl detta förespråkarna för att Humanisterna ska hålla sig borta kan ha något att invända emot? Det kan dock inte tas hänsyn till. Det finns alltid fundamentalistiska eller inlåsande tendenser att bryta igenom och för Humanisterna var detta ytterligare ett exempel på detta. De får utstå kritik för det de gör men så är det tydligen att kämpa med en motkraft som vill låta ‘andlighet’ och annat vara begrepp som skyddas med tabu. Det har det alltid varit så.

Till er som kräver granskning av Sture / Ambres i Grönros film vill jag föra fram en paralell. SVT visade tidigare i år (eller var det förra året) tre dokumentärer om familjen Wallenberg. Kritik dök genast upp att serien var ensidig och inte ställde några svåra frågor. Det var förvisso sant att det inte direkt ställdes några skjutjärnsfrågor till Wallenbergarna, men det var nog villkoret för att de skulle ställa upp alls (jag kan tänka mig att Sture Johansson resonerat likadant). Nu fick vi se Wallenbergarnas historia och det har ju ett alldeles eget värde. Bl.a. fick vi höra Peter Wallenberg med darr på rösten berätta om sin brors självmord och om sitt komplicerade förhållande med sin far. Grönros film är Stures historia, varken mer eller mindre. TV skulle bli mycket ointressantare om dessa historier inte fick berättas.

Jag tror att några av er som kommenterar inte riktigt förstått udden i min kritik mot Humanisterna och skeptikervärlden. Min poäng är att det är helt ovetenskapligt att avfärda allt som man inte har bevis för, lika ovetenskapligt som att tro på saker som är motbevisade. Johan Stålberg, du verkar se Humanisterna som en förtrupp för det helt sekulära samhället. Men hur kan du veta att det helt sekulära samhället tillhör framtiden? Kanske är nästa vetenskapliga genombrott ett bevis för Guds existens. Jag varken tror eller påstår att det kommer att bli så. Min grundpoäng är vi inte vet alls vad vi kommer att veta i framtiden. Tills vi vet bättre så måste vi inse att vetenskap är en sak och tro en annan.

Eva, intressant paralell till dig själv. Jag antar att du gör det du kan för att häva dessa psykoser och tillstånd och (om möjligt) bli ”frisk”. Om du hade fått höra att du under de tider du inte har något minne av hade varit till stor glädje för andra människor, hur hade det påverkat din syn på dig själv?

God fortsättning på er alla läsare!

alla de gånger jag sett humanisterna debattera etc så har det inte gett mig någon anledning överhuvudtaget att anta att de skulle vara någon ny hemsk ideologi – som man skulle kunna kleta fast en etikett på typ – ateistfundamentalist….(låter klatchigt;)

naturligtvis är det ju helt i sin ordning att även humanisterna får göra ett inlägg….
dessutom är det ju intressant och väl avvägt då frågan de tar upp är ju aktuell och helt uppenbar.
den okritiska och obalanserade mediaproduktionen….
det kan gälla nyheter eller religion eller terroristregimer man inte vill stöta sig med.
den politiskt anpassade och ofta alltför korrekta hållningen inför rätt absurda företeelser – är ju ordningen för dagen.

sedan vet ju alla som följer humanisterna att de i och för sig inte tycker religion är något att hänga i granen – men de accepterar faktiskt att folk önskar praktisera – och att nya idéer uttrycks – varför skulle H ha något emot detta….????

alla gånger jag sett dem uttrycker de bara obalansen, det ovetenskapliga eller traditionella privilegier och konflikter(de är faktiskt mycket noga med detta – korrekta…)(yttrandefrihet/religionsfrihet)- som faktiskt kan ifrågasättas – utan att man skall bli kallad fundamentalist…

eller hur….?;)

god jul och gott nytt år!!
(håller säkert H:na med om trots hälsningens religiösa bakgrund….)

Tro på Jesus har exakt lika lite vetenskapligt stöd som tro på ”Ambres”. Likförbannat har pseudoskeptikern Sturmark aldrig krävt att kristna ska psykundersökas innan de får tala om sin tro i tv; endast folk som tror på ”Ambres” ska enligt Sturmark psykundersökas.

I verkligheten ligger det förstås närmast till hands att Sturmark själv psykundersöks så det kan klarläggas en gång för alla vad det är som orsakar hans vanföreställningar om att han kan tala å vetenskapens vägnar.

