Ullrika Messing har idag meddelat att hon 39 år gammal lämnar riksdagen (alla rapporterar om detta t.ex. SvD och DN). Det kan hon så klart få göra om hon vill. Men eftersom hon lämnar jobbet i riksdagen utan att ha ett annat jobb bevisar hon också ofrivilligt att alliansen har rätt när de hävdar att arbetsviljan stiger då a-kasseersättningen sjunker.
Då Messing nu blir utan annan inkomst träder nu hennes statsrådspension på 49 567:- in (se t.ex. SvD eller DN). En pension som hon själv har ansökt om och fått beviljad. Denna pension gäller fram till 65 års ålder då ett lägre belopp börjar betalas ut men då så klart också ålderspension.
Frågan måste ställas: Hade Messing slutat sin tjänst i riksdagen om hon inte hade haft sin inkomst så väl tryggad? Hon säger själv att hon inte vill leva på sin (rika) man utan ha en egen inkomst. I alla fall tills vidare ser det ut att bli statsrådspensionen. Att leva på statens bekostnad är tydligen bättre än mannens.
Att den inkomst man kan få utan arbete har betydelse för ens vilja att arbeta borde väl vara uppenbart. Men ett tydligare exempel har väl knappast funnits.
Ps. Paul Lindquist konstaterar samma sak på sin blogg.
augusti 24, 2007 kl. 7:28 e m |
[...] egna pengar utan statens stöd. I annat fall kommer hon att tjäna som en ständig påminnelse om hur djupt socialdemokratins tal om “solidaritet” egentligen [...]
augusti 25, 2007 kl. 12:17 e m |
Du vet att hennes gubbe är miljardär va…? Ja jag tror att hon hade slutat ändå.
augusti 26, 2007 kl. 6:10 f m |
Jo det vet jag. Det är möjligt att du har rätt i att hon hade slutat ändå. Fast jag tror att pensionen gör sitt till. De flesta vill ha en egen ekonomi att falla tillbaka på.