Ryssland skrev idag kontrakt med Turkmenistan och Kazakstan för byggandet av en gasledning från Kazakstan via Turkmenistan till Ryssland. De planer som funnits från vissa EU-länder om en alternativ ledning under Kaspiska havet och över Kaukasus direkt till Europa går därmed om intet. Vladimir Putin har återigen vunnit en viktig seger i det strategiska spel om energi som den nutida maktpolitiken har utvecklats till; Europa gastörstiga länder lyckas inte etablera en leveransväg som inte kontrolleras av Ryssland.
Endast den naive tror att Rysslands nationella intresse för gasförsäljning är strikt komersiellt, den som behöver hjälp att övertygas böra läsa Rutger Palmstiernas utmärkta artikel på dagens SvD Brännpunkt. Följande citat torde räcka för att väcka eftertanke (dessutom visar det att politiker ibland kan skaffa sig doktorshattar alldeles utan att upphöja högskolor till univeritet):
”I sin doktorsavhandling vid St Petersburgs gruvinstitut 1997 (”Strategisk planering av regionala resurser under formering av marknadsrelationer”, baserad på amerikanska studier som översatts av SVR, KGB:s efterträdare) skissar Vladimir Putin – då vice borgmästare i St Petersburg – hur Ryssland kan utnyttja råvaruexporten för att stärka sin internationella ställning.”
Bloggosfären inser allvaret och ställer frågor. Vad gör våra politiker? Vidhåller de bilden av den ryska östersjögasledningen som endast en företagsekonomisk och miljömässig fråga? Eller inser de att det finns en tydlig maktpolitisk och även militär aspekt på frågan fast de inte pratar om det öppet?
Etiketter gas, gasledning, Kazakstan, Ryssland, Turkmenistan, Vladimir Putin