Det var en fängslande film. Med firma-emblemet SVT på rullen vässades seriositeten från start. Jag menar, om det hade varit en kanal som femman, sexan eller rent av ännu högre siffra, vore halva loppet kört på något sätt. I alla fall vad gäller att än en gång ge liv i det gamla uttjatade ämnet övernaturlighet och alla de obligatoriska beståndsdelarna som där ingår. Hade det varit femman eller liknande hade risken varit mindre att debattinlägg av detta slag uttryckts på lika många ställen. En anmälan hade definitivt inte funnits på världskartan, tror jag.

Det är alltså inte Sture-Amber som bekymrar dessa Humanister vad jag kan se. Det är egentligen ganska självklart eftersom Sture-Amber inte alls heller är anmäld. Det är i stället producenterna som upprör. Visst kan man göra en vacker film och visst kan den handla om vidskepliga föreställningar, snurrgubbar eller rent av om guds sanna ord. Det görs, om inte dagligen så, väldigt ofta i alla fall. Jo i SVT. Det brukar dyka upp gudstjänster lite titt som tätt vad jag sett. Det händer även att det dokumentärt berättas om religiösa. Ofta handlar det då om de mer konventionella religionerna. Dessa brukar dels sakligt vara så fantasifulla att Sture lätt platsar in bland de friska om jordens majoritet av religiöst övertygade gör det och dels brukar de vara än mer tabu-omgärdat så att det i princip inte går att kritisera utan att göra ner sig själv på kuppen. Tänk om en film skulle tillägnas åt att ställa upp frågeställningen om en konventionell religion var helt galen vad gäller det sakliga? Nej, usch! Det skulle verkligen bara kunna göras av någon med extremt slutet sinnelag och med fundamentalistiska drag så där helt rakt igenom. Att jag bara hypotiserade om det hela är ett bevis för att jag också är fundamentalist. Inget konstigt med det, det är så tabu fungerar. Ungefär som en helomvänd Midas-effekt riktad mot kritiker. Det vill säga att så fort en kritiker tar i frågan omvandlas kritikern till skit.

Någon gång kan man kanske tänkas komma till en punkt där förändring sker och att det vid denna punkt sker markant. Detta trots all världens tröghet i upplagrat motstånd. Humanisterna ser det nog som att de inte vill vänta på denna tidpunkt. Det verkar så i alla fall. De tar tag i den här blöta gamla koftan och får givetvis den obligatoriska skiten på köpet. Jag känner antagligen ganska lika den som misströstar över Humanisterna när jag läser sådana här inlägg som kritiserar Humanisterna. Det som gör det hela olustigt är när typiskt klassiskt sekulära, humanistiska och vetenskapliga grundbultar används omvänt mot dessa skeptiker. Fundamentalism är ett exempel. Var går gränsen för när religiösa kan anses vara officiellt utalbart fundamentalistiska? Är verkligen dessa humanister fundamentalistiskt hållna? Eller kan det vara så att de lagt energi bakom något som egentligen är helt inom ramarna, möjligen att det anses vara mindre sympatiskt för många och de då går rakt in i elden av tabu-minerat område? Där blir givetvis debatten på match-nivå. Det vill säga att den ena parten skulle intressera sig för att se saken och även försöka sätta sig in i saken från den andra sidan utgångspunkt är otänkbar.

”Är det rentav kanske så att de är rädda för saker som skulle kunna visa på en värld som är större än den de själva hittills sett?”
Jag tar inte detta citat bokstavligt. Det vore absurt att ägna sin tid åt att mota något man inte tror på därför att man är rädd för att det skulle kunna visa sig vara sant annars. Om det inte är bokstavligt menat, vilket jag inte kan vara hundra på att det inte är, så återstår något intressant hängande i luften. Kan det vara så att de genuint har en övertygelse om att de gör något gott? Det kanske är så att utvecklingen leder oss tusen år fram och där tittar vi bakåt och ser ett tämligen primitivt folk med massor med vanföreställningar och tokigheter. Kanske det då går att rikta kritik mot till exempel en myndighet, en för tiden motsvarighet till en nuvarande statlig tv-kanal eller något annat utan att att man blir fundamentalist? När man idag får ta rollen som klassiskt brukar tillhöra den andra sidan när det hypotetiskt resoneras om hur man skulle ställt sig när man upptäckte att planetsystemet är heliocentriskt tyder på en gnutta tendiositet i motståndet. Det kanske blir lika ovanligt i framtiden som det blivit att folk hotar med att slänga förbannelser över varandra? Kanske det blir så att det sekulära bitarna i samhället i vidaste mening är i nivå med demokrati eller något annat oantastligt politiskt korrekt. Då kanske Humanisterna just nu tar sin del av puttandet på vagnen för att få den dit? Från en given utgångspunkt kan det vara svårt att sia om verkan av det man gör sett i ett framtidsperspektiv. Jag tror att det är bra med dessa ettriga humanister. Vem kan komma till skada?

Så till sakfrågan. Vore det inte bra om ormolje-försäljning alltid ligger i farozonen för kritisk granskning? Vore det inte bra om man bara kunde knalla in på tv-huset och ställa folk mot väggen när man upplever att de börjat kränga ormolja i något program. Filmproducenter har alltid motiv i form av att dra tittare och de som medverkar själva i sådant här kan tänkas gå igång på uppmärksamheten och känslan av att vara viktig eller att ha kontroll över andra när man iscensätter ett spektakel som detta? Det kan även vara så att filmskaparen haft turen att hitta någon som är genuint troende om det hela själv och därför passar som hand i handske som frontfigur för ändamålet. Hur som helst så är det alltid viktigt att det råder minsta motståndets lag när någon vill kritisera, syna eller anmäla en statlig institution eller en instans däri. Det är nog relativt sett väldigt öppet redan. Det verkar bara vara lite gammalt skräp kvar sedan religionens och vidskepelsens stormaktstid. Jag menar det är inte så länge sedan man kunde mista livet om man sa att solen var centrum eller liknande. Dagens Humanisterna ser jag mest som en sorts avlägsen arvinge till dessa gamla genuina nytänkare som var och en gett oss både mer frihet och en ofantligt mycket större världsbild än vad någon kunde drömma om på den tiden. Att vara skeptiskt, kritiskt vetenskaplig och liknade innebär inte någon automatisk motsättning till andlighet som till exempel kärlek och välvilja, ansvar eller ärlighet för att nämna några få. Ambers utstrålning och utsaga upplevs inte heller per automatik som något andligt framstående. Ur mitt perspektiv ter Amber sig som om han tuggar runt på samma gamla esoteriska grundskolemat. Jag kunde inte för allt i världen se något speciellt kärleksfullt i hans uttryck. Snarare verkade det hela mystifierat till max och hela grejen var lite smått psykisk vilket gör att man inte direkt sätter sig och genuint tycker om personen i fråga. Kärleksfullhet för mig känns väldigt annorlunda än det jag kände från Amber. Så vad har Amber då gjort för nytta? Inte ett jävla smack vad det gäller kärlek på jorden i alla fall! Det omätbara lilla bidrag han kan uppskattas ha gjort är väl antagligen jämförbart med vilken jäppe som helst som kan uppskattas vara en schyst snubbe. Eller är det någon som efter programmet går och grunnar på hans kloka ord och rättar sitt beteende efter det och till det bättre?

Vad gäller din och många andras slutsats om att Sture inte kan bluffa för att han är så genuin i sin framhållning så är det för mig som att övertydligt förtydliga att man är öppen för att luras dit pepparn växer. Eran slutsats är förhoppningsvis börden av att sluppit de mest avancerade manipulatorerna tidigare genom livet. Tro mig, det finns inga gränser för vad en manipulatör kan blåsa i folk och hur han kan framställa sig själv. En god tumregel i skeptikerns lilla handbok är att om det verkar för bra för att vara sant är det nog antagligen just för bra för att vara sant. Jag har för mig att det var någon jäppe som sålde Eiffeltornet både en och två, tre gånger. Jag vet inte om det är sant eller myt men det skulle inte förvåna mig om det var sant. Sture lös bluff i mina ögon. rent klassiskt bluffaktigt faktiskt.

Det är nog inte något fundamentalistiskt med den känslan och om jag har rätt och någon annan inte vill bli matad med lurendrejeri från statlig television så borde det vara rimligt att SVT skärper upp sensations-graden lite och genomför den osannolikt bortglömda detaljen att ställa några knepiga frågor till Amber. Jag menar en egyptier måste väl kunna språket som snackades där för 3 000 år sedan till exempel. Grejar Sture det är sensationen välförtjänt, annars ren rappakalja!